torsdag 31 december 2009

Månadssammanfattning december 2009

December 2009 i siffror:
Antal kilometer: 99,8 km
Antal pass: 9
Längsta pass: 18 km
Snabbaste snittid: 4.25/km (PB milen)

Positivt
Det ska vara att jag helt oväntat drog till med pb på milen genom att springa på 44.05 på Lucia.

Negativt
Har dragits med lite knäsmärtor under hela december. De var på väg bort men från den 20:e har det känts mer eller mindre konstant. Ingen svår smärta men ändå så att jag nu inte vill springa på. Idag har det faktiskt inte känts någonting så en liten strimma ljus tycker jag ändå syns. Så fort helgerna är över ska jag prata med min vän F, naprapaten. Kanske kan han ge mig några tips.

Pga knäproblemen blev det ingen start i dagens Sylvesterlopp i Kalmar. Vi tar revansch på det nästa år.

Sammanfattningsvis så har jag ändå inte haft uppehåll så många dagar, jag sprang senast den 23 december. Så 2010 kan nog bli bra. Håll utkik efter målsättningar i morgondagens inlägg.

Önskar er alla ett Gott Nytt År!!

måndag 28 december 2009

På mobiljakt

Det var länge sedan jag var het på mobiltelefoner. Det var när Ericssons modeller hette 377 och Nokia 2110i hade utdragbar antenn. Jag var semihet med min Nokia 3210 men rätt efter med min Samsung vikmobil som jag inte minns beteckningen på. När den lade av så fick jag en SonyEricsson w800i som då funnits några år. Det var 2006 och nu har den börjat tjura.

Nu när jag surfar runt efter en ny kan jag sammanfatta det hela med att jag är hopplöst efter.

Att hämta igen är inte helt lätt. Jag har inte en aning om vilket operativsystem som gäller eller vilken webbåtkomst som är bäst. När man läser tester verkar det dessutom som att alla jämför med Iphone. En telefon som verkar super på alla sätt men som i mina ögon är allt för dyr. Jag vill ha en bra kamera, kunna komma åt internet (html-sidor) och kanske kunna ringa lite också...Pekskärm verkar roligt men kanske inte helt nödvändigt.

För att ta igen lite mark har jag precis varit inne och tecknat en trenummersprenumeration på tidningen M3 ;-)

söndag 27 december 2009

Träningsrelaterade klappar

Så börjar julen ta sin ände och jag kan börja ta tag i bloggandet igen. Har varit en svulstig helg på matfronten och det är inte utan att jag är lite svullen nu. Har haft lite ont i halsen senaste dagarna och frun har haft magbesvär och feber. Bäst man håller sig inne.

Tomten kom med ett par träningsrelaterade klappar:

Paolo Robertos träningsbok "En kvart om dagen"



och ett par löparvantar från SOC (inte socialen...):



Nu när vi köpt ett mindre hus så kommer den stationära datorn att rationaliseras bort och familjen införskaffade igår den här:

fredag 25 december 2009

Passet i förrgår: 8 km - 41.46

Man är ingen proffsbloggare när man skriver om ett pass i förrgår... Men julefriden får gå före och här kommer en kort rapport i efterhand.

I tisdags kände jag att mitt vänsterknä var bättre igen. Jag har använt andra skor när jag varit ute med hunden och det har till viss del hjälpt. Planen för veckan var tre pass och i tisdags hade vi busväder så det första kom som sagt först i förrgår.

Det blev ett lugnt pass, träningsprogrammet sa sex km men jag tycker att det ligger lite lågt för min nuvarande form så jag tog en åtta i alla fall.

Väglaget var sådär äckligt som det blir när snön reagerat med vägsaltet. Poröst och helt utan fäste i frånskjutet. Eftersom vi har en smal väg så blev det ett och annat kliv i vägrenen vilket fick till följd att vänsterfoten slant ytterligare. Ingen större fara och jag var aldrig på väg att trilla eller så men frustrerande.

Jag kände ingenting i knäet och jag joggade fram och tillbaka på 41.46, ett snitt på5.12/km. Ett snitt på 147 bpm och ett max på 161 visar också att jag tagit det ordentligt lugnt mot mitt vanliga tempo.

Bakslaget kom igår, på självaste julafton. Ordentligt instabilt i vänsterknäet som på något sätt känns överrörligt i knäleden. Åt fel håll då. Betydligt mer ont än tidigare och ingenting att springa på under resten av veckan.

