torsdag 31 december 2009

Månadssammanfattning december 2009

December 2009 i siffror:
Antal kilometer: 99,8 km
Antal pass: 9
Längsta pass: 18 km
Snabbaste snittid: 4.25/km (PB milen)

Positivt
Det ska vara att jag helt oväntat drog till med pb på milen genom att springa på 44.05 på Lucia.

Negativt
Har dragits med lite knäsmärtor under hela december. De var på väg bort men från den 20:e har det känts mer eller mindre konstant. Ingen svår smärta men ändå så att jag nu inte vill springa på. Idag har det faktiskt inte känts någonting så en liten strimma ljus tycker jag ändå syns. Så fort helgerna är över ska jag prata med min vän F, naprapaten. Kanske kan han ge mig några tips.

Pga knäproblemen blev det ingen start i dagens Sylvesterlopp i Kalmar. Vi tar revansch på det nästa år.

Sammanfattningsvis så har jag ändå inte haft uppehåll så många dagar, jag sprang senast den 23 december. Så 2010 kan nog bli bra. Håll utkik efter målsättningar i morgondagens inlägg.

Önskar er alla ett Gott Nytt År!!

måndag 28 december 2009

På mobiljakt

Det var länge sedan jag var het på mobiltelefoner. Det var när Ericssons modeller hette 377 och Nokia 2110i hade utdragbar antenn. Jag var semihet med min Nokia 3210 men rätt efter med min Samsung vikmobil som jag inte minns beteckningen på. När den lade av så fick jag en SonyEricsson w800i som då funnits några år. Det var 2006 och nu har den börjat tjura.

Nu när jag surfar runt efter en ny kan jag sammanfatta det hela med att jag är hopplöst efter.

Att hämta igen är inte helt lätt. Jag har inte en aning om vilket operativsystem som gäller eller vilken webbåtkomst som är bäst. När man läser tester verkar det dessutom som att alla jämför med Iphone. En telefon som verkar super på alla sätt men som i mina ögon är allt för dyr. Jag vill ha en bra kamera, kunna komma åt internet (html-sidor) och kanske kunna ringa lite också...Pekskärm verkar roligt men kanske inte helt nödvändigt.

För att ta igen lite mark har jag precis varit inne och tecknat en trenummersprenumeration på tidningen M3 ;-)

söndag 27 december 2009

Träningsrelaterade klappar

Så börjar julen ta sin ände och jag kan börja ta tag i bloggandet igen. Har varit en svulstig helg på matfronten och det är inte utan att jag är lite svullen nu. Har haft lite ont i halsen senaste dagarna och frun har haft magbesvär och feber. Bäst man håller sig inne.

Tomten kom med ett par träningsrelaterade klappar:

Paolo Robertos träningsbok "En kvart om dagen"



och ett par löparvantar från SOC (inte socialen...):



Nu när vi köpt ett mindre hus så kommer den stationära datorn att rationaliseras bort och familjen införskaffade igår den här:

fredag 25 december 2009

Passet i förrgår: 8 km - 41.46

Man är ingen proffsbloggare när man skriver om ett pass i förrgår... Men julefriden får gå före och här kommer en kort rapport i efterhand.

I tisdags kände jag att mitt vänsterknä var bättre igen. Jag har använt andra skor när jag varit ute med hunden och det har till viss del hjälpt. Planen för veckan var tre pass och i tisdags hade vi busväder så det första kom som sagt först i förrgår.

Det blev ett lugnt pass, träningsprogrammet sa sex km men jag tycker att det ligger lite lågt för min nuvarande form så jag tog en åtta i alla fall.

Väglaget var sådär äckligt som det blir när snön reagerat med vägsaltet. Poröst och helt utan fäste i frånskjutet. Eftersom vi har en smal väg så blev det ett och annat kliv i vägrenen vilket fick till följd att vänsterfoten slant ytterligare. Ingen större fara och jag var aldrig på väg att trilla eller så men frustrerande.

Jag kände ingenting i knäet och jag joggade fram och tillbaka på 41.46, ett snitt på5.12/km. Ett snitt på 147 bpm och ett max på 161 visar också att jag tagit det ordentligt lugnt mot mitt vanliga tempo.

Bakslaget kom igår, på självaste julafton. Ordentligt instabilt i vänsterknäet som på något sätt känns överrörligt i knäleden. Åt fel håll då. Betydligt mer ont än tidigare och ingenting att springa på under resten av veckan.

Så nu är det det här som gäller fortsättningsvis:

tisdag 22 december 2009

Föräldraledighet - ett retrospektiv

För åtta månader sedan var den här dagen rätt avlägsen. Men den kom till slut. Idag är sista dagen som jag och Elvira är hemma ensamma under föräldraledigheten. Från och med imorgon så är frun hemma för julledighet och efter nyår börjar jag jobba igen. Elvira börjar på dagis och jag har inte en aning om hur det livet kommer te sig.

Hur har det då varit att vara hemma så pass länge, vilket åtta månader ändå är om man jämför med hur mycket snittpappan är hemma med sina barn. Sammanfattningsvis väldigt bra men inte som jag tänkt mig.

Min klara uppfattning är att det har gett mig och Elvira en tightare relation som jag hoppas vi kan hålla i framöver. Det har varit bra att vara hemma och sköta markservicen så både jag och frun sett situationen från båda håll. Det har varit en ynnest att få ta ett par kliv åt sidan och nu känna att det ska bli kul att börja jobba igen, att jag gillar det jag gör. Genom att vara hemma har jag också fått en hel del nya perspektiv på arbetet.

Jag kan stå för att det inte har varit en rosdans hela tiden och att det inte varit som jag tänkt mig. Jag trodde att vi skulle göra mycket mer saker. Fara och flänga, vara i skogen, åka till simhallen och gå på stan. I ärlighetens namn har det inte blivit så mycket av det där. Till att börja med var Elvira alldeles för liten. Nu när hon är lite större så sover hon också bara en gång per dag, efter lunch, vilket gör att eftermiddagen är stängd för aktiviteter. Med en hund som ska ut på morgonpromenad är spannet ganska litet där vi kan hitta på allt det där jag tänkte.

Men jag har ändå inte saknat det. Vi har levt här i vår bubbla, träffat grannarna någon gång i veckan, åkt till öppna förskolan och till svärföräldrarna. Och vi har haft det jäkligt mysigt.

I mitt jobb i en traditionellt manlig miljö med ganska hierarkiska och styltiga strukturer har det mötts med en del för våning att jag skulle vara hemma så länge. Det är ingen som frågat om jag ska ha mens också eller om barnet inte har någon mamma men en del höjda ögonbryn och ett visst mått av oförståelse har funnits där. Just därför har det hela tiden känts så rätt. Det har varit en kick att gå mot strömmen och att visa för andra att det faktiskt går.

Nu ska jag ta en fantastisk jul- och nyårsledighet med min underbara familj. Bloggandet fortsätter såklart men snart ur ett nytt perspektiv, den heltidsarbetande småbarnspappans. Huvva.

söndag 20 december 2009

Dagens pass: 14 km - 1.08.58

Dags för långpass. I elva minusgrader.

Tror att min bottennotering är 19 minus när jag pluggade i Umeå och marathontränade 1999. Det var något annat det, 11 minus var faktiskt inte så farligt, det var i alla fall vindstilla.

En av mina vanligt rundor, upp till ICA och tillbaka, i ett relativt behagligt tempo. Snittade 4.54 med kilometertider mellan 4.46 och 4.58.

Struntade i broddarna idag då snön var väldigt porös av kylan och jag skippade pulsbandet till Forerunnern också. Ville bara ha ett frifräsarpass.

Det känns som att vänsterknät har blivit lite instabilt. Senaste veckorna så har jag känt en lätt smärta på övre insidan av västerknät. Jag är inte insatt i knäts uppbyggnad men antar att det är ett korsband som tänjts ut eller liknande. Känns mest när jag går och i början av löppassen. Hugger till lite i samband med att hälen tar i marken. Hoppas att det lägger sig snart. Blir det värre så får det blir naprapatbesök.

Jag retirerar en aning

Jag har fattat ett beslut om att sänka ambitionsnivån en aning. När allt gick så bra under hösten och jag hörde alla fina kommentarer här på bloggen så började jag genast dra iväg mot finare lagrar än de fyra timmar jag först satt sikte på.

Jag började på Szalkais tre och trettioprogram härom veckan men med insikten att det innebär fyra pass i veckan så blir jag tvungen att backa.

Fyra pass i veckan kommer helt enkelt att bli för mycket när jag är tillbaka på jobbet efter nyår och jag fortfarande ska hinna med Elvira, hunden och min fina fru. Det har blivit lite lite med det på sista tiden. Inte enbart på grund av löpningen men det känns rätt att sakta in lite.

Fyratimmarsprogrammet innebär tre pass i veckan och jag kan nog sikta på en tid under det i alla fall.

Gårdagens pass: 11.12 km - 59.58

Min svåger och hans flickvän har varit på besök. De ska fira jul hos hennes föräldrar i norrland så det blev lite lillejul med mat hos svärföräldrarna igår. Eftersom jag bara sprungit ett pass denna veckan blev det två helgpass istället.

Svärföräldrarna bor i hooden Lindsdal, dit vi också kommer att flytta under våren. Det hade fallit rätt mycket snö här under fredagen och lördagen och plogningen av cykelvägarna är sisådär. Det blev ett pass på 11 kilometer utan någon plan på vart jag skulle springa. Jag flöt runt lite i omgivningarna. Den största utmaningen blev när jag sprang ut mot naturområdet Värsnäs, vid Kalmar Golfklubb. Jag vet att det går en cykelväg där till en gång- och cykelbro över motorvägen. Jag hittade dock inte rätt väg och kom in på mindre och mindre stigar. Översnöade. Till slut tog jag sikte mot det håll jag visste att motorvägen låg och sprang rakt in i skogen. Terränglöpning i 30 cm snö och okänt underlag på 6.58/km känns ändå ok. Till Skillnad från Staffan så är jag inte rädd om mina nya skor :-) Rännandet i skogen ser ni mellan 4 och 6 kilometer i bilden nedan.

Det var ett skönt pass i 5.24-tempo, snöunderlaget sög i benen och jag hade rotat fram mina broddar vilka egentligen var överflödiga. Tycker att de är obekväma att springa i eftersom de blir som små klumpar under fötterna. På is är de såklart perfekta men igår kunde jag varit utan dem.



Den väg dit vi ska flytta i vår ligger som tredje väg ovanför enkilometersmarkeringen.

torsdag 17 december 2009

Dagens pass: 10 km - 51.22

Dagens pass, kategoriskt sammanfattat i rätt och fel.

Fel: Jag kom ut för sent. Jag hade fel tights. Jag hade fel jacka. Jag hade fel mössa. Jag hittade inte broddarna till skorna.

Rätt: Jag kom ut. Jag höll ett för passet bra tempo. Jag halkade inte.

Rätt + fel --> 5.08/km @ 146 bpm


Off topic: Idag är jag grymt irriterad på "världens främsta demokrati" som erbjudit sig att avsätta 10 miljoner dollar för att minska klimatpåverkan i tredje världen. Samma federation av stater lägger i år 687 miljarder dollar på krigsmakten (jag tänker inte nedlåta mig till att kalla det för försvaret).

onsdag 16 december 2009

Det här med dåligt väder...

