tisdag 3 november 2009

Dagens pass: 8 km - 40.16

En veckas uppehåll har tärt på drivet och förmågan att tro på mig själv. Det var riktigt svårt att ta mig ut idag, delvis på grund av 10 sekundmeters blåst i byarna och delvis på grund av att jag inte var redo för negativa formbesked.

Jag körde åtta kilometer i hastigheter mellan 4.50 och 5.05 per kilometer. Ett snitt på 5.02/kilometer och med en puls kring 157. Förhållandevis lugnt pass alltså. Allt för att testa om knät håller för en påfrestande halvmara på lördag.

Jag har egentligen inget superunderlag för ett sådant beslut eftersom hastigheten idag var för låg. Jag kände lite förnimmelser i knät. Inte smärta men lite seghet i musklerna kanske. Definitivt inte som i den högra motsvarigheten. När jag springer långsammare än vanligt så får jag problem att ta ut mitt vanliga steg. Det gör att jag belastar knä och höft mer än vanligt.

Jag lät hastigheten gå upp i en trehundrameters utförslöpa och under ett par hundra meter flack väg. Det kändes ingen smärta utav det och det måste ju vara positivt. Beslutet blir att jag kör Jämjöhalvan på lördag.

Farhågan är ju att benet kommer stumna efter 10-12 kilometer och att det blir svårt att rulla på i 4.30-tempo. Men jag ska göra ett försök. Jag har inget annat att förlora än några timmar från familjen och 100 spänn i anmälningsavgift. Svårt att tro att jag kan infria 1.35 men jag ska gå ut för det i alla fall.

5 kommentarer:

  1. Klart du ska springa! Känn ingen press utan bara lyssna på kroppen och kör på så får du säkert att bra lopp.
    Jag hejar på dig!! :)

    SvaraRadera
  2. Tack för peppningen! In case of emergency så är det ju helt klart rätt säsong att köra rehab på efteråt...

    SvaraRadera
  3. Precis! Du har ju inte så mycket att förlora och blir det för jävligt kan du ju alltid bryta, även om det inte är så bra för självförtroendet ;)

    SvaraRadera
  4. Det är bara det att det går emot allt som jag tidigare haft för ögonen när det gäller träning. Jag genomför bara, jag presterar inte... Men nu är det fan dags.

    SvaraRadera
  5. Gör ett försök och som Daniel skriver så går det alltid att bryta! Lycka till!

    SvaraRadera