Jahapp, efter Piratfarsans fråga här så har det malt lite i mig. Eftersom jag endast mätt mina sträckor på jogg.se med Google maps så kan jag ju inte vara helt säker på att sträckan är exakt en mil.
För att komma till rätta med detta och för att få en "officiell" miltid så begav jag mig idag till Värsnäs, strax norr om Kalmar. Där, intill Kalmar golfklubbs bana så ligger ett fint litet elljusspår på 2,5 kilometer. Grus och mot slutet (beroende på vilket håll man väljer såklart)och ganska kuperat.
Frun är på kick-off med jobbet så Elvira fick mellanlanda hos mormor och morfar. Sedan i tisdags har jag dragits med lite svininfluensa i hälsenan vilket har oroade mig en aning. När väl skorna var knutna så kändes det knappt alls, vi får väl se imorgon. Att allt kändes bra kan också ha berott på den överblivna tårtbit från gårdagens tabberas som jag petade i mig ett par timmar innan jag stack ut...
Slingan är alltså 2,5 kilometer vilket så klart innebär fyra varv för att komma upp i milen. Eftersom det är mer kuperat mot slutet så valde jag att klocka varje varv istället för varje kilometer.
På grund av hälsenekänningarna gick jag ut lite lugnt. Efter sista branta stigningen upp mot varvningen kände jag att det gick ganska bra men tiden blev måttliga 11.26. Eftersom termometern i bilen visat på 24 grader i skuggan så tog jag 100 meter vätskepaus i början av de tre efterföljande varven. Andra varvet gick på 11.32 men sedan började jag syna den kaklade väggen. Värmen tog återigen ut sin tribut och de två sista varven gick på 12.07 och 12.25. Sluttiden 47.30 spikar en snittid på 4.45/km.
Jag var riktigt trött när jag slog av klockan. Sedan jag började träna i somras så har jag i stort sett uteslutande sprungit på asfalt. Grus är lite tyngre och lägg till värmen och lite mer kuperat än vad jag är van vid så ska jag nog vara rätt nöjd. Drygt två minuter långsammare än min snabbaste miltid hemmavid.
Smått uttorkad ramlade jag in hos svärföräldrarna för att hämta lilltjejen. Två glas vatten och en balja köttfärssås senare och jag kunde tagit fyra-fem varv till!
Nu sover Elvira och jag sitter parkerad framför Kvarteret Skatan med ytterligare en tårtbit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra jobbat i grusen. Precis som du upplever jag det jobbigare att springa på grus.
SvaraRaderaJag hade en fotbollstränare en gång (17 år sedan...) som var biten marathonlöpare. Han sa att gruslöpning generellt går runt 10 sekunder långsammare än asfalt. Jag vet inte om han har rätt.
SvaraRaderaHärligt att man kan inspirera till lite tokrusning ;-)
SvaraRaderaBra jobbat i spåret, det är alltid lite mer tungjobbat i spåret så det är en riktigt bra tid med tanke på det.