Man känner ju till det här med bra kläder regerar över dåligt väder.
Men vart lutar det åt när det står mellan bra kläder och livsfarligt väder.

Det var en retorisk fråga egentligen. Hälsan går före löprundan.
Vi har klass 1 stormvarning härute och med en halvplogad, hal, sjumetersväg så känns det inte aktuellt att ge sig ut ikväll.

tisdag 15 december 2009

Synkronicitet

Ibland så trillar saker ens väg.

Under tio års tid har jag och frun spanat in ett hus som ligger någon kilometer ifrån hennes föräldrar. Ett äldre hus som ligger insprängt bland 70- och 80-talshus i ett villakvarter. Man kan nog säga att vi sett det som ett drömhus.

För några månader sedan bestämde vi oss för att flytta. Vi ville komma lite närmare stan och få livet att flyta lite enklare. Att slippa ha så många bitar i det äckliga ordet "livspusslet". Vi lade ut vårt hus till försäljning med hopp om att mäklaren hade rätt i att inflödet av objekt, i det området vi var intresserade av, var stort. Ett långt tag kändes det inte så.

Mäklaren hade ett ess i rockärmen med en 80-talsvilla i ett och ett halvt plan, kedjehus med liten trädgård. Vi gillar inte små trädgårdar. Men huset var i fint skick och det kändes som att det lutade ditåt.

Då slog synkroniciteten till.

Huset jag nämnde ovan blev till salu. Lågt utgångspris och 15 familjer på visning. Jag trodde att det skulle gå upp ordentligt i pris men interiörbilderna från objektsbeskrivningen ljög som vanligt och det var inte i toppskick, det skrämde nog många. Vi lade bud på utgångspriset och fick det.

I lördags skrev vi som jag nämnt kontrakt på försäljningen av vårt hus och igår skrev vi på köpet av det nya.

Det känns som att allt bara gått ihop som två kugghjul. Allt är en stor slump men det är inte annat än att jag börjat tro på ödet. Men det är ju just det som är definitionen av synkronicitet;

Synkronicitet är ett annat ord för synbart meningsfulla sammanträffanden men som saknar orsaksmässigt samband. För att betraktas som synkronicitet skall händelserna vara besläktade som koncept och chansen att de skulle inträffa tillsammans genom ren slump verka vara mycket liten.

måndag 14 december 2009

Missberäkning

Som Staffan mycket riktigt påpekade så innebar gårdagens piratpass ett pers med 32 sekunder på milen. Superbra.

söndag 13 december 2009

Dagens pass: 10 km piratpass - 44.05

Goodbye hussäljarångest - hello mitt gamla löparjag.

Det blev ingen åttakilometare igår och inget långpass idag. Tiden har helt enkelt inte funnits. I går skrev vi kontrakt på vårt hus, med besiktningsförbehåll. Besiktningen gjordes idag så gårdagen ägnades åt fix inför denna. Idag har vi varit hos goda vänner och pratat husrenovering och blivit bjudna på mat. Eftersom jag inte ville missa avsnittet av John Adams efter två veckors uppehåll fick det bli en milrunda.

Det fanns mycket i kroppen som ville ut. Den där känslan av lite krypångest som funnits under de senaste veckorna. Känslan av att inte riktigt styra skutan.

Öppnade första kilometern på 4.45 och kände att det fanns möjlighet till en fin tid idag. De nya skorna dämpar fint och tidigare knäkänningar var helt borta. Kilometer två gick på 4.27 och flytet var där. Nollgradigt ute och en hög och fin luft som hittade helt rätt väg ut i kroppen.

Idag var det meditation att springa. Eller en rejäl jävla mangling. Balsam för själen i alla fall.

Kilometrarna tre till tio låg alla i spannet 4.20 till 4.23. En liten föraning vid fem kilometer att jag inte skulle orka men det höll hela vägen.

44.05 med fleecetröja, reflexväst och tjocka tights lovar gott inför Sylvesterloppet om några veckor. Relativt flack bana i Kalmar gör att jag nog ska ta mig under 44 minuter om det inte är halt.

Sammanfattningsvis så gick jag på hårt utan att för den skull få väggkänning. Antagligen helt rätt tempo för dagen. Snittpuls på 167 och maxpuls på 177.

Nu när hjärnan är rensad så ska jag återta kontrollen över tillvaron, ladda inför jul och efterföljande helger och se till att komma in i Szalkaischemat ordentligt.

Vi har sorg hemma

Vår kaffebryggare gick sönder i morse.
Hur ska en lattepappa klara detta?

fredag 11 december 2009

Pirrigt blev härligt!

Vi får köpa huset! Pirrigt blev plötsligt härligt!

Nu ska vi bara få vårt hus sålt också. Budgivning pågår.

torsdag 10 december 2009

Dagens pass: 8 km maffetonestyle - 45.09

Inspirerad av läsningen på Roadrunners blogg och tidigare diskussioner om lågpulsträning tänkte jag idag köra ett maffetonepass. Jag har inte läst hans bok och jag har inte så mycket kunskap i bagaget men jag ville prova hur det kändes att springa med pulsen under 146 (180-ålder).

Dagens pass enligt Szalkaiprogrammet var åtta kilometer så jag luffsade iväg. Jag var över gränsen ett par gånger men mest för att jag förivrade mig i någon backe.

Medelpulsen låg på 145 bpm och jag var aldrig uppe i mer än 155. Tror att jag höll mig på 146-147 mest hela tiden. Tiden blev ju därefter 45.09 med ett snitt på 5.38 per kilometer. Jag var knappt svettig när jag kom hem.

Det gick ändå rätt bra att springa i den här takten. Innan har jag haft svårt att hitta tempot. Jag tror att det skulle passa mig perfekt att använda lågpulsträningen vid tidiga morgonpass, då när det ändå är näst intill obehagligt att komma för högt i puls.

Skavankerna hoppar runt lite just nu, för tillfället ömmar det i vänstra knäets övre insida. Ingenting i ITB.

Pirrigt!

Vi har precis lagt bud på ett nytt hus!

onsdag 9 december 2009

Händige herrn..

De senaste dagarna så har vår ytterdörr tjurat betänkligt. Det har varit svårt att få den att slå igen och den har varit trög i handtaget. Fuktigt väder ute och ibland har den stått öppen lite för att vi ska få drag i kaminen.

Igår när det skulle vara visning tjurade den åt helvete för mycket och jag pratade med frun om att vi får säga det till mäklaren så att ev. spekulanter får veta att den kommer åtgärdas.

Det visade sig som tur var inte behövas någon snickare, när jag skulle gå ut med hunden efter visningen så hittade jag en liten sten där dörren möter tröskeln...

Sjukdomsinsikt

Min fru brukar alltid sucka när hon ska hämta något i en av mina jack- eller byxfickor. Där hittar man allsköns skräp, mest kvitton.

Idag gjorde jag en inventering av innehållet i den väst som jag hade på mig på hundpromenaden.

Fem mindre bultar i tre olika längder
En mutter
Två vingmuttrar
Två brickor
En gammal handlingslista
En penna
Två plastförpackningar till Toms Mangostänger
Två stenar i olika dimensioner
En gul tårtbit till ett Trivial Pursuitspel(?)
En skruvbit till skruvdragaren

Jag kan inte annat än hålla med henne...

Lise & Gertrud

Vad är det för smörfil in på SVT som dessa damer befinner sig i? Vem är de släkt med?Tror det är tredje gången jag ser dom i morgonsoffan under hösten.

Rätt ok att lyssna på, svåra att titta på med deras överdrivna minspel.

tisdag 8 december 2009

Dagens pass: 8,1 km - 39.44

Som så många andra så bjöd dagen på första passet i Szalkais sexmånadersprogram. I 3.30-programmet innebar det åtta kilometer på 40-42 minuter.

För yours truly var det även första passet i ett par sproilans Gel Kayano XV. Det kändes att det var på tiden att jag bytte skor. Knäna kändes svajiga som vanligt men höfterna otog mycket mindre stryk.

Jag har bestämt mig för att följa programmet från start även om herr Sz menar att det går bra att hoppa in vid nyår om man redan är igång. Jag tänker att det kan bli en bra upptrappning, evetuellt lägger jag på några kilometer på långpasset för att komma upp lite i veckodos. Jag ska också försöka anpassa min löpning efter de rekommenderade tiderna, det borde innebära mindre slitage på kroppen.

I lite snöblandat regn blev det 8 km i 4.55-tempo. Nothing fancy men jag ville känna på de nya skorna som sagt. Medelpuls på 155 bpm, max på 165. Tog fram höjdkurvan för min vändbana, ni kanske kan gissa var pulsen var uppe på 165? :-)

I valet och kvalet

Som ni säkert läst så ligger vårt hus ute till försäljning och vi letar så smått nytt även om den feta damen inte sjungit än vad gäller bud på vårt nuvarande hus.

I skrivande stund velar vi mellan två alternativa hus som i det mesta skiljer sig rätt markant.

Alt 1; Byggt 1929 med allt vad det innebär. Ganska omfattande renoveringsbehov, främst badrum och kök, samt en framtida utbyggnad då det bara är 105 m2. Utgångspriset är 1,2 miljoner och 8-900' kan man nog räkna med i renovering. Stort problem är att det i stort sett saknar förvaringsmöjligheter och garderober blir svårt att få in pga snedtak på övervåningen. Trots detta är det något av ett drömhus med stor potential.

Alt 2; Kedjehus i 1½ plan byggt 1980 med allt vad DET innebär. I stort sett totalrenoverat vad gäller ytskikt. Bara att flytta in och fixa lite tapeter vi inte tycker om. Behöver se över ventilationen och gärna smäcka in en braskamin. På negativa sidan finns en mycket liten tomt med det mesta av ytan i norrläge. Utgångspris 1675' men vi får nog ta i en bit över det om vi ska få det.

Idag på eftermiddagen hade det inte kommit några bud på alternativ ett . Vi vet inte förrän imorgon om vi ens har bud på vårt hus så än så länge får vi ligga lågt. Alternativ två kommer ut på marknaden efter nyår om vi inte lyckas deala till oss ett köp innan dess.

Svettigt.

måndag 7 december 2009

Nu kör vi igång!

I lördags var det ett halvår kvar.

Jag har bestämt mig för att gå in i Szalkais 3.30-program och flytta mitt eget mentala fokus från under fyra timmar till under 3.45.

Nya Kayanos inhandlade

Smet in på Stadium under dagens julklappsäventyr och joggade runt med en gt2140 på vänsterfoten och en Kayano 15 på högerfoten.

Nu Ka(n) ya(g) no(g) säga att en gång Kayano alltid Kayano. Skon smiter åt så fint på foten att den känns skräddarsydd. Rent dämpningsmässigt skulle jag säkert klara mig med gt2140 men jag tog klivet upp för att få den ombonade känslan.



Mina gamla skor var Kayano 11, så ni kan själva räkna ut hur länge sedan det var jag bytte...

söndag 6 december 2009

Dagens pass: 18 km - 1.25.34

Längsta passet sedan Jämjöhalvan för exakt en månad sedan. Ligger efter min plan vad gäller distans men skyndar långsamt. Vänsterknät känns faktiskt riktigt bra nu vilket är skönt, dessvärre har nya åkommor tagit dess plats.