Så nu är det det här som gäller fortsättningsvis:

tisdag 22 december 2009

Föräldraledighet - ett retrospektiv

För åtta månader sedan var den här dagen rätt avlägsen. Men den kom till slut. Idag är sista dagen som jag och Elvira är hemma ensamma under föräldraledigheten. Från och med imorgon så är frun hemma för julledighet och efter nyår börjar jag jobba igen. Elvira börjar på dagis och jag har inte en aning om hur det livet kommer te sig.

Hur har det då varit att vara hemma så pass länge, vilket åtta månader ändå är om man jämför med hur mycket snittpappan är hemma med sina barn. Sammanfattningsvis väldigt bra men inte som jag tänkt mig.

Min klara uppfattning är att det har gett mig och Elvira en tightare relation som jag hoppas vi kan hålla i framöver. Det har varit bra att vara hemma och sköta markservicen så både jag och frun sett situationen från båda håll. Det har varit en ynnest att få ta ett par kliv åt sidan och nu känna att det ska bli kul att börja jobba igen, att jag gillar det jag gör. Genom att vara hemma har jag också fått en hel del nya perspektiv på arbetet.

Jag kan stå för att det inte har varit en rosdans hela tiden och att det inte varit som jag tänkt mig. Jag trodde att vi skulle göra mycket mer saker. Fara och flänga, vara i skogen, åka till simhallen och gå på stan. I ärlighetens namn har det inte blivit så mycket av det där. Till att börja med var Elvira alldeles för liten. Nu när hon är lite större så sover hon också bara en gång per dag, efter lunch, vilket gör att eftermiddagen är stängd för aktiviteter. Med en hund som ska ut på morgonpromenad är spannet ganska litet där vi kan hitta på allt det där jag tänkte.

Men jag har ändå inte saknat det. Vi har levt här i vår bubbla, träffat grannarna någon gång i veckan, åkt till öppna förskolan och till svärföräldrarna. Och vi har haft det jäkligt mysigt.

I mitt jobb i en traditionellt manlig miljö med ganska hierarkiska och styltiga strukturer har det mötts med en del för våning att jag skulle vara hemma så länge. Det är ingen som frågat om jag ska ha mens också eller om barnet inte har någon mamma men en del höjda ögonbryn och ett visst mått av oförståelse har funnits där. Just därför har det hela tiden känts så rätt. Det har varit en kick att gå mot strömmen och att visa för andra att det faktiskt går.

Nu ska jag ta en fantastisk jul- och nyårsledighet med min underbara familj. Bloggandet fortsätter såklart men snart ur ett nytt perspektiv, den heltidsarbetande småbarnspappans. Huvva.

söndag 20 december 2009

Dagens pass: 14 km - 1.08.58

Dags för långpass. I elva minusgrader.

Tror att min bottennotering är 19 minus när jag pluggade i Umeå och marathontränade 1999. Det var något annat det, 11 minus var faktiskt inte så farligt, det var i alla fall vindstilla.

En av mina vanligt rundor, upp till ICA och tillbaka, i ett relativt behagligt tempo. Snittade 4.54 med kilometertider mellan 4.46 och 4.58.

Struntade i broddarna idag då snön var väldigt porös av kylan och jag skippade pulsbandet till Forerunnern också. Ville bara ha ett frifräsarpass.

Det känns som att vänsterknät har blivit lite instabilt. Senaste veckorna så har jag känt en lätt smärta på övre insidan av västerknät. Jag är inte insatt i knäts uppbyggnad men antar att det är ett korsband som tänjts ut eller liknande. Känns mest när jag går och i början av löppassen. Hugger till lite i samband med att hälen tar i marken. Hoppas att det lägger sig snart. Blir det värre så får det blir naprapatbesök.

Jag retirerar en aning

Jag har fattat ett beslut om att sänka ambitionsnivån en aning. När allt gick så bra under hösten och jag hörde alla fina kommentarer här på bloggen så började jag genast dra iväg mot finare lagrar än de fyra timmar jag först satt sikte på.

Jag började på Szalkais tre och trettioprogram härom veckan men med insikten att det innebär fyra pass i veckan så blir jag tvungen att backa.

Fyra pass i veckan kommer helt enkelt att bli för mycket när jag är tillbaka på jobbet efter nyår och jag fortfarande ska hinna med Elvira, hunden och min fina fru. Det har blivit lite lite med det på sista tiden. Inte enbart på grund av löpningen men det känns rätt att sakta in lite.

