Jämjöhalvan 21,1 km - 1.37.34

Prolog
Så var det då dags. Första loppet sedan Göteborgsvarvet 2007 och med lätta löparknäproblem i bagaget så är det en underdrift att säga att jag var nervös när jag somnade igår.

Loppet skulle starta redan klockan 10.00 och jag har en timmes körning ner till Jämjö så jag gick upp vid 07.00. Tryckte lite frukost och började packa ihop sakerna jag lagt fram. Hade lite svårt att få ner frukosten så jag tog med lite kaffe och banan tillsammans med vatten i bilen.

Temperaturen var 6 grader när jag åkte och det ändrades inte under vägen. Jag pimplade vatten och skrålade till U2:s With or without you. Det började kännas rätt bra.

Men säg den lycka som varar. Två mil från Jämjö stannade jag för en blåskontroll (inte polisens...) och klev över ett säkerhetsräcke och ner för en kort slänt. Tänkte hur typiskt det vore om jag sträckte gluteus nu så här presis innan loppet. Gick upp för slänten med denna tanke i huvudet och slängde högerbenet över räcket. Eller det kom inte så långt eftersom det stod en stolpe i vägen... Jag drog högerknäts vänstra ovansida med full kraft i stolpen och fick lägga mig på marken när jag tagit mig över och skrika av smärta. Fy fan så onödigt.


Kan man ringa vägverket om den här??

Var helt säker på att det skulle bli att ställa in men åkte i alla fall ner till Team Blekinges Orionstuga utanför Jämjö och provsprang lite grand. Helt omöjligt att flexa knät i ytterlägena men det kändes ändå som att det skulle gå att springa.

Justerade för säkerhets skull målsättningen från 4.30 per kilometer till 4.30.

Loppet
Betalade 100 kr i startavgift och kvitterade ut startnummer 359. Bytte om och värmde upp med lätt jogg en knapp kilometer. Det kändes ändå rätt ok och rätt vad det var så var det bara två minuter kvar till start. Av med överdragskläderna och fram i startfållan.

Valde att springa i korta tights med långa tights över, kortärmad funktionströja, tunn vindjacka och tunn mössa.

Svårt att säga hur många det var som kom till start då det inte publicerats några resultatlistor men jag skulle tippa på drygt 50 stycken.

Starten gick och det kändes som att fältet hölls ihop ganska bra, tills jag insåg att det berodde på att vi skulle igenom en liten flaskhals i form av en stig ut på vägen.

Efter det vanliga sicksackandet så försökte jag snabbt hitta mitt tempo. Jag visste att det skulle bjudas kraftigt motlut fram till fem kilometer och sedan plana ut lite så jag försökte att inte dras med i för högt tempo.

Uppförsbackarna visade sig inte vara så branta som jag trott, snarare var de låååånga. Dessutom var det inte alls flackt efter fem kilometer utan mer upp och ner. Inte så farligt så man drog på sig syra men det satte sig ändå i benen.

Fram till nio kilometer gick det på hårt packat grus, nästan som betong. Mycket potthål i vägen som dessutom lutade utåt på båda sidor. Sista biten fram till vändningen vid 10,5 km gick på grov asfalt och bjöd på lite bättre underlag för benen.

Jag hoppade vätskekontrollen vid fem kilometer men tog lite saft vid 10 km. Fick knappt i mig en droppe från plastmuggen och drog på mig lite lätt håll genom att försöka.

Mellan kilometer ett och 6 fladdrade jag lite mellan 4.33 per kilometer och 4.40 beroende på motlutet. Fram till vändningen höll jag sedan planerade 4.35 för att då bara ligga drygt 10 sekunder efter min tänkta snittid. Jag kände mig rätt lätt i benen och tänkte att det inte skulle vara några problem att gå in på 1.36.30 eller liknande.

Det visade sig vara minst lika mycket uppförsbackar på hemvägen. Trots att utvägen bjudit på drygt 40 höjdmeter så var backarna aldrig så långa att det blev längre utförslöpor och efter de som var så kom det snabbt en ny uppförsbacke.

Vid 14 km så var jag definitivt seg och jag började med mitt tysta peptalk. Jag försökte fokusera på de sista sju kilometrarna av en runda hemma och på det sättet hålla farten uppe. Det gick inget vidare.

Trots att jag upplevde att jag klev på ordentligt så började kilometertiderna att dala. Jag var inte under 4.40 mer än på sjuttonde kilometern och då med knappa 4.38. Jag var riktigt stiff i benen men fäste blicken på en kille framför och stred på.

Något jag missat på utvägen var att det faktiskt gick ordentligt utför under första kilometern. Så ni kan ju gissa vad det innebar. Ordentlig stigning upp mot mål. Sista kilometern lyckades jag dock hålla 4.32 och gick i mål på 1.37.34 knappt minuten efter målsättningen. Måste ändå säga att jag är grymt nöjd. Löparknät kändes inte av alls och med tanke på vägkvaliteten och backarna så kunde jag inte presterat bättre idag.

Jag gjorde mitt eget lopp från fyra kilometer och in i mål. Sprang helt själv med en klunga 100 meter framför. Jag blev omsprungen av en person och tog själv några platser de sista kilometrarna och var långt ifrån sist i mål.

Pulsklockan levde sitt eget liv idag. Snittade 177 med max 182. Känns som att den låg 10 slag för högt hela tiden.

Sammanfattning
Om loppet kan jag säga att det var bra ordnat och Team Blekinge verkar vara en trevlig klubb. Kul att springa ett lopp där deltagarantalet inte är femsiffrigt.

Klubbens hemsida beskriver banan som "en vändbana i naturskön miljö". Nu är väl få ställen vackra i november men så fasligt naturskönt var det inte. Underlaget var också ganska trist men det var ju å andra sidan lika för alla. 100 pix och nära hem gör att jag verkligen inte ångrar att jag ställde upp. Nu väntar jag bara på resultatlistorna.

Epilog
Så fort jag stannat efter målgång så kände jag hur ont jag hade i högerknät. Gick inte att stretcha framsidan av höger lår och knappt att jogga ner. Nu på kvällen gör det fortfarande rätt ont och nu har även vänster knä stämt in i klagosången.

Jag har också lyckats med konststycket att starta klockan utan att först skapa ett nytt pass. Tiderna har alltså lagt sig efter tisdagens pass. När jag ska exportera loppet till Sporttracks så kommer bara tisdagens pass med. R-Ö-V. Men det går ju att lägga in manuellt. Att jag missar pulsdatan må va hänt med tanke på det jag skrev ovan.

Jag är SÅ nöjd att jag inte tryckte i mig den Vitargo-gel som jag köpte i veckan. Jag hade den i fickan men stod över eftersom jag inte provat den på träning. Jag tog den efter loppet i stället och höll på att kräkas. Mer konstgjord jordgubbssmak får jag nog leta länge efter.

Nu har jag fikat och ätit god mat, druckit en öl och ska framåt kvällen se på "Slumdog millionaire" och äta chips.

Tack för tumhållningen.
På återseende.

Ps. Om det ser ut såhär i hålfoten efter 21 km, hur ska det då vara efter dubbla distansen. Business as usual...