För några år sedan, tre tror jag, fick jag en överansträngningsskada i vänster hålfot. Det kändes som att något var brutet och det gick knappt att gå. Jag blev remitterad till röntgen två gånger utan att de hittade något innan jag träffade en distriktsläkare som var intresserad av idrottsmedicin. Jag kommer inte ihåg vad åkomman hette men det hade med överbelastning att göra och gav smärta på fotens insida vid främre delen av fotvalvet. Vad jag minns så kändes det initialt som det gör nu.

Dags att köpa nya skor och se om det hjälper.

Eftermiddagen bjöd familjen på en husvisning så jag kom inte ut förrän halv fem idag vilket innebar 18 km i beckmörker. Halva rundan gick i en ny riktning och på nyasfalterad, plan väg. Tempot var initialt riktigt bra, 4.35-4.40 men vartefter benen stumnade framåt 14 km så sjönk tiderna ner mot 4.50. Inte heller det så tokigt över 18 km men jag var verkligen stum. Flytet är tillbaka i benen initialt men jag håller inte distansen ut.

Med lite mer driv så slapp jag också blåsbildningen på högerfoten. Jag kan verkligen konstatera att det har med steg/tempo att göra.

Totaltiden 1.25.34 innebär ett snitt på 4.45, diagrammet visar hur jag sakta tappade fart. Kilometer nummer åtta ringde telefonen, tog lite tid att kolla så att det inte var frun.



Snittpuls 169 med ett max på 175.

lördag 5 december 2009

Att få tummen ur

Jag har fått tummen ur gällande mycket den här veckan. Kanske inte med löpning men jag laddar för långpass imorgon.

Tack vare dagens husvisning så har vi;

- Spacklat och målat alla dörrfoder
- Satt natursten längs hela södra gaveln
- Fått vår utebelysning inkopplad. Stolpen har stått monterad i två år utan ström...

Hoppas nu att någon vill köpa huset så att inte allt var ogjort ;-)

Ikväll skulle vi åkt på min jusins 40-årsfest men jag var totalt urlakad efter fyra dygns städning och fixande. Det blev mat, must och mys istället. Och vaniljglass med egenplockade blåbär, en av nackdelarna med att flytta.

Till myset serveras Wallanderfilmen Läckan. Är det fler än jag som är omåttligt irriterade på karaktären Isabelle, spelad av Nina Zanjani?

onsdag 2 december 2009

Sammanträffanden

* Abraham Lincoln blev invald i kongressen 1846. John. F. Kennedy blev invald i kongressen 1946.
* Abraham Lincoln valdes till president 1860. JFK blev vald till president 1960.
* Namnen Lincoln och Kennedy innehåller båda sju bokstäver.
* Båda presidenterna sköts på en fredag.
* Båda presidenterna sköts i huvudet.
* Lincolns sekreterare hette Kennedy. Kennedys sekreterare hette Lincoln.
* Båda presidenterna blev skjutna av sydstatare.
* Båda blev efterträdda av sydstatare.
* Bådas efterträdare hette Johnson.
* Andrew Johnson, som efterträdde Lincoln, föddes 1808.
* Lyndon Johnson, som efterträdde Kennedy, föddes 1908.
* John Wildes Booth, som sköt Lincoln, föddes 1839.
* Lee Harvey Oswald, som sköt Kennedy, föddes 1939.
* Lincoln sköts på en teater som kallades “Kennedy”.
* Kennedy sköts i en bil av märket “Lincoln”.
* Booth sprang från en teater och greps på ett lager.
* Oswald sprang från ett lager och greps på en teater.
* Booth och Oswald mördades båda innan rättegången.
* En månad innan Lincoln sköts var han i Monroe, Maryland.
* En månad innan Kennedy sköts var han i Marilyn Monroe :-)

En gammal klassiker med lite stapplande statistiska resonemang här och där och säkert en del osanningar men samtidigt ganska fyndigt.

Tight

Var inne på Stockholm marathons webbsida idag och såg att loppet faktiskt varit fullbokat några veckor. Löpning är på modet tydligen.

Kollade samtidigt upp att jag fanns med i startlistan och där fanns också upgifter om resultaten på tidigare starter. Jag vet inte hur många startande det var i herrklassen åren som omgärdade millenieskiftet men ni måste hålla med om att jag har ett stabilt placeringsresultat. Eller?

tisdag 1 december 2009

Dagens pass: 12,76 km - 59.26

Enligt Murphys lag så är ljuset i tunneln oftast ett mötande tåg eller en "no exit"-skylt men idag tror jag att jag glimtade lite riktig sol.

Sent eftermiddagspass på knappa 13 km och jag hade förberett mig mentalt idag. Tror att man inom fotbollen brukar säga att det inte bara är att ställa ut skorna, lite så har jag det också. Visst kan jag ge mig ut och springa på vinst och förlust men ska det vara kvalitet så måste jag vara bättre förberedd än vad jag varit senaste veckorna.

Tempot var bra idag, 4.39 i snitt och en medelpuls på 166 bpm (detta värde ska förstås ses med vetskapen att första kilometerns snitt 146 bpm drar ner medelvärdet, medianen är nog snarare uppåt 170.

Rundan går ner mot uddens ostligaste spets och bjuder på en fin stigning åt varje håll. Trivsam miljö att springa i också om det inte vore för det här med väglutningen. Kvällspassen funkar bättre då det är mindre trafik och jag kan hålla mig i mitten av vägen.

Vänsterknät är fortfarande inte helt hundra, bensparken flyter inte som den ska men det gör inte ont i alla fall. Mer ITB-stretch anbefalles. Ska också prova några av Petras övningar för att se om jag kan komma till rätta med problemen.

Sammanfattningsvis en bra start på december!

"Bang och smutsen är väck"

Har ni sett den, en av de dubbade åttiotalsinspirerade reklamfilmerna som ger rysningar när man inte hinner zappa. Cillit Bang, ett rengöringsmedel som gör susen helt enkelt, om man får tro reklamen. Jag brukar genast bli MYCKET skeptisk.

I ett års tid har jag emellertid fightats mot kalkavlagringarna på våra duschdörrar. Helt omöjligt att få bort skiten och då har jag surfat runt och provat allehanda supermedel och specialtips.

Härom veckan frågade morsan om jag provat Cillit Bang. Knappast tänkte jag men vågade inte annat. Kalket borta hur lätt som helst.

Så dagens husmorstips; Cillit Bang på kalkavlagringar.

Vad detta nu hade med löpning att göra....

Dagsför nya pjuck

Började så smått räkna på hur länge jag haft mina nuvarande löparskor.

Lite för länge om man ska gå efter den måttstock jag snappat upp någon gång, 200 mil eller två år. Jag tror att jag köpte mina 2005 så så mycket dämpande gas lär det väl inte vara kvar. Synd för både miljön och mina fötter.

Angenämt problem kan tyckas men jag gillar inte att köpa löparskor.

Med tanke på mina pronationsproblem och mitt lustiga steg så kan jag i stort sett gå in på sportaffären, plocka ner de dyraste och mest stabila tegelstenarna som finns, prova ut rätt storlek och gå hem.

Jag tycker det är rätt trist. För det första svider det att betala kanske 1700 spänn för ett par skor, som mina nuvarande Asics Gel Kayano kostade. Dessutom vore det så skönt att inte släpa runt på 350 gram per fot. Att kunna köpa några lätta tävlingsskor.

Men det är bara att bita i det sura äpplet och tömma spargrisen.

måndag 30 november 2009

Månadssammanfattning november 2009

November 2009 i siffror:
Antal kilometer: 70 km...
Antal pass: 6
Längsta pass: 21,2 km
Snabbaste snittid: 4.37/km (21,2 km)

Positivt
Min första tävling för året. Jämjöhalvan den 7 november och en fin rekordslakt med sex minuter jämfört med GV 2007.

Har anmält mig till Sydkustloppet den 1 maj.

Negativt
Blev ett långt uppehåll efter Jämjöhalvan. Det brukar bli det för mig när jag sprungit långlopp men det här var onödigt. Skärpning.

Våra flyttplaner har också tagit för mycket plats och detta tillsammans med lite oförutseddheter har gjort att det bara blivit sex ynka pass denna månaden. Det blev bara sju mil av tänkta 14.

Inför december
I början av december drar jag igång träningsprogrammet inför Stockholm marathon. Jag är bra igång så jag går nog ut hårdare till en början eftersom programmet börjar rätt lugnt.

Målsättningen är en träningsdos på minst 13 mil och jag ska anmäla mig till Kalmars Sylvesterlopp på nyårsafton.

söndag 29 november 2009

Dagens pass: 12,77 km - 1.03.05

Det är tungt just nu. Jag är inne i en riktig motivationssvacka som startade i och med uppehållet efter Jämjöhalvan. Jag ger mig den på att jag ska ge mig ut mina pass och ride the storm. Bättre tider kommer.

Min tanke var att använda torsdagens och söndagens pass för att rädda upp månadstotalen över augusti vilket var knappa 97 km. Det som hade krävts var ett 12-kilometerspass i torsdags och ett 18-kilometers idag. I torsdags var frun på konferens med övernattning så jag fick skjuta på det. I fredags fick jag influensaspruta med lätt feberkänning både fredag kväll och lördag. Inte aktuellt att springa 30 kilometer idag så jag passade på att prova Johans alternativ till transportlöpning - ärendelöpning. En hyrfilm skulle återlämnas och smör inhandlas.

Ur gömmorna rotade jag fram min gamla Lite Pac-väska som inhandlades inför Ladonia Mountain Trophy på Kullaberg 2006. Ett lopp jag ställde in pga fotproblem. Lastade i en jacka och lite vatten för att få lite vikt i säcken och gav mig iväg.

Måste sett ut som ett träsktroll med reflexvästen över väskan...

Med tanke på febern igår så smög jag iväg i 5.28 tempo och la mig sedan strax under 5-minuterstempo. Det gick segt och varje meter var rätt besvärlig. Stannade klockan vid affären och då hade jag sprungit 6,38 km och var ganska sliten. Inte alls det flyt i benen jag är van vid, inget frånskjut och usel rullning på foten.

Hemvägen blev mest en pina då jag slet upp blåsan jag drog på mig på Jämjöhalvan. Totalt gick rundan i 4.56-tempo och med tanke på några minuters avbrott så borde jag inte haft så ont i benen som jag haft ikväll. Som att släpa runt på två stockar. Kroppen har skrikit efter socker också så det har glidit ner lite julmust under kvällen (min stora drog i juletider)

Jag tror att väskan gjorde sitt och kanske även den lilla slängen av feber igår men pulsen betedde sig ändå normalt. Största anledningen är nog motivationen, jag har inte fokus för tillfället. Huset ligger ute till försäljning och det är visningar till helgen och i nästa vecka, när det är över så kanske inte huvudet är så fullt.

torsdag 26 november 2009

Banker alltså...

Tänk att man går med på att ha sina pengar på banken utan ett öre i ränta för att sedan låna samma pengar (plus några av kollektivets förstås) till en emellanåt saftig kostnad. Vilken sjujävla affärsidé...