Fyratimmarsprogrammet innebär tre pass i veckan och jag kan nog sikta på en tid under det i alla fall.

Gårdagens pass: 11.12 km - 59.58

Min svåger och hans flickvän har varit på besök. De ska fira jul hos hennes föräldrar i norrland så det blev lite lillejul med mat hos svärföräldrarna igår. Eftersom jag bara sprungit ett pass denna veckan blev det två helgpass istället.

Svärföräldrarna bor i hooden Lindsdal, dit vi också kommer att flytta under våren. Det hade fallit rätt mycket snö här under fredagen och lördagen och plogningen av cykelvägarna är sisådär. Det blev ett pass på 11 kilometer utan någon plan på vart jag skulle springa. Jag flöt runt lite i omgivningarna. Den största utmaningen blev när jag sprang ut mot naturområdet Värsnäs, vid Kalmar Golfklubb. Jag vet att det går en cykelväg där till en gång- och cykelbro över motorvägen. Jag hittade dock inte rätt väg och kom in på mindre och mindre stigar. Översnöade. Till slut tog jag sikte mot det håll jag visste att motorvägen låg och sprang rakt in i skogen. Terränglöpning i 30 cm snö och okänt underlag på 6.58/km känns ändå ok. Till Skillnad från Staffan så är jag inte rädd om mina nya skor :-) Rännandet i skogen ser ni mellan 4 och 6 kilometer i bilden nedan.

Det var ett skönt pass i 5.24-tempo, snöunderlaget sög i benen och jag hade rotat fram mina broddar vilka egentligen var överflödiga. Tycker att de är obekväma att springa i eftersom de blir som små klumpar under fötterna. På is är de såklart perfekta men igår kunde jag varit utan dem.



Den väg dit vi ska flytta i vår ligger som tredje väg ovanför enkilometersmarkeringen.

torsdag 17 december 2009

Dagens pass: 10 km - 51.22

Dagens pass, kategoriskt sammanfattat i rätt och fel.

Fel: Jag kom ut för sent. Jag hade fel tights. Jag hade fel jacka. Jag hade fel mössa. Jag hittade inte broddarna till skorna.

Rätt: Jag kom ut. Jag höll ett för passet bra tempo. Jag halkade inte.

Rätt + fel --> 5.08/km @ 146 bpm


Off topic: Idag är jag grymt irriterad på "världens främsta demokrati" som erbjudit sig att avsätta 10 miljoner dollar för att minska klimatpåverkan i tredje världen. Samma federation av stater lägger i år 687 miljarder dollar på krigsmakten (jag tänker inte nedlåta mig till att kalla det för försvaret).

onsdag 16 december 2009

Det här med dåligt väder...

Man känner ju till det här med bra kläder regerar över dåligt väder.
Men vart lutar det åt när det står mellan bra kläder och livsfarligt väder.

Det var en retorisk fråga egentligen. Hälsan går före löprundan.
Vi har klass 1 stormvarning härute och med en halvplogad, hal, sjumetersväg så känns det inte aktuellt att ge sig ut ikväll.

tisdag 15 december 2009

Synkronicitet

Ibland så trillar saker ens väg.

Under tio års tid har jag och frun spanat in ett hus som ligger någon kilometer ifrån hennes föräldrar. Ett äldre hus som ligger insprängt bland 70- och 80-talshus i ett villakvarter. Man kan nog säga att vi sett det som ett drömhus.

För några månader sedan bestämde vi oss för att flytta. Vi ville komma lite närmare stan och få livet att flyta lite enklare. Att slippa ha så många bitar i det äckliga ordet "livspusslet". Vi lade ut vårt hus till försäljning med hopp om att mäklaren hade rätt i att inflödet av objekt, i det området vi var intresserade av, var stort. Ett långt tag kändes det inte så.

Mäklaren hade ett ess i rockärmen med en 80-talsvilla i ett och ett halvt plan, kedjehus med liten trädgård. Vi gillar inte små trädgårdar. Men huset var i fint skick och det kändes som att det lutade ditåt.

Då slog synkroniciteten till.

Huset jag nämnde ovan blev till salu. Lågt utgångspris och 15 familjer på visning. Jag trodde att det skulle gå upp ordentligt i pris men interiörbilderna från objektsbeskrivningen ljög som vanligt och det var inte i toppskick, det skrämde nog många. Vi lade bud på utgångspriset och fick det.

