måndag 30 november 2009

Månadssammanfattning november 2009

November 2009 i siffror:
Antal kilometer: 70 km...
Antal pass: 6
Längsta pass: 21,2 km
Snabbaste snittid: 4.37/km (21,2 km)

Positivt
Min första tävling för året. Jämjöhalvan den 7 november och en fin rekordslakt med sex minuter jämfört med GV 2007.

Har anmält mig till Sydkustloppet den 1 maj.

Negativt
Blev ett långt uppehåll efter Jämjöhalvan. Det brukar bli det för mig när jag sprungit långlopp men det här var onödigt. Skärpning.

Våra flyttplaner har också tagit för mycket plats och detta tillsammans med lite oförutseddheter har gjort att det bara blivit sex ynka pass denna månaden. Det blev bara sju mil av tänkta 14.

Inför december
I början av december drar jag igång träningsprogrammet inför Stockholm marathon. Jag är bra igång så jag går nog ut hårdare till en början eftersom programmet börjar rätt lugnt.

Målsättningen är en träningsdos på minst 13 mil och jag ska anmäla mig till Kalmars Sylvesterlopp på nyårsafton.

söndag 29 november 2009

Dagens pass: 12,77 km - 1.03.05

Det är tungt just nu. Jag är inne i en riktig motivationssvacka som startade i och med uppehållet efter Jämjöhalvan. Jag ger mig den på att jag ska ge mig ut mina pass och ride the storm. Bättre tider kommer.

Min tanke var att använda torsdagens och söndagens pass för att rädda upp månadstotalen över augusti vilket var knappa 97 km. Det som hade krävts var ett 12-kilometerspass i torsdags och ett 18-kilometers idag. I torsdags var frun på konferens med övernattning så jag fick skjuta på det. I fredags fick jag influensaspruta med lätt feberkänning både fredag kväll och lördag. Inte aktuellt att springa 30 kilometer idag så jag passade på att prova Johans alternativ till transportlöpning - ärendelöpning. En hyrfilm skulle återlämnas och smör inhandlas.

Ur gömmorna rotade jag fram min gamla Lite Pac-väska som inhandlades inför Ladonia Mountain Trophy på Kullaberg 2006. Ett lopp jag ställde in pga fotproblem. Lastade i en jacka och lite vatten för att få lite vikt i säcken och gav mig iväg.

Måste sett ut som ett träsktroll med reflexvästen över väskan...

Med tanke på febern igår så smög jag iväg i 5.28 tempo och la mig sedan strax under 5-minuterstempo. Det gick segt och varje meter var rätt besvärlig. Stannade klockan vid affären och då hade jag sprungit 6,38 km och var ganska sliten. Inte alls det flyt i benen jag är van vid, inget frånskjut och usel rullning på foten.

Hemvägen blev mest en pina då jag slet upp blåsan jag drog på mig på Jämjöhalvan. Totalt gick rundan i 4.56-tempo och med tanke på några minuters avbrott så borde jag inte haft så ont i benen som jag haft ikväll. Som att släpa runt på två stockar. Kroppen har skrikit efter socker också så det har glidit ner lite julmust under kvällen (min stora drog i juletider)

Jag tror att väskan gjorde sitt och kanske även den lilla slängen av feber igår men pulsen betedde sig ändå normalt. Största anledningen är nog motivationen, jag har inte fokus för tillfället. Huset ligger ute till försäljning och det är visningar till helgen och i nästa vecka, när det är över så kanske inte huvudet är så fullt.

torsdag 26 november 2009

Banker alltså...

Tänk att man går med på att ha sina pengar på banken utan ett öre i ränta för att sedan låna samma pengar (plus några av kollektivets förstås) till en emellanåt saftig kostnad. Vilken sjujävla affärsidé...

Min syster tittar efter hus tillsammans med sin sambo. På ett lån på 2 miljoner vill banken ha en insats på 200 000 och ändå ge dem mellan 5-10 % i topplån... Jag köper att man får betala dyrt om man vill ta blancolån för insatsen men topplån trots att jag har 200000 i insats är ju bizarrt.

Tack för mig :-)

onsdag 25 november 2009

Morden

Har ni missat "Morden" på SVT så är det tid att kolla ikapp på SVT-Play för att kunna hänga med i upplösningen.