Min syster tittar efter hus tillsammans med sin sambo. På ett lån på 2 miljoner vill banken ha en insats på 200 000 och ändå ge dem mellan 5-10 % i topplån... Jag köper att man får betala dyrt om man vill ta blancolån för insatsen men topplån trots att jag har 200000 i insats är ju bizarrt.

Tack för mig :-)

onsdag 25 november 2009

Morden

Har ni missat "Morden" på SVT så är det tid att kolla ikapp på SVT-Play för att kunna hänga med i upplösningen.

Morden är en fristående uppföljare på fenomenala "Graven" som gick å SVT för några år sedan. En grupp poliser och analytiker som tar sig an ett snart 25 år gammalt mordfall där en hel familj mördats på en ö i skärgården. Det har kommit nya uppgifter som åter gör utredningen aktuell och gruppen, där flera var med redan när händelsen inträffade, för en kamp mot klockan innan brottet preskriberas. Finns även en parallellhistoria som vävs samman med morden.

Serien är jäkligt spännande och precis som Graven avskalad och med bra personporträtt. De absolut främsta behållningarna är Kjell Bergqvist som gruppens egensinnige ledare, CG, och Göran Ragnerstam som den lätt mysko terapeuten Claes. Scenerna med dessa herrar tillsammans är fantastiska.

Så catch up vettja, två sista avsnitten går kommande onsdagar klockan 21 på SVT1.

tisdag 24 november 2009

Dagens pass: 10 km - 46.19

Helt klart motigt att ta sig ut nu när jag kom av mig efter loppet. Det rätar ut sig när jag sprungit några pass till men idag hade det varit lätt att skippa kan jag säga. Efter tre fyra steg så var jag såklart taggad igen, så simpel man är.

Ingen större tanke med dagens pass än att avverka 10 km i ett tempo som passade dagsformen. Flöt på fint även om pulsen stack iväg mot slutet. Provade lite olika löpsteg vilket gjorde att jag fick ganska varierade kilometertider.

De få pass jag sprungit efter Jämjöhalvan har jag upplevt att framsidan av låren känts mer svampiga än före loppet. Som att det inte är samma bett i steget på något sätt. Hoppas det rätar ut sig för jag tyckte att jag hade fint flyt före Jämjö.

De tio kilometrarna gick idag på 46.19 med en medelpuls på 167 bpm och en maxdito på hela 177...

Kilometertiderna; 5.03, 4.42, 4.28, 4.38, 4.26, 4.43, 4.29, 4.37, 4.35, 4.33. Som sagt, ganska svängiga tider.

Tillbaka till framtiden

Idag är det 193 dagar till Stockholm Marathon 2010.
Samma dag, idag alltså, är det även 39 dagar kvar till jag börjar jobba igen efter åtta månaders frånvaro från jobbet.

Jag var inne på jobbet och planerade mitt schema idag inför planeringsmötet imorgon då vi nio som jobbar i samma grupp ska jämka ihop våra tider.

Jag passade på att försöka läxa upp killen som lagt beslag på mitt bord under frånvaron, men han var införstådd i att byta plats tills jag kom tillbaka. Synd, jag som var laddad för strid ;-) I ett kontorslandskap, även om vårt är litet, så får man stå på sig när en av finplatserna ramlat ens väg.

Hur eller hur så ska det bli helt ok att börja jobba igen. Förskolelärare skulle jag aldrig klara av att jobba som, och nu är det ändå min egen dotter jag haft förmånen att spendera tiden med....huvva.

Jag är sämst i världen på att surfa

Mailen
Modellbyggarforumet
Barometern
Aftonbladet
Facebook

Här har ni min vardagskonsumtion av internetsidor. Till detta kommer naturligtvis alla era intressanta bloggar och hemnet.se nu när vi letar hus. Men man kan nog säga att jag är en snålsurfare. Jag kan helt enkelt inte slösurfa, ni vet när man bara sköljs med av länkar och inte vet var man hamnar.

Vet inte om jag tycker att detta är negativt egentligen men jag kan känna mig lätt patetiskt när jag har alla ovanstående sidor i varsin flik och uppdaterar dem var 15:e minut för att se "om något har hänt". Det här med pappaledighet är ett träsk :-)

Tilläggas bör väl för ordningens skull att internet är fantastiskt när jag vill ta reda på något specifikt.

söndag 22 november 2009

Dagens pass: 12 km - 1.01.17

Efter torsdagens krasch in i den berömda väggen var det på sin plats att börja bygga från början igen. Jag kände att jag tappat fokus efter Jämjöhalvan och att jag i torsdags bara gick ut och sprang på gamla meriter. Nu blir det mer mental träning och en tanke med varje pass.

12 km idag i ett lugnt tempo. Jag snittade 5.06 och hade en snittpuls på 162. Snittpulsen blir låg tack vare en första kilometer med 146 bpm i snitt och genom att jag under kilometer nummer 5, 7 och 8 gjorde satsningar på att komma under 160 i puls. Det gick inget vidare trots rejäl temposänkning. I slutet av km nummer 8 slog klockan om till 159 bpm och jag gav mig tusan på att klara en hel kilometer under 160. Det gick faktiskt vägen med ett snitt på 158 bpm under kilometer nummer 9 dock i 5.45-tempo.

Jag måste säga att jag hänger upp mig helt galet mycket på det här med pulsen. Det var till stor del för att få pulsdata som jag köpte klockan och nu lägger jag alldeles för mycket tid på att tänka på om den visar rätt istället för att bara träna. Får se om jag kan låna grannens någon dag som referens.


Well, well, hur eller hur är jag nöjd med att vara på banan igen och att helgen varit superbra!

Utflyktsrevival

När vi bodde i lägenhet och inte hade barn så var vi på utflykt väldigt ofta. Det var något särskilt med att komma ut i friska luften och låta hunden springa fritt. Utflykterna skedde året runt, i sol, regn och snö.

När vi flyttade ut till huset där vi bor nu så var det mycket naturen som lockade. 400 meter till havet, skogen bakom huset. Men av någon anledning så har vi kommit av oss. Naturligtvis så är Elvira en anledning, när hon var väldigt liten så var det inte så enkelt att ta sig ut men det är ingen ursäkt längre.

I och med att vi flyttade så hamnade vi också två mil längre bort från Öland, vilket alltid varit vårt favoritmål. Sandbergen, i närheten av byn där jag växte upp, Äleklinta och Jordtorpsåsen har senaste åren inte fått så många besök.

Vi har pratat om det under senaste halvåret men nu var det på tiden att det blev av.

Ett besök vid Sandbergen blev vår utflyktsrevival och nu ska det bli minst en varje helg. Raja njöt som fisken i vattnet och Elvira tjöt av glädje. Tror bestämt att både frun och jag var väldigt nöjda också.


När man har korta ben så är det tur man har en pappa med bärstol



En överförtjust hund på klintens kant



Fika är ett måste och utsikten är inte tokig



En slagen hjältinna

fredag 20 november 2009

Gråta till Idol...

Ibland händer det, ett ögonblick som rör vid något inom en.

Idag var det under Idol och Eriks relation till sin pappa.

En sådan relation som jag önskar att jag skulle ha till min pappa och en sådan som jag önskar att jag får till min dotter.

torsdag 19 november 2009

Dagens pass: 6,2 km - ??.??

Dagens pass kvalificerar in som årets sämsta. Dåligt motiverad och med 12 dagars träningsuppehåll stack jag ut i ett för högt tempo och hann se första och andra kilometern passera på 4.25 och 4.18. När tredje kilometermarkeringen kom så var klockan död (men visst laddade jag batteriet efter Jämjöhalvan...?).

Luften gick ur mig och jag gick lite. Sprang lite och gick lite. Gick lite till och sprang sedan hem. 6,2 km på jag vet inte vilken tid. Det kan kvitta.

Tror ändå att passet fyllde någon funktion. Det rensade nog systemet.

På söndag är jag tillbaka.

måndag 16 november 2009

vad händer egentligen...?

Inga inlägg på en vecka.
Ingen löpning på elva dagar heller kan jag meddela.

Vad har hänt? Baconfebern? Tappad sug?

Njä, mest tankarna på annat håll kan jag säga. Det händer mycket i livet just nu.

Pappaledigheten börjar närma sig sitt slut och Elvira ska börja på dagis. En brytpunkt i livet på något sätt. Och där det finns en sådan brukar det lura fler runt hörnet.

Vi har beslutat oss för att flytta. Inte så långt, en och en halv mil kanske. Från skogen och havsnära läge till närhet till dagis, skola och med bättre kollektivtrafik.

Vi flyttade till ett nybyggt hus för två år sedan och trodde att naturen och lugnet skulle väga upp för bristande kommunikationer och lite längre avstånd till det mesta. Att behöva ha två bilar har gnagt mest hela tiden och senaste tiden så har tankarna på när Elvira blir större kommit allt oftare. Här finns ingen gatubelysning och ingen lekplats, inte heller någon pulkabacke. När det är dags för skola om några år och kvällsaktiviteterna kanske kommer igång så kommer det bli lite mer meckande än vad som känns nödvändigt.

Vi har vänt på det tusen varv men är nu säkra på att vi gör rätt. Huset kommer ut till salu i det snaraste och vi sveper av Hemnet dagligen efter ny boning.

Detta var skälet till min bortavaro från bloggosfären, men ikväll blir det löpning!!

tisdag 10 november 2009

Min massmördarhobby

Tänkte försöka berätta lite mer om mig själv på bloggen. Tycker själv att det är kul att läsa om andras liv, åsikter och fritidsintressen vid sidan om enbart löpningen.

Först ut blir mitt modellbyggande.

Jag har byggt motrcykelmodeller i åtta år, uteslutande skala 1/12 och nästan enbart Gp500/MotoGP-cyklar. 2001 hade jag precis slutat plugga (första gången) och hade inte råd att köpa hoj. Av en händelse var jag inne i en leksaksaffär och såg att det fanns motorcykelmodeller, precis som det finns bilar eller stridsvagnar. Jag köpte en och var sedan helt fast.

Vid sidan om löpningen så är det här den enda hobby som jag inte släppt eller tröttnat på. Nu för tiden är det inte så mycket byggande eftersom jag är hemma med Elvira men det blir någon timma i veckan i alla fall.

Byggsatserna är i plast och väldigt detaljrika. Man får själv limma ihop allt och måla delarna. Det finns en stor marknad för andra dekaler än de som kommer med byggsatsen och delar/detaljer för att göra modellen än mer verklighetstrogen.

Jag postar några bilder på hojar jag byggt. Den som är intresserad kan se mer på www.onetwelvth.com.








Så var det ju det här med "massmördarhobby"... Min fru och jag har kallat den det sedan det kom ut att "Helenmördaren", Ulf Olsson, gillar att bygga modeller. Nu är han väl ingen massmördare men modellbyggandet är lagom introvert för att passa en sådan.

söndag 8 november 2009

Preliminärt resultat

Team Blekinge har publicerat preliminära resultat från gårdagens lopp och det visade sig att min tidtagning stämt på en sekund när - officiella tiden är alltså 1.37.35.

Detta gav mig en 28 plats bland 51 startande herrar på halvmaran.