I lördags skrev vi som jag nämnt kontrakt på försäljningen av vårt hus och igår skrev vi på köpet av det nya.

Det känns som att allt bara gått ihop som två kugghjul. Allt är en stor slump men det är inte annat än att jag börjat tro på ödet. Men det är ju just det som är definitionen av synkronicitet;

Synkronicitet är ett annat ord för synbart meningsfulla sammanträffanden men som saknar orsaksmässigt samband. För att betraktas som synkronicitet skall händelserna vara besläktade som koncept och chansen att de skulle inträffa tillsammans genom ren slump verka vara mycket liten.

måndag 14 december 2009

Missberäkning

Som Staffan mycket riktigt påpekade så innebar gårdagens piratpass ett pers med 32 sekunder på milen. Superbra.

söndag 13 december 2009

Dagens pass: 10 km piratpass - 44.05

Goodbye hussäljarångest - hello mitt gamla löparjag.

Det blev ingen åttakilometare igår och inget långpass idag. Tiden har helt enkelt inte funnits. I går skrev vi kontrakt på vårt hus, med besiktningsförbehåll. Besiktningen gjordes idag så gårdagen ägnades åt fix inför denna. Idag har vi varit hos goda vänner och pratat husrenovering och blivit bjudna på mat. Eftersom jag inte ville missa avsnittet av John Adams efter två veckors uppehåll fick det bli en milrunda.

Det fanns mycket i kroppen som ville ut. Den där känslan av lite krypångest som funnits under de senaste veckorna. Känslan av att inte riktigt styra skutan.

Öppnade första kilometern på 4.45 och kände att det fanns möjlighet till en fin tid idag. De nya skorna dämpar fint och tidigare knäkänningar var helt borta. Kilometer två gick på 4.27 och flytet var där. Nollgradigt ute och en hög och fin luft som hittade helt rätt väg ut i kroppen.

Idag var det meditation att springa. Eller en rejäl jävla mangling. Balsam för själen i alla fall.

Kilometrarna tre till tio låg alla i spannet 4.20 till 4.23. En liten föraning vid fem kilometer att jag inte skulle orka men det höll hela vägen.

44.05 med fleecetröja, reflexväst och tjocka tights lovar gott inför Sylvesterloppet om några veckor. Relativt flack bana i Kalmar gör att jag nog ska ta mig under 44 minuter om det inte är halt.

Sammanfattningsvis så gick jag på hårt utan att för den skull få väggkänning. Antagligen helt rätt tempo för dagen. Snittpuls på 167 och maxpuls på 177.

Nu när hjärnan är rensad så ska jag återta kontrollen över tillvaron, ladda inför jul och efterföljande helger och se till att komma in i Szalkaischemat ordentligt.

Vi har sorg hemma

Vår kaffebryggare gick sönder i morse.
Hur ska en lattepappa klara detta?

fredag 11 december 2009

Pirrigt blev härligt!

Vi får köpa huset! Pirrigt blev plötsligt härligt!

Nu ska vi bara få vårt hus sålt också. Budgivning pågår.

torsdag 10 december 2009

Dagens pass: 8 km maffetonestyle - 45.09

Inspirerad av läsningen på Roadrunners blogg och tidigare diskussioner om lågpulsträning tänkte jag idag köra ett maffetonepass. Jag har inte läst hans bok och jag har inte så mycket kunskap i bagaget men jag ville prova hur det kändes att springa med pulsen under 146 (180-ålder).

Dagens pass enligt Szalkaiprogrammet var åtta kilometer så jag luffsade iväg. Jag var över gränsen ett par gånger men mest för att jag förivrade mig i någon backe.

Medelpulsen låg på 145 bpm och jag var aldrig uppe i mer än 155. Tror att jag höll mig på 146-147 mest hela tiden. Tiden blev ju därefter 45.09 med ett snitt på 5.38 per kilometer. Jag var knappt svettig när jag kom hem.

Det gick ändå rätt bra att springa i den här takten. Innan har jag haft svårt att hitta tempot. Jag tror att det skulle passa mig perfekt att använda lågpulsträningen vid tidiga morgonpass, då när det ändå är näst intill obehagligt att komma för högt i puls.

Skavankerna hoppar runt lite just nu, för tillfället ömmar det i vänstra knäets övre insida. Ingenting i ITB.

Pirrigt!

Vi har precis lagt bud på ett nytt hus!

onsdag 9 december 2009

Händige herrn..

De senaste dagarna så har vår ytterdörr tjurat betänkligt. Det har varit svårt att få den att slå igen och den har varit trög i handtaget. Fuktigt väder ute och ibland har den stått öppen lite för att vi ska få drag i kaminen.

Igår när det skulle vara visning tjurade den åt helvete för mycket och jag pratade med frun om att vi får säga det till mäklaren så att ev. spekulanter får veta att den kommer åtgärdas.

Det visade sig som tur var inte behövas någon snickare, när jag skulle gå ut med hunden efter visningen så hittade jag en liten sten där dörren möter tröskeln...

Sjukdomsinsikt

Min fru brukar alltid sucka när hon ska hämta något i en av mina jack- eller byxfickor. Där hittar man allsköns skräp, mest kvitton.

Idag gjorde jag en inventering av innehållet i den väst som jag hade på mig på hundpromenaden.

Fem mindre bultar i tre olika längder
En mutter
Två vingmuttrar
Två brickor
En gammal handlingslista
En penna
Två plastförpackningar till Toms Mangostänger
Två stenar i olika dimensioner
En gul tårtbit till ett Trivial Pursuitspel(?)
En skruvbit till skruvdragaren

Jag kan inte annat än hålla med henne...

Lise & Gertrud

Vad är det för smörfil in på SVT som dessa damer befinner sig i? Vem är de släkt med?Tror det är tredje gången jag ser dom i morgonsoffan under hösten.

Rätt ok att lyssna på, svåra att titta på med deras överdrivna minspel.

tisdag 8 december 2009

Dagens pass: 8,1 km - 39.44

Som så många andra så bjöd dagen på första passet i Szalkais sexmånadersprogram. I 3.30-programmet innebar det åtta kilometer på 40-42 minuter.

För yours truly var det även första passet i ett par sproilans Gel Kayano XV. Det kändes att det var på tiden att jag bytte skor. Knäna kändes svajiga som vanligt men höfterna otog mycket mindre stryk.

Jag har bestämt mig för att följa programmet från start även om herr Sz menar att det går bra att hoppa in vid nyår om man redan är igång. Jag tänker att det kan bli en bra upptrappning, evetuellt lägger jag på några kilometer på långpasset för att komma upp lite i veckodos. Jag ska också försöka anpassa min löpning efter de rekommenderade tiderna, det borde innebära mindre slitage på kroppen.

I lite snöblandat regn blev det 8 km i 4.55-tempo. Nothing fancy men jag ville känna på de nya skorna som sagt. Medelpuls på 155 bpm, max på 165. Tog fram höjdkurvan för min vändbana, ni kanske kan gissa var pulsen var uppe på 165? :-)

I valet och kvalet

Som ni säkert läst så ligger vårt hus ute till försäljning och vi letar så smått nytt även om den feta damen inte sjungit än vad gäller bud på vårt nuvarande hus.

I skrivande stund velar vi mellan två alternativa hus som i det mesta skiljer sig rätt markant.

Alt 1; Byggt 1929 med allt vad det innebär. Ganska omfattande renoveringsbehov, främst badrum och kök, samt en framtida utbyggnad då det bara är 105 m2. Utgångspriset är 1,2 miljoner och 8-900' kan man nog räkna med i renovering. Stort problem är att det i stort sett saknar förvaringsmöjligheter och garderober blir svårt att få in pga snedtak på övervåningen. Trots detta är det något av ett drömhus med stor potential.

Alt 2; Kedjehus i 1½ plan byggt 1980 med allt vad DET innebär. I stort sett totalrenoverat vad gäller ytskikt. Bara att flytta in och fixa lite tapeter vi inte tycker om. Behöver se över ventilationen och gärna smäcka in en braskamin. På negativa sidan finns en mycket liten tomt med det mesta av ytan i norrläge. Utgångspris 1675' men vi får nog ta i en bit över det om vi ska få det.

Idag på eftermiddagen hade det inte kommit några bud på alternativ ett . Vi vet inte förrän imorgon om vi ens har bud på vårt hus så än så länge får vi ligga lågt. Alternativ två kommer ut på marknaden efter nyår om vi inte lyckas deala till oss ett köp innan dess.

Svettigt.

måndag 7 december 2009

Nu kör vi igång!

I lördags var det ett halvår kvar.

Jag har bestämt mig för att gå in i Szalkais 3.30-program och flytta mitt eget mentala fokus från under fyra timmar till under 3.45.

Nya Kayanos inhandlade

Smet in på Stadium under dagens julklappsäventyr och joggade runt med en gt2140 på vänsterfoten och en Kayano 15 på högerfoten.

Nu Ka(n) ya(g) no(g) säga att en gång Kayano alltid Kayano. Skon smiter åt så fint på foten att den känns skräddarsydd. Rent dämpningsmässigt skulle jag säkert klara mig med gt2140 men jag tog klivet upp för att få den ombonade känslan.



Mina gamla skor var Kayano 11, så ni kan själva räkna ut hur länge sedan det var jag bytte...

söndag 6 december 2009

Dagens pass: 18 km - 1.25.34

Längsta passet sedan Jämjöhalvan för exakt en månad sedan. Ligger efter min plan vad gäller distans men skyndar långsamt. Vänsterknät känns faktiskt riktigt bra nu vilket är skönt, dessvärre har nya åkommor tagit dess plats.

För några år sedan, tre tror jag, fick jag en överansträngningsskada i vänster hålfot. Det kändes som att något var brutet och det gick knappt att gå. Jag blev remitterad till röntgen två gånger utan att de hittade något innan jag träffade en distriktsläkare som var intresserad av idrottsmedicin. Jag kommer inte ihåg vad åkomman hette men det hade med överbelastning att göra och gav smärta på fotens insida vid främre delen av fotvalvet. Vad jag minns så kändes det initialt som det gör nu.

Dags att köpa nya skor och se om det hjälper.

Eftermiddagen bjöd familjen på en husvisning så jag kom inte ut förrän halv fem idag vilket innebar 18 km i beckmörker. Halva rundan gick i en ny riktning och på nyasfalterad, plan väg. Tempot var initialt riktigt bra, 4.35-4.40 men vartefter benen stumnade framåt 14 km så sjönk tiderna ner mot 4.50. Inte heller det så tokigt över 18 km men jag var verkligen stum. Flytet är tillbaka i benen initialt men jag håller inte distansen ut.

Med lite mer driv så slapp jag också blåsbildningen på högerfoten. Jag kan verkligen konstatera att det har med steg/tempo att göra.

Totaltiden 1.25.34 innebär ett snitt på 4.45, diagrammet visar hur jag sakta tappade fart. Kilometer nummer åtta ringde telefonen, tog lite tid att kolla så att det inte var frun.



Snittpuls 169 med ett max på 175.

lördag 5 december 2009

Att få tummen ur

Jag har fått tummen ur gällande mycket den här veckan. Kanske inte med löpning men jag laddar för långpass imorgon.

Tack vare dagens husvisning så har vi;

- Spacklat och målat alla dörrfoder
- Satt natursten längs hela södra gaveln
- Fått vår utebelysning inkopplad. Stolpen har stått monterad i två år utan ström...

Hoppas nu att någon vill köpa huset så att inte allt var ogjort ;-)

Ikväll skulle vi åkt på min jusins 40-årsfest men jag var totalt urlakad efter fyra dygns städning och fixande. Det blev mat, must och mys istället. Och vaniljglass med egenplockade blåbär, en av nackdelarna med att flytta.

Till myset serveras Wallanderfilmen Läckan. Är det fler än jag som är omåttligt irriterade på karaktären Isabelle, spelad av Nina Zanjani?

onsdag 2 december 2009

Sammanträffanden

* Abraham Lincoln blev invald i kongressen 1846. John. F. Kennedy blev invald i kongressen 1946.
* Abraham Lincoln valdes till president 1860. JFK blev vald till president 1960.
* Namnen Lincoln och Kennedy innehåller båda sju bokstäver.
* Båda presidenterna sköts på en fredag.
* Båda presidenterna sköts i huvudet.
* Lincolns sekreterare hette Kennedy. Kennedys sekreterare hette Lincoln.
* Båda presidenterna blev skjutna av sydstatare.
* Båda blev efterträdda av sydstatare.
* Bådas efterträdare hette Johnson.
* Andrew Johnson, som efterträdde Lincoln, föddes 1808.
* Lyndon Johnson, som efterträdde Kennedy, föddes 1908.
* John Wildes Booth, som sköt Lincoln, föddes 1839.
* Lee Harvey Oswald, som sköt Kennedy, föddes 1939.
* Lincoln sköts på en teater som kallades “Kennedy”.
* Kennedy sköts i en bil av märket “Lincoln”.
* Booth sprang från en teater och greps på ett lager.
* Oswald sprang från ett lager och greps på en teater.
* Booth och Oswald mördades båda innan rättegången.
* En månad innan Lincoln sköts var han i Monroe, Maryland.
* En månad innan Kennedy sköts var han i Marilyn Monroe :-)