Morden är en fristående uppföljare på fenomenala "Graven" som gick å SVT för några år sedan. En grupp poliser och analytiker som tar sig an ett snart 25 år gammalt mordfall där en hel familj mördats på en ö i skärgården. Det har kommit nya uppgifter som åter gör utredningen aktuell och gruppen, där flera var med redan när händelsen inträffade, för en kamp mot klockan innan brottet preskriberas. Finns även en parallellhistoria som vävs samman med morden.

Serien är jäkligt spännande och precis som Graven avskalad och med bra personporträtt. De absolut främsta behållningarna är Kjell Bergqvist som gruppens egensinnige ledare, CG, och Göran Ragnerstam som den lätt mysko terapeuten Claes. Scenerna med dessa herrar tillsammans är fantastiska.

Så catch up vettja, två sista avsnitten går kommande onsdagar klockan 21 på SVT1.

tisdag 24 november 2009

Dagens pass: 10 km - 46.19

Helt klart motigt att ta sig ut nu när jag kom av mig efter loppet. Det rätar ut sig när jag sprungit några pass till men idag hade det varit lätt att skippa kan jag säga. Efter tre fyra steg så var jag såklart taggad igen, så simpel man är.

Ingen större tanke med dagens pass än att avverka 10 km i ett tempo som passade dagsformen. Flöt på fint även om pulsen stack iväg mot slutet. Provade lite olika löpsteg vilket gjorde att jag fick ganska varierade kilometertider.

De få pass jag sprungit efter Jämjöhalvan har jag upplevt att framsidan av låren känts mer svampiga än före loppet. Som att det inte är samma bett i steget på något sätt. Hoppas det rätar ut sig för jag tyckte att jag hade fint flyt före Jämjö.

De tio kilometrarna gick idag på 46.19 med en medelpuls på 167 bpm och en maxdito på hela 177...

Kilometertiderna; 5.03, 4.42, 4.28, 4.38, 4.26, 4.43, 4.29, 4.37, 4.35, 4.33. Som sagt, ganska svängiga tider.

Tillbaka till framtiden

Idag är det 193 dagar till Stockholm Marathon 2010.
Samma dag, idag alltså, är det även 39 dagar kvar till jag börjar jobba igen efter åtta månaders frånvaro från jobbet.

Jag var inne på jobbet och planerade mitt schema idag inför planeringsmötet imorgon då vi nio som jobbar i samma grupp ska jämka ihop våra tider.

Jag passade på att försöka läxa upp killen som lagt beslag på mitt bord under frånvaron, men han var införstådd i att byta plats tills jag kom tillbaka. Synd, jag som var laddad för strid ;-) I ett kontorslandskap, även om vårt är litet, så får man stå på sig när en av finplatserna ramlat ens väg.

Hur eller hur så ska det bli helt ok att börja jobba igen. Förskolelärare skulle jag aldrig klara av att jobba som, och nu är det ändå min egen dotter jag haft förmånen att spendera tiden med....huvva.

Jag är sämst i världen på att surfa

Mailen
Modellbyggarforumet
Barometern
Aftonbladet
Facebook

Här har ni min vardagskonsumtion av internetsidor. Till detta kommer naturligtvis alla era intressanta bloggar och hemnet.se nu när vi letar hus. Men man kan nog säga att jag är en snålsurfare. Jag kan helt enkelt inte slösurfa, ni vet när man bara sköljs med av länkar och inte vet var man hamnar.

Vet inte om jag tycker att detta är negativt egentligen men jag kan känna mig lätt patetiskt när jag har alla ovanstående sidor i varsin flik och uppdaterar dem var 15:e minut för att se "om något har hänt". Det här med pappaledighet är ett träsk :-)

Tilläggas bör väl för ordningens skull att internet är fantastiskt när jag vill ta reda på något specifikt.

söndag 22 november 2009

Dagens pass: 12 km - 1.01.17

Efter torsdagens krasch in i den berömda väggen var det på sin plats att börja bygga från början igen. Jag kände att jag tappat fokus efter Jämjöhalvan och att jag i torsdags bara gick ut och sprang på gamla meriter. Nu blir det mer mental träning och en tanke med varje pass.

