Dagens pass: maxpulstest

Dagens pass blev ett stort jasså och en form av nederlag. Jag har ju skrivit en del om att jag har svårt att tro att 186 bpm är min faktiska maxpuls. Mest beroende på att jag under senaste 18-kilometerspasset snittade 170 bpm med en nivå på 172-173 under sista 10 km.

För att försöka räta ut frågetecknen behövde jag alltså göra ett maxpulstest för att slippa utgå från det beräknade värdet 220 - åldern.

Jag hade letat upp ett test på marathon.se som i korta drag såg ut så här.

* Uppvärmning i lugnt tempo.
* 3 minuters löpning där du tar dig från 70% till 80% av maxHR och ligger stadigt på 80% under sista 30 sekunderna.
*Joggvila tills pulsen är nere under 70%
* 3 minuters löpning där du tar dig från 80% till 90% av maxHR och ligger stadigt på 90% under sista 30 sekunderna.
* Joggvila tills pulsen är nere under 75%
* 2 min 50 sek löpning med puls över 90% därefter 30 sekunder där du ger allt du har. Avsluta helst i uppförsbacke.

Något som de skrev på marathon.se, och som jag mycket väl kan tänka mig, är att det är bra att ha någon med sig som kan peppa under sista minuterna. Det är ruskigt svårt att hålla ut när mjölksyran sprutar ur mungiporna.

Well, well. Uppvärmning och den första cykeln gick i 6-minuterstempo ungefär. Och då hade jag ändå inte pulsen i rätt zon hela tiden. Jag hade lagt över passet till Forerunnern men vissa av vilopauserna funkade inte som de skulle och pysslet med klockan tog lite fokus från löpningen.

Det gick dock fint att ligga stadigt på 80% och på 90% av beräknad maxpuls. När sedan sista cykeln kom så satte jag iväg i ett riktigt bra tempo. Det hände däremot inte så mycket på pulsen enligt klockan. Något annat som snart signalerade var däremot benen där mjölksyrefabriken gått upp till treskift för att möta efterfrågan.

178 var det sista jag såg på klockan innan backen kom och när jag dråsade ihop på toppen så såg jag 183. 183 och jag var helt slut. 183 och mina ben var så fulla med mjölksyra så att jag inte känt något liknande på länge.

Ha detta i huvudet och betänk sedan att jag för en vecka sedan sprang 18 km med ett SNITT på 170 bpm. För mig helt otroligt.

Jag kände mig rätt besviken när jag lufsade hemåt. Jag hade nog väntat mig något över 190. Det fanns säkert några slag till att ge på maxpulsen. Jag tror inte att jag lyckades ge precis allt, det var benen som tog slut först. Men det fanns nog inte 10 bpm till att ge på.

Jag ska göra om testet någon annan gång, kanske försöka hitta en annan variant eller köra ett spinningpass istället. Hur eller hur så står jag kvar med min tveksamhet över att jag skulle orka springa ett långpass med snittpulsen över 90 % av maxHR. Det är helt enkelt inte sannolikt.

För att straffa mig själv så joggade jag inte ner efteråt. I morgon ska jag lida på långpasset.