En gammal klassiker med lite stapplande statistiska resonemang här och där och säkert en del osanningar men samtidigt ganska fyndigt.

Tight

Var inne på Stockholm marathons webbsida idag och såg att loppet faktiskt varit fullbokat några veckor. Löpning är på modet tydligen.

Kollade samtidigt upp att jag fanns med i startlistan och där fanns också upgifter om resultaten på tidigare starter. Jag vet inte hur många startande det var i herrklassen åren som omgärdade millenieskiftet men ni måste hålla med om att jag har ett stabilt placeringsresultat. Eller?

tisdag 1 december 2009

Dagens pass: 12,76 km - 59.26

Enligt Murphys lag så är ljuset i tunneln oftast ett mötande tåg eller en "no exit"-skylt men idag tror jag att jag glimtade lite riktig sol.

Sent eftermiddagspass på knappa 13 km och jag hade förberett mig mentalt idag. Tror att man inom fotbollen brukar säga att det inte bara är att ställa ut skorna, lite så har jag det också. Visst kan jag ge mig ut och springa på vinst och förlust men ska det vara kvalitet så måste jag vara bättre förberedd än vad jag varit senaste veckorna.

Tempot var bra idag, 4.39 i snitt och en medelpuls på 166 bpm (detta värde ska förstås ses med vetskapen att första kilometerns snitt 146 bpm drar ner medelvärdet, medianen är nog snarare uppåt 170.

Rundan går ner mot uddens ostligaste spets och bjuder på en fin stigning åt varje håll. Trivsam miljö att springa i också om det inte vore för det här med väglutningen. Kvällspassen funkar bättre då det är mindre trafik och jag kan hålla mig i mitten av vägen.

Vänsterknät är fortfarande inte helt hundra, bensparken flyter inte som den ska men det gör inte ont i alla fall. Mer ITB-stretch anbefalles. Ska också prova några av Petras övningar för att se om jag kan komma till rätta med problemen.

Sammanfattningsvis en bra start på december!

"Bang och smutsen är väck"

Har ni sett den, en av de dubbade åttiotalsinspirerade reklamfilmerna som ger rysningar när man inte hinner zappa. Cillit Bang, ett rengöringsmedel som gör susen helt enkelt, om man får tro reklamen. Jag brukar genast bli MYCKET skeptisk.

I ett års tid har jag emellertid fightats mot kalkavlagringarna på våra duschdörrar. Helt omöjligt att få bort skiten och då har jag surfat runt och provat allehanda supermedel och specialtips.

Härom veckan frågade morsan om jag provat Cillit Bang. Knappast tänkte jag men vågade inte annat. Kalket borta hur lätt som helst.

Så dagens husmorstips; Cillit Bang på kalkavlagringar.

Vad detta nu hade med löpning att göra....

Dagsför nya pjuck

Började så smått räkna på hur länge jag haft mina nuvarande löparskor.

Lite för länge om man ska gå efter den måttstock jag snappat upp någon gång, 200 mil eller två år. Jag tror att jag köpte mina 2005 så så mycket dämpande gas lär det väl inte vara kvar. Synd för både miljön och mina fötter.

Angenämt problem kan tyckas men jag gillar inte att köpa löparskor.

Med tanke på mina pronationsproblem och mitt lustiga steg så kan jag i stort sett gå in på sportaffären, plocka ner de dyraste och mest stabila tegelstenarna som finns, prova ut rätt storlek och gå hem.

Jag tycker det är rätt trist. För det första svider det att betala kanske 1700 spänn för ett par skor, som mina nuvarande Asics Gel Kayano kostade. Dessutom vore det så skönt att inte släpa runt på 350 gram per fot. Att kunna köpa några lätta tävlingsskor.

Men det är bara att bita i det sura äpplet och tömma spargrisen.