Nu jagar vi vidare - Sylvesterloppet nästa :-)

Kattvakt och grannprat på fars dag.

I en veckas tid har jag varit kattvakt (och fiskvakt) åt grannarna som är utomlands. Eftersom jag egentligen inte gillar katter så har jag lyckats klara mig undan med endast en vecka, nu har jag lämnat över stafettpinnen åt en annan granne i området.

När jag var och lämnade nyckeln till henne så blev det lite löparprat då både hon och hennes sambo ska springa Göteborgsvarvet i vår. Sambon siktar även på seedningsloppet för att få starta längre fram.

Det är kul att snacka lite med honom då han har ett strikt träningsupplägg utifrån ett program han fått av en välmeriterad friidrottstränare från trakten. Jag kan inte säga att det skulle vara mitt upplägg om jag fick välja fritt men det ska bli kul att följa hans träning. Han är en idrottskille per definition men har aldrig sysslat med löpträning tidigare.

En annan sak vi pratade om var att byta klockor. Han funderar på en ny med gps och ville gärna testa Garmin innan ett eventuellt köp och jag vill gärna testa en annan pulsklocka för att se om mina pulsvärden är att lita på eller inte. Vi får se när det blir av.

Till sist ska jag tacka min fru och dotter för en fantastisk fars dag. Frukost på sängen, presenter och ombrydnad hela dagen. Underbart!

lördag 7 november 2009

Jämjöhalvan 21,1 km - 1.37.34

Prolog
Så var det då dags. Första loppet sedan Göteborgsvarvet 2007 och med lätta löparknäproblem i bagaget så är det en underdrift att säga att jag var nervös när jag somnade igår.

Loppet skulle starta redan klockan 10.00 och jag har en timmes körning ner till Jämjö så jag gick upp vid 07.00. Tryckte lite frukost och började packa ihop sakerna jag lagt fram. Hade lite svårt att få ner frukosten så jag tog med lite kaffe och banan tillsammans med vatten i bilen.

Temperaturen var 6 grader när jag åkte och det ändrades inte under vägen. Jag pimplade vatten och skrålade till U2:s With or without you. Det började kännas rätt bra.

Men säg den lycka som varar. Två mil från Jämjö stannade jag för en blåskontroll (inte polisens...) och klev över ett säkerhetsräcke och ner för en kort slänt. Tänkte hur typiskt det vore om jag sträckte gluteus nu så här presis innan loppet. Gick upp för slänten med denna tanke i huvudet och slängde högerbenet över räcket. Eller det kom inte så långt eftersom det stod en stolpe i vägen... Jag drog högerknäts vänstra ovansida med full kraft i stolpen och fick lägga mig på marken när jag tagit mig över och skrika av smärta. Fy fan så onödigt.


Kan man ringa vägverket om den här??


Var helt säker på att det skulle bli att ställa in men åkte i alla fall ner till Team Blekinges Orionstuga utanför Jämjö och provsprang lite grand. Helt omöjligt att flexa knät i ytterlägena men det kändes ändå som att det skulle gå att springa.

Justerade för säkerhets skull målsättningen från 4.30 per kilometer till 4.30.

Loppet
Betalade 100 kr i startavgift och kvitterade ut startnummer 359. Bytte om och värmde upp med lätt jogg en knapp kilometer. Det kändes ändå rätt ok och rätt vad det var så var det bara två minuter kvar till start. Av med överdragskläderna och fram i startfållan.

Valde att springa i korta tights med långa tights över, kortärmad funktionströja, tunn vindjacka och tunn mössa.

Svårt att säga hur många det var som kom till start då det inte publicerats några resultatlistor men jag skulle tippa på drygt 50 stycken.

Starten gick och det kändes som att fältet hölls ihop ganska bra, tills jag insåg att det berodde på att vi skulle igenom en liten flaskhals i form av en stig ut på vägen.

Efter det vanliga sicksackandet så försökte jag snabbt hitta mitt tempo. Jag visste att det skulle bjudas kraftigt motlut fram till fem kilometer och sedan plana ut lite så jag försökte att inte dras med i för högt tempo.

Uppförsbackarna visade sig inte vara så branta som jag trott, snarare var de låååånga. Dessutom var det inte alls flackt efter fem kilometer utan mer upp och ner. Inte så farligt så man drog på sig syra men det satte sig ändå i benen.

Fram till nio kilometer gick det på hårt packat grus, nästan som betong. Mycket potthål i vägen som dessutom lutade utåt på båda sidor. Sista biten fram till vändningen vid 10,5 km gick på grov asfalt och bjöd på lite bättre underlag för benen.

Jag hoppade vätskekontrollen vid fem kilometer men tog lite saft vid 10 km. Fick knappt i mig en droppe från plastmuggen och drog på mig lite lätt håll genom att försöka.

Mellan kilometer ett och 6 fladdrade jag lite mellan 4.33 per kilometer och 4.40 beroende på motlutet. Fram till vändningen höll jag sedan planerade 4.35 för att då bara ligga drygt 10 sekunder efter min tänkta snittid. Jag kände mig rätt lätt i benen och tänkte att det inte skulle vara några problem att gå in på 1.36.30 eller liknande.

Det visade sig vara minst lika mycket uppförsbackar på hemvägen. Trots att utvägen bjudit på drygt 40 höjdmeter så var backarna aldrig så långa att det blev längre utförslöpor och efter de som var så kom det snabbt en ny uppförsbacke.

Vid 14 km så var jag definitivt seg och jag började med mitt tysta peptalk. Jag försökte fokusera på de sista sju kilometrarna av en runda hemma och på det sättet hålla farten uppe. Det gick inget vidare.

Trots att jag upplevde att jag klev på ordentligt så började kilometertiderna att dala. Jag var inte under 4.40 mer än på sjuttonde kilometern och då med knappa 4.38. Jag var riktigt stiff i benen men fäste blicken på en kille framför och stred på.

Något jag missat på utvägen var att det faktiskt gick ordentligt utför under första kilometern. Så ni kan ju gissa vad det innebar. Ordentlig stigning upp mot mål. Sista kilometern lyckades jag dock hålla 4.32 och gick i mål på 1.37.34 knappt minuten efter målsättningen. Måste ändå säga att jag är grymt nöjd. Löparknät kändes inte av alls och med tanke på vägkvaliteten och backarna så kunde jag inte presterat bättre idag.

Jag gjorde mitt eget lopp från fyra kilometer och in i mål. Sprang helt själv med en klunga 100 meter framför. Jag blev omsprungen av en person och tog själv några platser de sista kilometrarna och var långt ifrån sist i mål.

Pulsklockan levde sitt eget liv idag. Snittade 177 med max 182. Känns som att den låg 10 slag för högt hela tiden.

Sammanfattning
Om loppet kan jag säga att det var bra ordnat och Team Blekinge verkar vara en trevlig klubb. Kul att springa ett lopp där deltagarantalet inte är femsiffrigt.

Klubbens hemsida beskriver banan som "en vändbana i naturskön miljö". Nu är väl få ställen vackra i november men så fasligt naturskönt var det inte. Underlaget var också ganska trist men det var ju å andra sidan lika för alla. 100 pix och nära hem gör att jag verkligen inte ångrar att jag ställde upp. Nu väntar jag bara på resultatlistorna.

Epilog
Så fort jag stannat efter målgång så kände jag hur ont jag hade i högerknät. Gick inte att stretcha framsidan av höger lår och knappt att jogga ner. Nu på kvällen gör det fortfarande rätt ont och nu har även vänster knä stämt in i klagosången.

Jag har också lyckats med konststycket att starta klockan utan att först skapa ett nytt pass. Tiderna har alltså lagt sig efter tisdagens pass. När jag ska exportera loppet till Sporttracks så kommer bara tisdagens pass med. R-Ö-V. Men det går ju att lägga in manuellt. Att jag missar pulsdatan må va hänt med tanke på det jag skrev ovan.

Jag är SÅ nöjd att jag inte tryckte i mig den Vitargo-gel som jag köpte i veckan. Jag hade den i fickan men stod över eftersom jag inte provat den på träning. Jag tog den efter loppet i stället och höll på att kräkas. Mer konstgjord jordgubbssmak får jag nog leta länge efter.

Nu har jag fikat och ätit god mat, druckit en öl och ska framåt kvällen se på "Slumdog millionaire" och äta chips.

Tack för tumhållningen.
På återseende.

Ps. Om det ser ut såhär i hålfoten efter 21 km, hur ska det då vara efter dubbla distansen. Business as usual...

Peter Jihde på banan igen

Jag tycker sådär om Peter Jihde. När alla klagade på att han är för mycket så höll jag honom om ryggen men nu vet jag inte. I Idol så tycker jag faktiskt att han tar över och att hans sportkopplingar i kommentarerna börjar gå till överdrift.

Men igår så talade han direkt till mig när han skulle ge Eddie ett par ord på vägen efter ett mediokert framträdande.

"Man måste spänna bågen hårt - annars kan man skita i det"

Tack Peter, det var vad jag behövde.

Vi hörs i eftermiddag, förhoppningsvis skadefria.

fredag 6 november 2009

Uppladdning

Har inte varit så taggad de sista dagarna. Det är verkligen skit att vara småskadad. Dessutom har en massa andra delar av kroppen gjort sig till känna och av självömkan skrikit efter uppmärksamhet. Hålfoten, hälsenan och höften. Hmm alla på H... Håll käften säger jag!

Vartefter den tjocka glukosdrycken rinner ner så blir jag faktiskt mer och mer laddad!

Lunch på BK idag och en pastamiddag följt av ännu en laddning Vitargo så ska ni se på fan om jag inte ska göra någonstans runt 1.36 i alla fall.

Håll en liten tumme.

torsdag 5 november 2009

Sirqus Alfon

Ikväll var frun och jag på Kalmar teater och såg Sirqus Alfon. Jag har velat se en föreställning med dem sedan svågern och hans tjej visade en dvd för några år sedan.

Helt galen technotrashdanshumor. Går inte att beskriva i ord med mitt bleka vokabulär.

Har du inte sett dem så kan det här klippet ge en liten inblick i vad man kan vänta sig:

tisdag 3 november 2009

Dagens pass: 8 km - 40.16

En veckas uppehåll har tärt på drivet och förmågan att tro på mig själv. Det var riktigt svårt att ta mig ut idag, delvis på grund av 10 sekundmeters blåst i byarna och delvis på grund av att jag inte var redo för negativa formbesked.

Jag körde åtta kilometer i hastigheter mellan 4.50 och 5.05 per kilometer. Ett snitt på 5.02/kilometer och med en puls kring 157. Förhållandevis lugnt pass alltså. Allt för att testa om knät håller för en påfrestande halvmara på lördag.

Jag har egentligen inget superunderlag för ett sådant beslut eftersom hastigheten idag var för låg. Jag kände lite förnimmelser i knät. Inte smärta men lite seghet i musklerna kanske. Definitivt inte som i den högra motsvarigheten. När jag springer långsammare än vanligt så får jag problem att ta ut mitt vanliga steg. Det gör att jag belastar knä och höft mer än vanligt.

Jag lät hastigheten gå upp i en trehundrameters utförslöpa och under ett par hundra meter flack väg. Det kändes ingen smärta utav det och det måste ju vara positivt. Beslutet blir att jag kör Jämjöhalvan på lördag.

