Jag bor på en halvö/ett näs två mil norr om Kalmar. Längst ut ligger Revsudden, den punkt där avståndet över Kalmarsund till Öland är som kortast. Från Rockneby i väster till Revsudden i öster löper en smalare asfalterad väg. Vill man springa asfalt eller springa när det är mörkare är det här man får hålla till. Det innebär att de flesta rundor jag springer per definition inte är rundor utan ut-hem-distanser. När vi flyttade hit ut från Kalmar var detta ett stort irritationsmoment. Jag var van att kunna springa "varv" åt i stort sett vilket håll som helst.
En av de stora glädjeämnena med löpning är för mig att det bara är att snöra på sig skorna, öppna dörren och sätta igång. Inga direkta tider att passa, inga andra träningskamrater att ta hänsyn till osv. Genom att inte kunna variera träningen som förr så försvann glädjen i början. Nu har vi bott här i två år och jag har insett hur mycket närmare naturen och vattnet vi bor och vad detta innebär för motivationen. Så länge det är dagsljus och inte allt för djup snö så har jag också tillgång till fantastiska terrängstigar och varierat underlag.
En annan nackdel med Kalmar var den totala avsaknaden av backar. Det kändes ibland som att man behövde ta sig till Ölandsbrons högdel för att få ett anständigt backpass. Nu är ju den här delen av landet begåvat med ett slätt landskap men där jag bor nu finns åtminstone ett par rejäla backar att få upp pulsen i.
Rundorna då:
Hittills har jag mestadels roterat på 6.2 och 8 kilometer. 6.2 kmrundan kallar jag "Äspölundsskylten" och 8:an för "Revsuddeskylten". Närmare förklaring behövs kanske inte? Fram och tillbaka till Revsudden är det 11,67 kilometer vilket jag hittils endast sprungit en gång.
Till kvällen planeras det första 10 kilometerspasset. Ska bli kul att få en tid att jämföra med och se om jag utvecklas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar