måndag 19 oktober 2009

Jämjöhalvan 7/11

För att få in ett lopp nu på höstkanten bestämde jag för några veckor sedan att jag ska springa Jämjöhalvan den 7 november. Jämjö ligger strax öster om Karlskrona i Blekinge.

På Team Blekinges hemsida kan man läsa att loppet går på en vändbana i naturskön miljö och mestadels på grusväg.

Det är bara en timma att köra för mig så det blir perfekt.

Tanken är att satsa på en tid under 1.39. Jag tror att jag det bör kunn gå vägen. Hade det gått på asfalt hade jag nog kört på 1.38.

Ett orosmoln är en 30-meters stigning mellan en och tre kilometer. Inte allt för blodigt med tanke på att det blir utförslöpa i slutet av loppet :-)



Träningen under de tre veckorna fram till loppet kommer jag att disponera så här. Kvalitetsträning denna veckan med intervaller och backe. Därefter ett tungt veckoprogram med två långpass och sedan småfisa lite genom tävlingsveckan. Hur låter det?

5 kommentarer:

  1. Jag hade en vän som bodde i Jämjö när jag var liten. Trodde inte det var så stort så det fick plats en halvmara där ;)

    Jag har inga synpunkter på ditt träningsupplägg. Kan inte mycket om detta....
    Det viktigaste är nog att du lyssnar på kroppen under träningen.

    Det ska bli spännande att se vad du kan få för tid. Du tränar ju på som en maskin ;) Är inte banan för tung tror jag du kan fixa en tid runt 1:35

    SvaraRadera
  2. Banan ser förbannat tung ut... Men det är kanske inbillning. Karlskrona är lite väl långt borta. Hade också velat ha en halvmara sådär i början av november.

    SvaraRadera
  3. Daniel: 1.35, man tackar. Ja det gäller ju att våga gå ut i ett tempo man tror på. Eftersom det är ett litet halvmarathon och ligger i närheten så kör jag det mycket för att testa. Det skulle inte göra något om jag går i väggen.

    Rosenblom: Banprofilen är från jogg.se och som jag skrev i ett tidigare inlägg så är diagrammet inte helt bra eftersom man kapar bort halva höjden (30 m), höjdförändningarna ser därför värre ut än vad de är, men jag håller med dig att det ser lite illavarslande ut.

    SvaraRadera
  4. Tycker att du har fel i det resonemanget. I de absolut flesta fall är det totalt förkastligt att kapa y-axeln. Detta kan få en missvisande bild om man söker procentuella förändringar och utvecklingar.

    När det gäller en banprofil anser jag att det kan vara lämpligt att använda lägsta punkten som starten på y-axeln. För det är ju egentligen inte väsentligt hur många meter över havet du klättrar, utan skillnad mellan lägsta och högsta punkt. Skillnaden mellan 40 och 50 meter är detsamma som mellan 100 och 110 meter. Det finns ju ingen som helst relevans i att påstå att man med nämnda siffror har klättrat 25 respektive 10 procent. Och med aspekten att ett diagram skall vara lätt att läsa är det därför inte bara lämpligt utan helt korrekt att som tidigare påstått använda lägsta punkt som y-axelns "nollpunkt".

    Eller tänker jag fel...?

    SvaraRadera
  5. Rosenblom: Du har helt rätt. Det blir ju lättare att hitta var backarna finns utefter bansträckningen och hur de förhåller sig till varandra men om man missar att y-axeln inte börjar på 0, vilket man lätt gör så kan det se lite skrämmande ut. Som att det skiljer nästan 70 meter mellan högsta och lägsta punkt, trots att det bara skiljer 40. Det är ju, som du säger, helt ointressant att veta på vilken höjd över havet man springer (om det inte är bergsmarathon...).

    Men personligen tycker jag då att banprofilen kunde visa höjdkurvan utifrån den specifika banan (med lägsta punken på 0) och inte utifrån höjd över havet. Ska man kapa bort det ointressanta så ska det bort och inte bara inte visas.

    SvaraRadera