Farhågan är ju att benet kommer stumna efter 10-12 kilometer och att det blir svårt att rulla på i 4.30-tempo. Men jag ska göra ett försök. Jag har inget annat att förlora än några timmar från familjen och 100 spänn i anmälningsavgift. Svårt att tro att jag kan infria 1.35 men jag ska gå ut för det i alla fall.

Dagens citat

"Every morning in Africa, a gazelle wakes up. It knows it must outrun the fastest lion or it will be killed. Every morning in Africa, a lion wakes up. It knows it must run faster than the slowest gazelle, or it will starve. It doesn't matter whether you're a lion or gazelle - when the sun comes up, you'd better be running."

Vet inte riktigt vem som ursprungligen sagt detta. Det är helt klart en av mina favoriter!

Lägesrapport

En vecka sedan senaste passet och yogamattan används flitigt. Måste säga att den värsta smärtan släppt och att det nu inte heller gör ont att räta benet helt. Funderar på en lätt löprunda ikväll för att testa hur bra det bär.

Som vanligt så tappar jag geisten när jag tvingas till uppehåll. Idag frågar jag mig själv hur jag ska kunna springa ett halvmarathon på lördag...? Så fort det gått mer än tre dagar sedan jag sprang senast så börjar motivationen och självförtroendet att tryta.

Efter kvällens pass så tar jag beslutet. Springa eller inte springa, det är frågan.

måndag 2 november 2009

Måndadssammanfattning: oktober 2009

Oktober 2009 i siffror:
Antal kilometer: 121 km
Antal pass: 10
Längsta pass: 18 km
Snabbaste snittid: 4.28/km (10/14 km)

Positivt
Vet inte riktigt vad som passar in under den här rubriken faktiskt. Inget som har stuckit ut direkt. Det ska vara att jag stabiliserat mig kring 4.35 på långpassen och at jag har fått upp passlängden lite, två pass på 18 km. Snittpasset var drygt 12 km mot 9,5 under september.

Negativt
Inte heller oktober började så bra med begynnande förkylning som aldrig bröt ut orentligt. Sedan har jag ju dragit på mig lite löparknä vilket definitivt tagit udden av den sista veckan också. Jag lyckades pga detta inte att komma upp i månadsmålet på 19 km men det hade inte varit några problem utan skadekänningarna. Inte heller målet att komma igång med lite styrketräning har jag uppfyllt. Skärpning.

Inför november
Jämjöhalvan på 1.35
Bli kvitt löparknät
Total månadsdos 14 mil.

Eventuellt motverkar det första målet det andra, det lär visa sig.

Max

Tillbaka på rätt sida av landet efter en mycket trevlig helg!

Allt har varit kanon men vad har egentligen hänt med hamburgerrestaurangen Max? När jag pluggade i Umeå för ett decennium sedan så var de enastående. Gott och stora hamburgare. Nu är de lika mediokra som alla andra och storleken på burgarna måste ha sjunkit betydligt. Förr hade jag lätta besvär att tugga i mig ett Suprememål nu känns det som ett happy meal ungefär...

Nä, det blir nog inga fler pitstops på Max i Jönköping på vägen över i framtiden.

torsdag 29 oktober 2009

Sändningsuppehåll

Så nu är vinterdäcken pålagda och det mesta packat för en trip till västkusten.

Om jag inte blir skjuten (vilket onekligen verkar vara en lågodsare i gbg nuförtiden) så hörs vi på söndag igen. Sköt om er.

Dagens agenda

Imorgon bär det av till Göteborg, en stad jag verkligen tycker om. Mysigt och välkomnande på något sätt. Och i mina ögon inte lika stressigt som i Stockholm, men det lär jag väl få skit för nu...

Vi ska besöka min frus syssling M och hennes man J. Kommer sannolikt att bli supertrevlig. Fika, shoppa julklappar och kanske lite vin?! Min svåger som också bor i Götet har erbjudit sig att vara hundvakt, kanske tittar han också förbi vid tillfälle??

Intressant när man packar sig själv, sin fru, vår dotter och vår hund i bilen för en tvådygnsresa. Packlistan har tre punkter för mig, tre för hunden, några fler för frun och 27(!!) för dottern. Bättre det än att missa något kanske.

På ITB-fronten inget nytt. Knäet ömmar lite efter tisdagens pass och om sanningen ska fram så förväntar jag mig inte att det blir några fler pass före Jämjöhalvan nästa lördag. Vila och rulla på yogamattan fram till dess, sikta på stordåd och sedan gå i vintervila med rehabträning...

När jag jobbar på ITB så känns det allra messt jävulskt ont ungefär mitt på låret, jag hade nog väntat mig att det skulle kännas mest nere vid knäet.

För övrigt är det idag dags för veckans fika med de föräldralediga i området. Verkar som att det är leksakshomepartyförsäljningsgettogether samtidigt. Har aldrig varit på något liknande, inte på Tupperware, Me&I, Lingon&Blåbär eller allt vad de heter. Jag får ta rygg på någon av tjejerna, titta efter något billigt och gömma mig i ett hörn och hinka java. Det är taktik det.

Glömde visst bort att jag måste borsta hunden och byta till vinterdäck på bilen också...så ehhh, vi hörs...

tisdag 27 oktober 2009

Dagens pass: 14 km - 1.02.34

Dags att bestämma sig för vilket tempo jag ska sikta på under Jämjöhalvan den 7 november. Två dagars slit på yogamattan har gett goda resultat utifrån vad jag känner när jag går så förhoppningsvis ska ytterligare 10 dagar göra succé.

Till helgen väntas ett besök i Göteborg så jag får se om det överhuvudtaget blir något mer långpass innan loppet. Möjligtvis på måndag eller tisdag i nästa vecka? Eftersom jag fortfarande inte var säker på knäet så kände jag att 14 km skulle vara lagom idag. Siktet var inställt på 4.30-tempo för att se om jag pallade med. Det blev ett sent pass också, jag kom inte ut förrän strax före 21. Jag gillar verkligen att springa på kvällen men det kan bli lite knepigt att somna...

Resultatet ikväll blev en snittid på 4.28 per kilometer med nästan hälften av kilometrarna mellan 4.20 och 4.23. Knäet började protestera lätt vid 9 km och jag fick ett duktigt håll vid milen som höll i sig passet ut. Inget som visade sig så mycket på kilometertiden men jag tog det lite försiktigare för att spara knäet.

Sett till Jämjöhalvan så är låga 4.20-tider definitivt för snabbt. Det funkar på flack väg men jag hade inte klarat 7 kilometer till ikväll. Målsättningen får nog bli 4.35 till 4.30 under Jämjöhalvan. Kanske får jag acceptera 4.40-4.45 under första fem kilometrarna då det går uppför rätt kraftigt. Förhoppningen är att ta igen det när det bär utför på hemvägen då loppet går på en vändbana.

På plussidan står att det är tävling, att loppet går i dagsljus (inte lätt att springa här ute i beckmörkret) och att jag kan vätska upp lite bättre innan loppet.

Minus mot ett pass som kvällens är att starten går redan klockan 10 på förmiddagen, att jag inte känner banan överhuvudtaget och att den delvis går på grus.

Aftonens pass i siffror;
Medelpuls: 166 Maxpuls: 172
Kilometertider: 4.40, 4.27, 4.23, 4.20, 4.21, 4.27, 4.30, 4.24, 4.23, 4,23, 4.30, 4.30, 4.28, 4.39

måndag 26 oktober 2009

Jag älskar att spara pengar

Flög runt i alla stans sportaffärer idag efter en Foam roller, helt utan framgång. De expediter jag pratade med såg mest frågande ut.

Surfade runt på webben men blev lite avslagen med tanke på priserna, 375 + 149 för frakt = 500 spänn. Då har jag nog hellre ont...

Så vad göra? Leta, leta, leta efter min gamla yogamatta som hoprullad blir ganska hård. Kanske inte rätt diameter men det var värt ett försök.

Smärtan kan mest liknas vid när man, långsamt, får en nagel utdragen med en plattång. Eller kanske som när man slår i armbågen. Djup, molande smärta helt enkelt och en domnande effekt på de stackars låren. Det här var nog effektivt.

Hur eller hur så ska det få svida ett par gånger per dag nu under veckan så ska vi se om det inte lägger sig lite. Har jag tur så har jag snart sluppit smärta både i knäet och plånboken.

Jag besparar er foton på mig själv utförandes övningen.

söndag 25 oktober 2009

Usla TV4

ReklamTV i all ära men hur trött blir man inte på TV4:s nyhetsavbrott i söndagsfilmen?? Inte nog med att det ska in en kvart nyheter, på varje sida om detta block ska de sända 1000 minuter reklam. Plus ordinarie reklamavbrott.

Visst förlorade de en tvist om just detta mot Claes Eriksson för något år sedan? Betydde den rättegången bara att de inte får avbryta just hans filmer...?

Hur bra film det än är så hinner jag tappa intresset under en halvtimmes avbrott.

Uruselt.

Dagens pass: 12 km - 57.11

Stack ut på en tolvkilometare idag för att känna på vänsterknät som strulat lite i veckan. Har försökt att sträcka ut ITB-senan så gott det går och ska nog försöka få tag på en foam roller som Daniel rekommenderade. De senaste dagarna har det börjat kännas lite bättre, sannolikt lika mycket beroende på vilan som på stretchen.

Hur som helst så skulle det inte gå allt för fort idag och jag skulle vara uppmärksam på eventuella känningar i knäet.

Jag höll tempot på mellan 4.45 och 5 blankt, med undantag för kilometer 3-6 där jag lät tempot gå ner mot 4.40. Jag ville känna om det höll att gå på lite och det verkade det ju göra (vet egentligen inte om hastigheten påverkar senan negativt men det blir ju mer frånskjut och en snabbare uträtning av benet...)

Rundan innehåller lite upp- och nedförslut och det var väl mest här jag var orolig egentligen då senan som sagt verkar ha en tendens att irriteras när benet rätas ut till max i frånskjutet. Det gick dock fint, enda känningarna kom under första och sista kilometern och de var inte allvarliga.

Snittempot blev 4.49 och medelpulsen 159 bpm.

Sammanfattningsvis så kompenserade jag nog lite i steget för att inte anstränga knäet för mycket vilket gjorde att det kändes lite illa i vänster skinka istället. När jag stannade och gick efter avslutat pass så var det också som att knäleden överflexade lite men det händer mig å andra sidan lite titt som tätt. Fortsatt stretching dagligen och jag tror att jag ska komma tillrätta med problemen.

lördag 24 oktober 2009

Konvalescent

Nu har jag vilat alldeles för många dagar efter löparknäkänningen. Börjar gå mig själv på nerverna av att inte få komma ut. Rastlös som en...ja vad är det för sköna djur som brukar få symbolisera rastlöshet???

Har sedan igår börjat få till stretchen som Staffan tipsade om och när jag klivit på lite under hundpromenaderna så har det känns rätt ok. Det luriga med löparknä är att det sällan känns förrän man sprungit en bra bit, eller i en backe. Frågan är om jag vågar mig ut på långpass imorgon?