12 km idag i ett lugnt tempo. Jag snittade 5.06 och hade en snittpuls på 162. Snittpulsen blir låg tack vare en första kilometer med 146 bpm i snitt och genom att jag under kilometer nummer 5, 7 och 8 gjorde satsningar på att komma under 160 i puls. Det gick inget vidare trots rejäl temposänkning. I slutet av km nummer 8 slog klockan om till 159 bpm och jag gav mig tusan på att klara en hel kilometer under 160. Det gick faktiskt vägen med ett snitt på 158 bpm under kilometer nummer 9 dock i 5.45-tempo.

Jag måste säga att jag hänger upp mig helt galet mycket på det här med pulsen. Det var till stor del för att få pulsdata som jag köpte klockan och nu lägger jag alldeles för mycket tid på att tänka på om den visar rätt istället för att bara träna. Får se om jag kan låna grannens någon dag som referens.


Well, well, hur eller hur är jag nöjd med att vara på banan igen och att helgen varit superbra!

Utflyktsrevival

När vi bodde i lägenhet och inte hade barn så var vi på utflykt väldigt ofta. Det var något särskilt med att komma ut i friska luften och låta hunden springa fritt. Utflykterna skedde året runt, i sol, regn och snö.

När vi flyttade ut till huset där vi bor nu så var det mycket naturen som lockade. 400 meter till havet, skogen bakom huset. Men av någon anledning så har vi kommit av oss. Naturligtvis så är Elvira en anledning, när hon var väldigt liten så var det inte så enkelt att ta sig ut men det är ingen ursäkt längre.

I och med att vi flyttade så hamnade vi också två mil längre bort från Öland, vilket alltid varit vårt favoritmål. Sandbergen, i närheten av byn där jag växte upp, Äleklinta och Jordtorpsåsen har senaste åren inte fått så många besök.

Vi har pratat om det under senaste halvåret men nu var det på tiden att det blev av.

Ett besök vid Sandbergen blev vår utflyktsrevival och nu ska det bli minst en varje helg. Raja njöt som fisken i vattnet och Elvira tjöt av glädje. Tror bestämt att både frun och jag var väldigt nöjda också.


När man har korta ben så är det tur man har en pappa med bärstol



En överförtjust hund på klintens kant



Fika är ett måste och utsikten är inte tokig



En slagen hjältinna

fredag 20 november 2009

Gråta till Idol...

Ibland händer det, ett ögonblick som rör vid något inom en.

Idag var det under Idol och Eriks relation till sin pappa.

En sådan relation som jag önskar att jag skulle ha till min pappa och en sådan som jag önskar att jag får till min dotter.

torsdag 19 november 2009

Dagens pass: 6,2 km - ??.??

Dagens pass kvalificerar in som årets sämsta. Dåligt motiverad och med 12 dagars träningsuppehåll stack jag ut i ett för högt tempo och hann se första och andra kilometern passera på 4.25 och 4.18. När tredje kilometermarkeringen kom så var klockan död (men visst laddade jag batteriet efter Jämjöhalvan...?).

Luften gick ur mig och jag gick lite. Sprang lite och gick lite. Gick lite till och sprang sedan hem. 6,2 km på jag vet inte vilken tid. Det kan kvitta.

Tror ändå att passet fyllde någon funktion. Det rensade nog systemet.

På söndag är jag tillbaka.

måndag 16 november 2009

vad händer egentligen...?

Inga inlägg på en vecka.
Ingen löpning på elva dagar heller kan jag meddela.

Vad har hänt? Baconfebern? Tappad sug?

Njä, mest tankarna på annat håll kan jag säga. Det händer mycket i livet just nu.

Pappaledigheten börjar närma sig sitt slut och Elvira ska börja på dagis. En brytpunkt i livet på något sätt. Och där det finns en sådan brukar det lura fler runt hörnet.

Vi har beslutat oss för att flytta. Inte så långt, en och en halv mil kanske. Från skogen och havsnära läge till närhet till dagis, skola och med bättre kollektivtrafik.

Vi flyttade till ett nybyggt hus för två år sedan och trodde att naturen och lugnet skulle väga upp för bristande kommunikationer och lite längre avstånd till det mesta. Att behöva ha två bilar har gnagt mest hela tiden och senaste tiden så har tankarna på när Elvira blir större kommit allt oftare. Här finns ingen gatubelysning och ingen lekplats, inte heller någon pulkabacke. När det är dags för skola om några år och kvällsaktiviteterna kanske kommer igång så kommer det bli lite mer meckande än vad som känns nödvändigt.

