tisdag 13 oktober 2009

Peppning

Läste precis Daniels inlägg om hur det vore att ha någon med sig på passen som peppade en att ta ut det där lilla extra (eller i alla fall allt man har...)

Började fundera på hur jag själv peppar mig under mina rundor. Det finns några varianter och jag tänkte lista de bästa.

1. Efter halva sträckan så är varje steg mer "värt" än stegen under första halvan. Det är nedförsbacke så att säga.
2. Räkna i andelar. Efter två kilometrar av milen så är det bara fyra lika långa vändor kvar. Ingenting.
3. När jag börjar tappa på slutet så intalar jag mig att det som återstår är de sista kilometrarna av ett marathon eller halvmarathon och hur försvinnande liten del det i så fall är kvar.
4. Sista fem kilometrarna av ett långpass. Tänka på Provivan som står hemma i kylen.
5. I nödfall. "Bara fram till lyktstolpen, sedan får du gå lite om du vill".

Mycket lock, pock och ljug. Men va fan, det verkar ju funka.

4 kommentarer:

  1. Tänker nog ofta precis som du beskriver det. Känner igen mig väldigt mycket. Och på maran i lördags blev det tyvärr en del av punkt 5 i listan :)

    SvaraRadera
  2. Ibland tänker jag att desto fortare jag springer desto kortare blir pinan.
    Det är ju ändå jobbigt vilket som så om jag öser på lite till så går det ju fortare över :)

    Funkar riktigt bra när jag tränar intervaller! :)

    SvaraRadera
  3. Det är viktigt att tänka "rätt"
    Otroligt vad man kan lura sig själv med att räkna på olika sätt...

    En sak jag tänkte sista halvmilen på Stockholm Marathon sist var något i stil med:

    Skit i hur ont och jobbigt detta är Nu är det tråkigt nog snart över, så njut nu den sista tiden detta pågår.
    Jag lyckades faktiskt att bara njuta sista biten och sög i mig allt runt omkring.

    Försökte detta i Göteborg också, men med sämre resultat.

    SvaraRadera
  4. Helt rätt Janne. Inte helt ovanligt att man trycker ner sig själv i skorna istället över hur jobbigt det är.

    Min sista mara jag sprang så kommer jag inte ihåg mycket av de sista 8 km. Fokuserade i stort sett uteslutande på min lilltånagel som for in och ut ur lilltån... Det ska förhoppningsvis inte hända igen.

    SvaraRadera