Tanken var att ta ett lugnt pass idag för att få känna på hur jag ligger men det fanns inte tid till det. Sannolikt blir det ett 12-kilometerspass eller liknande imorgon för att inte gå på för hårt.

torsdag 22 oktober 2009

Pest eller kolera?

Kommer ni ihåg leken? Man ska välja mellan två helt absurda alternativ och man måste välja något av dem. T.ex., Vilket väljer du, att ha dubbelt så mycket hud som du behöver eller att ha något otalt med Hells Angels? Ja ni fattar.

Nu till kopplingen till den här bloggen.

Vilket väljer du, att springa ett halvmarathon med vätskebälte och kunna dricka när du springer men samtidigt bära extra vikt ELLER att stanna och dricka vid varje vätskekontroll?

Löparknä

Fortfarande ont i vänster knä och surfade runt lite på nätet efter lösningar.

Hittade den här artikeln som på ett bra sätt belyser problematiken och hur man blir av med skiten.

Undermålig stretching, dåliga skor och pronation var faktorer jag kände till sedan tidigare men jag har inte tänkt på att underlaget spelar så stor roll. Som jag beskrivit tidigare så lutar den väg jag brukar springa på rätt kraftigt. Artikelförfattaren beskriver detta som en av de vanligaste faktorerna till problemet. Att symtomen ofta dyker upp vid backlöpning var också nytt för mig och en förklaring till varför det kändes så illa igår.

Jag ska se till att stretcha ordentligt de närmaste dagarna, köra på lite zongel och sedan testa ett lugnt pass i helgen. Jag får transportera mig med bil till lite jämnare terräng.

onsdag 21 oktober 2009

Dagens pass: 12,7 km med backintervaller

Mina vader brinner men leendet går inte att ta fel på, det här var bättre!

Sist jag körde backe var det inget vidare. Jag körde någon Szalkaihistoria och det var bara tråkigt.

Szalkai åkte ut som mentor och in kom Piratfarsan. Jag citerar hans backträningsfilosofi ordagrannt;

...här skall jävlar smakas blod, mjölksyra skall spruta som skum ur mungiporna som på en rabiessmittad flygekorre och benen skall pendla som benen på en ökenråtta på språng..

Sammanfattningsvis, lite mer ved på brasan alltså...

Uppjogg drygt 3 km i 4.40-tempo och sedan 2*5 backar i 4.20 tempo med 15-30 sekunders gåvila emellan repetitionerna och en minut mellan seten. Backen är ganska flack, ca 23 höjdmeter över 300 meter, men det bränner ändå gott när man tar i. Avslutade med en nerjogg på dryga 3 km i 4.55-tempo.

Skönt revanschpass men jag har en liten otäck förnimmelse av löparknä i vänsterbenet. Kände av det redan efter långpasset i söndags så jag får ta det lite lugnt och inte älga på för mycket under den närmaste tiden.

tisdag 20 oktober 2009

Skynda långsamt

När vi fick vårt hus byggt för några år sedan så snålade vi in på helt onödiga saker, som badrumsskåp till exempel. Istället för en färdig badrumslösning så byggde vi själva ihop ett IKEA-skåp, bänkskiva och handfat. För att få rätt höjd så tvingades jag kapa runt tio centimeter på skåpet. Detta i sin tur gjorde att skåpsdörrarna inte passade.

Som vi har funderat på lösningar på problemet. Måttbeställa dörrar? Fästa upp något tyg framför som man kan dra på en lina eller liknande? Allt har stannat vid funderingar och vi har mest gått runt och retat oss på hur skåpet ser ut utan dörrar.

I förra veckan så tittade jag på IKEAs hemsida och hittade ett par andra dörrar som skulle passa. Jag har varit säker på att detta inte var ett alternativ eftersom jag kapat lite på frihand utan tanke på dörrarna. Dessutom var jag ABSOLUT säker på att även om det fanns dörrar i lagom höjd så skulle gångjärnen inte passa.

I fredags köpte vi två dörrar och se på fan, det funkade. Gångjärnen passade i de absolut sista hålen i varje ände... Fint att vi väntade två år på detta, eller hur.

Nu ska vi se hur länge det kommer se ut som på bilden, eftersom vi bara lyckades få med oss en uppsättning gångjärn....



Notera även kaffekoppen på kanten, den föräldraledige pappans bäste vän!

måndag 19 oktober 2009

Jämjöhalvan 7/11

För att få in ett lopp nu på höstkanten bestämde jag för några veckor sedan att jag ska springa Jämjöhalvan den 7 november. Jämjö ligger strax öster om Karlskrona i Blekinge.

På Team Blekinges hemsida kan man läsa att loppet går på en vändbana i naturskön miljö och mestadels på grusväg.

Det är bara en timma att köra för mig så det blir perfekt.

Tanken är att satsa på en tid under 1.39. Jag tror att jag det bör kunn gå vägen. Hade det gått på asfalt hade jag nog kört på 1.38.

Ett orosmoln är en 30-meters stigning mellan en och tre kilometer. Inte allt för blodigt med tanke på att det blir utförslöpa i slutet av loppet :-)



Träningen under de tre veckorna fram till loppet kommer jag att disponera så här. Kvalitetsträning denna veckan med intervaller och backe. Därefter ett tungt veckoprogram med två långpass och sedan småfisa lite genom tävlingsveckan. Hur låter det?

söndag 18 oktober 2009

Dagens pass: 18 km - 1.23.32

Idag var jag fortfarande irriterad på gårdagens pass och full av revanschlystnad mot förra veckans långpass där jag tyckte att pulsen låg väl högt.

Målsättningarna med dagens löpning var:
* Samma runda som förra söndagen
* Lägre snittpuls
* Snabbare totaltid

Jag hade vätskat upp mig lite bättre idag och även skippat ett lager kläder jämfört med förra veckan. Det var fyra grader ute och vindstilla - jag chansade på funtionstshirt och vindjacka vilket visade sig funka jättebra.

Jag gick ut runt femminuterstempo första kilometern och började sedan sakta öka upp emot en tänkt målhastighet på 4.45-tempo. Benen kändes lätta trots gårdagens maxpulstest.

Jag hade ställt in Träningspartnern på min Garmin Forerunner, vilket innebär att man kan springa mot sig själv om man sprungit samma runda tidigare. Fram till vändningen vid 9 km, där jag började krokna förra veckan, låg jag mellan 20 och 50 meter "före" min gamla tid. Vid 13 km så hade jag snittat 4.40-tempo med en puls som låg stadigt runt 164. Jag låg nu 140 meter före.

Jag kände att det var dags att välja. Mycket kraft kvar i kroppen så att lägga till några kilometer skulle knappast vara ett problem, förutom att jag fightades mot mitt förra pass då. Återstod att lägga på lite ved på brasan.

Sista fem kilometrarna gick i en snitthastighet på 4.30/Km och avståndet till mig själv ökade. När jag kom hem så hade jag distanserat min förra runda med 416 meter.

Kanske var det onödigt att ta ut sig? Kanske skulle jag fortsatt mala? Men jag var som sagt förbannad och revanschlysten. Och pain is temporary, glory is forever.

Sluttid 1.23.32 (två minuter och två sekunder snabbare än sist)
Snittid 4.39/km (6 sek snabbare än sist)
Snittpuls 163 bpm (7 slag lägre än sist)

Mission accomplished.

Ute ur garderoben

Höstmörkret har belägrat mitt liv. Varje dag känns det aningens aningens jobbigare att ge sig ut och springa. Jag behöver motivation, en spark i rumpan för att hålla ångan uppe.

Jag outade mitt löparprojekt på Facebook. Jag har mycket åsikter om ansiktsboken men här finns ändå många gamla (och nya) vänner som, vid sidan av er som redan läser Tredje gången gillt, kan slänga in lite stöd.

Om jag känner mina vänner bra så lär det nog bli mest smisk och gliringar men det är så jag vill ha det.

Välkomna, ni förvirrade själar som hittar hit via mitt kliv ut ur garderoben.

Dagens citat

"När det öser ned och du löper vidare genom regnet finns det tillfredställelse i vetskapen att du är där ute och de andra inte är det"
Peter Snell

lördag 17 oktober 2009

Dagens pass: maxpulstest

Dagens pass blev ett stort jasså och en form av nederlag. Jag har ju skrivit en del om att jag har svårt att tro att 186 bpm är min faktiska maxpuls. Mest beroende på att jag under senaste 18-kilometerspasset snittade 170 bpm med en nivå på 172-173 under sista 10 km.

För att försöka räta ut frågetecknen behövde jag alltså göra ett maxpulstest för att slippa utgå från det beräknade värdet 220 - åldern.

Jag hade letat upp ett test på marathon.se som i korta drag såg ut så här.

* Uppvärmning i lugnt tempo.
* 3 minuters löpning där du tar dig från 70% till 80% av maxHR och ligger stadigt på 80% under sista 30 sekunderna.
*Joggvila tills pulsen är nere under 70%
* 3 minuters löpning där du tar dig från 80% till 90% av maxHR och ligger stadigt på 90% under sista 30 sekunderna.
* Joggvila tills pulsen är nere under 75%
* 2 min 50 sek löpning med puls över 90% därefter 30 sekunder där du ger allt du har. Avsluta helst i uppförsbacke.

Något som de skrev på marathon.se, och som jag mycket väl kan tänka mig, är att det är bra att ha någon med sig som kan peppa under sista minuterna. Det är ruskigt svårt att hålla ut när mjölksyran sprutar ur mungiporna.

Well, well. Uppvärmning och den första cykeln gick i 6-minuterstempo ungefär. Och då hade jag ändå inte pulsen i rätt zon hela tiden. Jag hade lagt över passet till Forerunnern men vissa av vilopauserna funkade inte som de skulle och pysslet med klockan tog lite fokus från löpningen.

Det gick dock fint att ligga stadigt på 80% och på 90% av beräknad maxpuls. När sedan sista cykeln kom så satte jag iväg i ett riktigt bra tempo. Det hände däremot inte så mycket på pulsen enligt klockan. Något annat som snart signalerade var däremot benen där mjölksyrefabriken gått upp till treskift för att möta efterfrågan.

178 var det sista jag såg på klockan innan backen kom och när jag dråsade ihop på toppen så såg jag 183. 183 och jag var helt slut. 183 och mina ben var så fulla med mjölksyra så att jag inte känt något liknande på länge.

Ha detta i huvudet och betänk sedan att jag för en vecka sedan sprang 18 km med ett SNITT på 170 bpm. För mig helt otroligt.

Jag kände mig rätt besviken när jag lufsade hemåt. Jag hade nog väntat mig något över 190. Det fanns säkert några slag till att ge på maxpulsen. Jag tror inte att jag lyckades ge precis allt, det var benen som tog slut först. Men det fanns nog inte 10 bpm till att ge på.

Jag ska göra om testet någon annan gång, kanske försöka hitta en annan variant eller köra ett spinningpass istället. Hur eller hur så står jag kvar med min tveksamhet över att jag skulle orka springa ett långpass med snittpulsen över 90 % av maxHR. Det är helt enkelt inte sannolikt.

För att straffa mig själv så joggade jag inte ner efteråt. I morgon ska jag lida på långpasset.

Ombyte förnöjer...

...eller?