Vi har vänt på det tusen varv men är nu säkra på att vi gör rätt. Huset kommer ut till salu i det snaraste och vi sveper av Hemnet dagligen efter ny boning.

Detta var skälet till min bortavaro från bloggosfären, men ikväll blir det löpning!!

tisdag 10 november 2009

Min massmördarhobby

Tänkte försöka berätta lite mer om mig själv på bloggen. Tycker själv att det är kul att läsa om andras liv, åsikter och fritidsintressen vid sidan om enbart löpningen.

Först ut blir mitt modellbyggande.

Jag har byggt motrcykelmodeller i åtta år, uteslutande skala 1/12 och nästan enbart Gp500/MotoGP-cyklar. 2001 hade jag precis slutat plugga (första gången) och hade inte råd att köpa hoj. Av en händelse var jag inne i en leksaksaffär och såg att det fanns motorcykelmodeller, precis som det finns bilar eller stridsvagnar. Jag köpte en och var sedan helt fast.

Vid sidan om löpningen så är det här den enda hobby som jag inte släppt eller tröttnat på. Nu för tiden är det inte så mycket byggande eftersom jag är hemma med Elvira men det blir någon timma i veckan i alla fall.

Byggsatserna är i plast och väldigt detaljrika. Man får själv limma ihop allt och måla delarna. Det finns en stor marknad för andra dekaler än de som kommer med byggsatsen och delar/detaljer för att göra modellen än mer verklighetstrogen.

Jag postar några bilder på hojar jag byggt. Den som är intresserad kan se mer på www.onetwelvth.com.








Så var det ju det här med "massmördarhobby"... Min fru och jag har kallat den det sedan det kom ut att "Helenmördaren", Ulf Olsson, gillar att bygga modeller. Nu är han väl ingen massmördare men modellbyggandet är lagom introvert för att passa en sådan.

söndag 8 november 2009

Preliminärt resultat

Team Blekinge har publicerat preliminära resultat från gårdagens lopp och det visade sig att min tidtagning stämt på en sekund när - officiella tiden är alltså 1.37.35.

Detta gav mig en 28 plats bland 51 startande herrar på halvmaran.

Nu jagar vi vidare - Sylvesterloppet nästa :-)

Kattvakt och grannprat på fars dag.

I en veckas tid har jag varit kattvakt (och fiskvakt) åt grannarna som är utomlands. Eftersom jag egentligen inte gillar katter så har jag lyckats klara mig undan med endast en vecka, nu har jag lämnat över stafettpinnen åt en annan granne i området.

När jag var och lämnade nyckeln till henne så blev det lite löparprat då både hon och hennes sambo ska springa Göteborgsvarvet i vår. Sambon siktar även på seedningsloppet för att få starta längre fram.

Det är kul att snacka lite med honom då han har ett strikt träningsupplägg utifrån ett program han fått av en välmeriterad friidrottstränare från trakten. Jag kan inte säga att det skulle vara mitt upplägg om jag fick välja fritt men det ska bli kul att följa hans träning. Han är en idrottskille per definition men har aldrig sysslat med löpträning tidigare.

En annan sak vi pratade om var att byta klockor. Han funderar på en ny med gps och ville gärna testa Garmin innan ett eventuellt köp och jag vill gärna testa en annan pulsklocka för att se om mina pulsvärden är att lita på eller inte. Vi får se när det blir av.

Till sist ska jag tacka min fru och dotter för en fantastisk fars dag. Frukost på sängen, presenter och ombrydnad hela dagen. Underbart!

lördag 7 november 2009

Jämjöhalvan 21,1 km - 1.37.34

Prolog
Så var det då dags. Första loppet sedan Göteborgsvarvet 2007 och med lätta löparknäproblem i bagaget så är det en underdrift att säga att jag var nervös när jag somnade igår.

Loppet skulle starta redan klockan 10.00 och jag har en timmes körning ner till Jämjö så jag gick upp vid 07.00. Tryckte lite frukost och började packa ihop sakerna jag lagt fram. Hade lite svårt att få ner frukosten så jag tog med lite kaffe och banan tillsammans med vatten i bilen.