Vi har ju trots allt bott här i två år nu, dags att tapetsera om. Ut med medaljongerna och in med smala ränder. Jag har gillat medaljongtapeten men har till slut låtit mig övertalas.

fredag 16 oktober 2009

A walk down memory lane

Jacksontema på Idol ikväll och jag kommer genast att tänka på när jag pluggade i Umeå för snart ett decennium sedan.

Vi var tre killar som hängde ihop ganska mycket och så fort det var fest så hade vi förfest tillsammans. När någon bestämde sig för att det var dags att ge sig av hemifrån så påkallades "de tre". Tre låtar som uppmanade till luftgitarr, lufttrummor och till att höja stämningen.

Utan inbördes ordning så var det:

The Final Countdown
99 Luftballoons
Billy Jean


Ja, jesus, det var fina dagar det. Billy Jean är ju dessutom Jacksons, och kanske tidernas, bästa låt. Varför valde ingen den??

torsdag 15 oktober 2009

Två ballerinakex och ett maxpulstest

När man är föräldraledig så fikas det en en hel del. I alla fall gör jag det och det är väl inte för intet som ordet lattemamma dykt upp i svenskan.

I området där vi bor så är det många som är föräldralediga. Det är ett nybyggt område och babyboomen lät inte vänta på sig ;-) Varje torsdag ses vi hemma hos någon och fikar och snackar dynga. Jag och nio mammor... Men även i min ensamhet fikar jag så mycket jag kan. En bulle här, en muffin där - det är en av mina topp fem hobbies.

När jag var ute med hunden igår så tog jag på mig min pulsklocka för att få en uppfattning om hur mycket jag förbränner på en halvtimmes powerpromenad i terräng. Väl hemma så kan jag säga att det motsvarade ungefär två ballerinakex...

Tur att jag springer så pass mycket och att jag inte har några viktproblem.

Förhoppningen är att kvällen ska bjuda på ett maxpulstest. Jag har aldrig gjort något sådant förrut men sannolikt sprungit på max i beeptest och liknande. Jag hittade ett upplägg på marathon.se som jag tänkte följa. Vi får se hur det går.

Nu ska jag in till grannhuset och ladda med en sockerchock. Kan man hoppas på kladdkaka Johanna??

onsdag 14 oktober 2009

Lögn, förbannad lögn och statistik

Jag blev påmind om det här med lögn, förbannad lögn och statistik när jag förde över data till Sporttracks igår.

Ofta när jag tittar på nyheter eller andra program där man åskådliggör något med diagram så kan jag bli så full i skratt över hur journalister, av okunskap eller med vilja, förstärker sitt budskap med statistiken. Journalister hävdar ju att de rapporterar sakligt och obundet. Ja tjena, säger jag. Journalister är väl de som allt som oftast driver hetsjakt och eldar på pöbeln.

Åter till saken. Titta på följande diagram över tempo.



Ganska hattigt tempo, eller hur? Beroende på vad man jämför med såklart.



Här ser det genast jämnare ut. Samma pass men med ett mycket högre spann på värderna på y-axelns.

På samma sätt använder man statistik för att beskriva inkomstskillnader, arbetslöshetssiffror eller produktionsökningar på ett positivt/neutralt/negativt sätt. Det gäller att ha ögonen med sig när lobbyisterna skapar debatt.

tisdag 13 oktober 2009

Dagens pass: 12,79 km - 1.03.30

Dagens målsättning var minst 8 kilometer lugn jogg med enda avsikt att köra igenom kroppen efter söndagens 18 km och för att testa att hålla pulsen nere.

Det var ganska kyligt ute, +2 grader, och ordentligt blåsigt. Eftersom jag gett mig den på att klara av att hålla pulsen på en mer rimlig nivå än de 170 som bjöds i söndags gick jag ut mycket lugnare än vanligt. Jag öppnade på 5.14 och höll mig sedan mellan 4.50 och 5 blankt med övervikt åt det senare. Det blev totalt 12,8 km i en snitthastighet på 4.57/km.

Det var faktiskt väldigt skönt att springa så här men jag känner tydligt att min teknik gör att det sliter mer på knän och vader än vanligt. Jag springer med ganska mycket benspark och när jag sänker tempot får jag kompensera den minskade bensparken med mer tid för varje fotisättning. Det gör att jag belastar knä/höft mer och får skjuta ifrån på ett annat sätt med vaden än vad jag är van vid.

Satsningen på att hålla pulsen nere då? Jodå, en snittpuls på 153 och en maxpuls på 165 skiljer sig markant mot söndagens 170/177.

Jämför man diagrammen så blir det ännu tydligare (dagens först följt av söndagens)





Förklaringen, förutom ett något lägre tempo (4.57 mot 4.45), kan ligga i faktorer som att jag i söndags sprang på förmiddagen och att jag då hade ett ytterligare lager kläder på mig trots att det var sex grader varmare ute.

Peppning

Läste precis Daniels inlägg om hur det vore att ha någon med sig på passen som peppade en att ta ut det där lilla extra (eller i alla fall allt man har...)

Började fundera på hur jag själv peppar mig under mina rundor. Det finns några varianter och jag tänkte lista de bästa.

1. Efter halva sträckan så är varje steg mer "värt" än stegen under första halvan. Det är nedförsbacke så att säga.
2. Räkna i andelar. Efter två kilometrar av milen så är det bara fyra lika långa vändor kvar. Ingenting.
3. När jag börjar tappa på slutet så intalar jag mig att det som återstår är de sista kilometrarna av ett marathon eller halvmarathon och hur försvinnande liten del det i så fall är kvar.
4. Sista fem kilometrarna av ett långpass. Tänka på Provivan som står hemma i kylen.
5. I nödfall. "Bara fram till lyktstolpen, sedan får du gå lite om du vill".

Mycket lock, pock och ljug. Men va fan, det verkar ju funka.

måndag 12 oktober 2009

Positivt tänkande, avdelningen omvänd psykologi



Om det nu inte är så lätt att motivera sig att vara ute så är det i alla fall lätt att motivera sig att sitta inne.

Ääääääääääntligen

Träningsvärk, I've missed you!!

söndag 11 oktober 2009

Dagens pass: 18 km - 1.25.50

Långpass som vanligt på helgen. Ganska naturligt kanske eftersom det är bra mörkt om kvällarna nu. Jag som inte är styrd av jobbtider skulle så klart kunna be svärföräldrarna vara barnvakt ett par timmar om jag skulle vilja ta långpasset i veckan och i dagsljus men det flyter bra med lördag/söndag.

Frun får besök av en gammal klasskompis idag (TV-kändis....) så passet blev förlagt till förmiddagen. Brukar vanligtvis ge mig ut vid tvåtiden men nu blev det tio istället.

18 kilometer och jag ställde in klockan på ett tempo under 4.50 per kilometer. Öppnade bra och trots att jag lyckats få en liten sten i skon och tvingades tömma vid en kilometer så höll jag tempot riktigt bra. Kilometer ett och två gick några sekunder långsammare men annars låg det snarare några sekunder under. Snittiden över hela passet blev 4.45



Något som fortfarande känns lite bisarrt är pulsnivån. Efter tre kilometer så började pulsen gå lätt uppåt och stabiliserade sig runt 172-173 slag per minut. Tempot kändes inte besvärande för benen och jag kämpade verkligen för att få ner pulsen. Snittet landade till slut på 170 slag per minut sett över hela passet. Fram till 15 kilometer så funkade benen fint men sedan började jag stumna rätt kraftigt. Ingenting som påverkade kilometertiderna men det kändes tyngre helt klart. Med tanke på att jag är 34 år så är min beräknade maxpuls 186 slag per minut och tittar man på ett diagram med zoner (utifrån beräknad maxpuls) så ligger jag i zon 5 över hela passet.



Även om jag har en högre maxpuls än beräknat (borde vara så) så ligger jag ändå högt i zon 4 under större delen av passet. Att det är högt visar ju också stumheten i benen efter 15 km. Skulle gissa att det här var min tävlingsfart på ett halvmarathon, kanske något för högt. För längre distanser måste jag jobba på att få ner pulsnivån.

Hur som helst, kul att komma upp i lite distanser. Har i stort sett bestämt mig för att det blir Jämjö halvmarathon i Blekinge den 7 november. Inte så långt att åka och jag kan ta det som ett testlopp.

torsdag 8 oktober 2009

Dagens pass: Backträning

Min definition av backträning har alltid varit på samma tema som min definition av intervaller. Man springer upp för backen i ett sjujävla tempo och joggar lite lätt nerför. Eventuellt en stunds vila och sedan upp igen. Upprepa tio gånger.

Jag kan ju inse att det är en form av mjölksyreträning och att den kan lämpa sig bäst för sprinters.

Efter att ha sett Anders Szalkais instruktionsvideo om de träningsprogram han lagt upp på marathon.se så har jag förtsått honom så här.

1. När du marathontränar ska du aldrig få mjölksyra.
2. När du backtränar ska du hålla pulsen på en låg nivå om du så ska gå upp för backen.
3. Uppjogg och därefter en etapp på säg 15 minuter i backen där du kontinuerligt joggar upp och ned.

Jaha.

Dagens pass innehöll följande. 2,45 kilometer uppjogg i snittempo 5.04. Därefter 15 minuter i backen med en puls under 161. I mitt fall är backen inte brantare än 4-5 grader men ganska lång. Jag hann bara springa upp och ned fem gånger i det tempo som krävdes för att hålla pulsen nere. Medelpulsen låg på 154 med några toppar över 161. Men det var något så vansinnigt tråkigt. Som att se färg torka. På 15 minuter hann jag 2,7 kilometer. Låååångsamt. Avslutade passet med en nedjogg (varför då...?) på 3,5 kilometer i samma tempo som uppjoggen.

Nej du Anders. Så här kan vi inte fortsätta. Fortsättningsvis gör vi det som vi alltid gjort saker här på landet, på vårt eget sätt.

I helgen ska det bli sympatispringa med göteborgarna, långpass står på menyn. Till veckan som kommer måste jag nog planera in ett maxpulstest så jag kan få någon ordentlig ordning på klockan.

Sov gott bloggvärlden.

Justerad tid. Nytt pb på milen 44.37

Nu när jag lekt lite med Sporttracks så insåg jag att jag hade ett par sekunders spilltid mellan det att klockan registrerade 10 km och till jag stängde av tidtagningen. Denna lilla fyrasekunderssvans är numera kapad från passet och förbundet har justerat miltiden till 44.37 :-)

onsdag 7 oktober 2009

Kapacitet

Staffan inspirerade mig till att mata in min miltid i McMillans Running Calculator.

44.41 på milen skulle enligt McMillan visa på en möjlig marathontid på strax under 3.30. Naturligtvis är detta givet att det är en bra dag och att du inte får en jätteblåsa under hålfoten vid 25 km.



För att få lite perspektiv utifrån ett längre lopp matade jag även in min tid från Göteborgsvarvet 2007, 1.44.40. Det gav en estimerad marathontid på strax under 3.41.



Alltså. En bra dag, efter nio månaders skadefri uppladdning (på bästa sätt) och utan blåsor på fötterna borde jag kunna vara god för mellan 3.30 och 3.40 över 42195 meter. Det känns ganska bra och sporrar för fortsatt träning.