Temperaturen var 6 grader när jag åkte och det ändrades inte under vägen. Jag pimplade vatten och skrålade till U2:s With or without you. Det började kännas rätt bra.

Men säg den lycka som varar. Två mil från Jämjö stannade jag för en blåskontroll (inte polisens...) och klev över ett säkerhetsräcke och ner för en kort slänt. Tänkte hur typiskt det vore om jag sträckte gluteus nu så här presis innan loppet. Gick upp för slänten med denna tanke i huvudet och slängde högerbenet över räcket. Eller det kom inte så långt eftersom det stod en stolpe i vägen... Jag drog högerknäts vänstra ovansida med full kraft i stolpen och fick lägga mig på marken när jag tagit mig över och skrika av smärta. Fy fan så onödigt.


Kan man ringa vägverket om den här??


Var helt säker på att det skulle bli att ställa in men åkte i alla fall ner till Team Blekinges Orionstuga utanför Jämjö och provsprang lite grand. Helt omöjligt att flexa knät i ytterlägena men det kändes ändå som att det skulle gå att springa.

Justerade för säkerhets skull målsättningen från 4.30 per kilometer till 4.30.

Loppet
Betalade 100 kr i startavgift och kvitterade ut startnummer 359. Bytte om och värmde upp med lätt jogg en knapp kilometer. Det kändes ändå rätt ok och rätt vad det var så var det bara två minuter kvar till start. Av med överdragskläderna och fram i startfållan.

Valde att springa i korta tights med långa tights över, kortärmad funktionströja, tunn vindjacka och tunn mössa.

Svårt att säga hur många det var som kom till start då det inte publicerats några resultatlistor men jag skulle tippa på drygt 50 stycken.

Starten gick och det kändes som att fältet hölls ihop ganska bra, tills jag insåg att det berodde på att vi skulle igenom en liten flaskhals i form av en stig ut på vägen.

Efter det vanliga sicksackandet så försökte jag snabbt hitta mitt tempo. Jag visste att det skulle bjudas kraftigt motlut fram till fem kilometer och sedan plana ut lite så jag försökte att inte dras med i för högt tempo.

Uppförsbackarna visade sig inte vara så branta som jag trott, snarare var de låååånga. Dessutom var det inte alls flackt efter fem kilometer utan mer upp och ner. Inte så farligt så man drog på sig syra men det satte sig ändå i benen.

Fram till nio kilometer gick det på hårt packat grus, nästan som betong. Mycket potthål i vägen som dessutom lutade utåt på båda sidor. Sista biten fram till vändningen vid 10,5 km gick på grov asfalt och bjöd på lite bättre underlag för benen.

Jag hoppade vätskekontrollen vid fem kilometer men tog lite saft vid 10 km. Fick knappt i mig en droppe från plastmuggen och drog på mig lite lätt håll genom att försöka.

Mellan kilometer ett och 6 fladdrade jag lite mellan 4.33 per kilometer och 4.40 beroende på motlutet. Fram till vändningen höll jag sedan planerade 4.35 för att då bara ligga drygt 10 sekunder efter min tänkta snittid. Jag kände mig rätt lätt i benen och tänkte att det inte skulle vara några problem att gå in på 1.36.30 eller liknande.

Det visade sig vara minst lika mycket uppförsbackar på hemvägen. Trots att utvägen bjudit på drygt 40 höjdmeter så var backarna aldrig så långa att det blev längre utförslöpor och efter de som var så kom det snabbt en ny uppförsbacke.

Vid 14 km så var jag definitivt seg och jag började med mitt tysta peptalk. Jag försökte fokusera på de sista sju kilometrarna av en runda hemma och på det sättet hålla farten uppe. Det gick inget vidare.

Trots att jag upplevde att jag klev på ordentligt så började kilometertiderna att dala. Jag var inte under 4.40 mer än på sjuttonde kilometern och då med knappa 4.38. Jag var riktigt stiff i benen men fäste blicken på en kille framför och stred på.

Något jag missat på utvägen var att det faktiskt gick ordentligt utför under första kilometern. Så ni kan ju gissa vad det innebar. Ordentlig stigning upp mot mål. Sista kilometern lyckades jag dock hålla 4.32 och gick i mål på 1.37.34 knappt minuten efter målsättningen. Måste ändå säga att jag är grymt nöjd. Löparknät kändes inte av alls och med tanke på vägkvaliteten och backarna så kunde jag inte presterat bättre idag.

Jag gjorde mitt eget lopp från fyra kilometer och in i mål. Sprang helt själv med en klunga 100 meter framför. Jag blev omsprungen av en person och tog själv några platser de sista kilometrarna och var långt ifrån sist i mål.

Pulsklockan levde sitt eget liv idag. Snittade 177 med max 182. Känns som att den låg 10 slag för högt hela tiden.

Sammanfattning
Om loppet kan jag säga att det var bra ordnat och Team Blekinge verkar vara en trevlig klubb. Kul att springa ett lopp där deltagarantalet inte är femsiffrigt.

Klubbens hemsida beskriver banan som "en vändbana i naturskön miljö". Nu är väl få ställen vackra i november men så fasligt naturskönt var det inte. Underlaget var också ganska trist men det var ju å andra sidan lika för alla. 100 pix och nära hem gör att jag verkligen inte ångrar att jag ställde upp. Nu väntar jag bara på resultatlistorna.

Epilog
Så fort jag stannat efter målgång så kände jag hur ont jag hade i högerknät. Gick inte att stretcha framsidan av höger lår och knappt att jogga ner. Nu på kvällen gör det fortfarande rätt ont och nu har även vänster knä stämt in i klagosången.

Jag har också lyckats med konststycket att starta klockan utan att först skapa ett nytt pass. Tiderna har alltså lagt sig efter tisdagens pass. När jag ska exportera loppet till Sporttracks så kommer bara tisdagens pass med. R-Ö-V. Men det går ju att lägga in manuellt. Att jag missar pulsdatan må va hänt med tanke på det jag skrev ovan.

Jag är SÅ nöjd att jag inte tryckte i mig den Vitargo-gel som jag köpte i veckan. Jag hade den i fickan men stod över eftersom jag inte provat den på träning. Jag tog den efter loppet i stället och höll på att kräkas. Mer konstgjord jordgubbssmak får jag nog leta länge efter.

Nu har jag fikat och ätit god mat, druckit en öl och ska framåt kvällen se på "Slumdog millionaire" och äta chips.

Tack för tumhållningen.
På återseende.

Ps. Om det ser ut såhär i hålfoten efter 21 km, hur ska det då vara efter dubbla distansen. Business as usual...

Peter Jihde på banan igen

Jag tycker sådär om Peter Jihde. När alla klagade på att han är för mycket så höll jag honom om ryggen men nu vet jag inte. I Idol så tycker jag faktiskt att han tar över och att hans sportkopplingar i kommentarerna börjar gå till överdrift.

Men igår så talade han direkt till mig när han skulle ge Eddie ett par ord på vägen efter ett mediokert framträdande.

"Man måste spänna bågen hårt - annars kan man skita i det"

Tack Peter, det var vad jag behövde.

Vi hörs i eftermiddag, förhoppningsvis skadefria.

fredag 6 november 2009

Uppladdning

Har inte varit så taggad de sista dagarna. Det är verkligen skit att vara småskadad. Dessutom har en massa andra delar av kroppen gjort sig till känna och av självömkan skrikit efter uppmärksamhet. Hålfoten, hälsenan och höften. Hmm alla på H... Håll käften säger jag!

Vartefter den tjocka glukosdrycken rinner ner så blir jag faktiskt mer och mer laddad!

Lunch på BK idag och en pastamiddag följt av ännu en laddning Vitargo så ska ni se på fan om jag inte ska göra någonstans runt 1.36 i alla fall.

Håll en liten tumme.

torsdag 5 november 2009

Sirqus Alfon

Ikväll var frun och jag på Kalmar teater och såg Sirqus Alfon. Jag har velat se en föreställning med dem sedan svågern och hans tjej visade en dvd för några år sedan.

Helt galen technotrashdanshumor. Går inte att beskriva i ord med mitt bleka vokabulär.

Har du inte sett dem så kan det här klippet ge en liten inblick i vad man kan vänta sig:

tisdag 3 november 2009

Dagens pass: 8 km - 40.16

En veckas uppehåll har tärt på drivet och förmågan att tro på mig själv. Det var riktigt svårt att ta mig ut idag, delvis på grund av 10 sekundmeters blåst i byarna och delvis på grund av att jag inte var redo för negativa formbesked.

Jag körde åtta kilometer i hastigheter mellan 4.50 och 5.05 per kilometer. Ett snitt på 5.02/kilometer och med en puls kring 157. Förhållandevis lugnt pass alltså. Allt för att testa om knät håller för en påfrestande halvmara på lördag.

Jag har egentligen inget superunderlag för ett sådant beslut eftersom hastigheten idag var för låg. Jag kände lite förnimmelser i knät. Inte smärta men lite seghet i musklerna kanske. Definitivt inte som i den högra motsvarigheten. När jag springer långsammare än vanligt så får jag problem att ta ut mitt vanliga steg. Det gör att jag belastar knä och höft mer än vanligt.

Jag lät hastigheten gå upp i en trehundrameters utförslöpa och under ett par hundra meter flack väg. Det kändes ingen smärta utav det och det måste ju vara positivt. Beslutet blir att jag kör Jämjöhalvan på lördag.

Farhågan är ju att benet kommer stumna efter 10-12 kilometer och att det blir svårt att rulla på i 4.30-tempo. Men jag ska göra ett försök. Jag har inget annat att förlora än några timmar från familjen och 100 spänn i anmälningsavgift. Svårt att tro att jag kan infria 1.35 men jag ska gå ut för det i alla fall.

Dagens citat

"Every morning in Africa, a gazelle wakes up. It knows it must outrun the fastest lion or it will be killed. Every morning in Africa, a lion wakes up. It knows it must run faster than the slowest gazelle, or it will starve. It doesn't matter whether you're a lion or gazelle - when the sun comes up, you'd better be running."

Vet inte riktigt vem som ursprungligen sagt detta. Det är helt klart en av mina favoriter!

Lägesrapport

En vecka sedan senaste passet och yogamattan används flitigt. Måste säga att den värsta smärtan släppt och att det nu inte heller gör ont att räta benet helt. Funderar på en lätt löprunda ikväll för att testa hur bra det bär.

Som vanligt så tappar jag geisten när jag tvingas till uppehåll. Idag frågar jag mig själv hur jag ska kunna springa ett halvmarathon på lördag...? Så fort det gått mer än tre dagar sedan jag sprang senast så börjar motivationen och självförtroendet att tryta.

Efter kvällens pass så tar jag beslutet. Springa eller inte springa, det är frågan.

måndag 2 november 2009

Måndadssammanfattning: oktober 2009

Oktober 2009 i siffror:
Antal kilometer: 121 km
Antal pass: 10
Längsta pass: 18 km
Snabbaste snittid: 4.28/km (10/14 km)

Positivt
Vet inte riktigt vad som passar in under den här rubriken faktiskt. Inget som har stuckit ut direkt. Det ska vara att jag stabiliserat mig kring 4.35 på långpassen och at jag har fått upp passlängden lite, två pass på 18 km. Snittpasset var drygt 12 km mot 9,5 under september.

Negativt
Inte heller oktober började så bra med begynnande förkylning som aldrig bröt ut orentligt. Sedan har jag ju dragit på mig lite löparknä vilket definitivt tagit udden av den sista veckan också. Jag lyckades pga detta inte att komma upp i månadsmålet på 19 km men det hade inte varit några problem utan skadekänningarna. Inte heller målet att komma igång med lite styrketräning har jag uppfyllt. Skärpning.

Inför november
Jämjöhalvan på 1.35
Bli kvitt löparknät
Total månadsdos 14 mil.

Eventuellt motverkar det första målet det andra, det lär visa sig.

Max

Tillbaka på rätt sida av landet efter en mycket trevlig helg!

Allt har varit kanon men vad har egentligen hänt med hamburgerrestaurangen Max? När jag pluggade i Umeå för ett decennium sedan så var de enastående. Gott och stora hamburgare. Nu är de lika mediokra som alla andra och storleken på burgarna måste ha sjunkit betydligt. Förr hade jag lätta besvär att tugga i mig ett Suprememål nu känns det som ett happy meal ungefär...

Nä, det blir nog inga fler pitstops på Max i Jönköping på vägen över i framtiden.