Jag menar om jag verkligen kunde maximera alla faktorer som påverkar prestationen. Visst har ni ställt er frågan? Det tror jag att de flesta motionärer har gjort.
Jag är en högst normal person. Jag är periodare med träning. Flackar mellan löpning, styrketräning och inget alls. De senaste åren har det nog varit mest av det sistnämnda. Jag gillar att äta god mat och jag gillar att dricka en öl eller ett glas vin. Framförallt gillar jag kaffe och bullar. Sammantaget inte de bästa förutsättningarna för en framgångsrik idrottskarriär.
På plussidan så inbillar jag mig att jag har ett hyfsat löpsteg. Jag kan springa avslappnat och känner min kropps signaler. Jag har bra koll på andning och puls. Sammantaget något att bygga på.
Tänk att under ett par års tid få tillgång till tränare och fasciliteter för att göra det bästa för att höja mina prestationer. Undrar hur stor skillnad det skulle vara? Fystränare, mental coach, dietist+kock, massör, träningsläger med de bästa - RUBBET. Plus ledigt för att kunna satsa helhjärtat.
Jag är egentligen inte intresserad av ovanstående. Jag gillar mitt liv och är inte beredd på att gå in för en så omfattande satsning. Men tanken finns där. Om jag med egen motivation och kunskap ska kunna pressa mig till en mara på under fyra timmar, hur stor skulle skillnaden kunna vara? 3.40? 3.30?? 3.15??? You tell me.
Bara genom att lägga ner bullätandet skulle jag säkert kunna ändra namnet på bloggen till Tredje gången gillt - Stockholm Marathon under 3.45. Men jag tror jag skiter i det :-)
Vid sidan om dessa funderingar så har dagen bjudit på fika med grannarna i kvarteret som också är föräldralediga. Roligt att ses igen efter sommaruppehållet. Dessutom fick man ju sockerkaka :-)
Nu ska jag ut och bläddra i IKEA-katalogen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Märkligt, jag satt oh pratade med min sambo om det härom dagen också. jag kom fram till att 1.35 på halvmarathonn inte är en omöjlighet men det kräver viss slit. Det är tiden som är den främsta bromsklossen. Just nu kan jag inte träna mer än jag gör. Men det är kul att fundera över det och för min del sätta upp ett nytt mål.
SvaraRaderaSjälvklart ska man kunna unna sig lite. Tror att det bara är några få som kan offra allt och ändå trivas och bli bra.
SvaraRaderaVi vanliga motionärer behöver nog lite kul också för att njuta av livet.
Jag tror att jag skulle kunna med bra träning och utan skador komma ner till 3:45. Men ska försöka passera mållinjen på tiden 3:55 på Stadion 2010.
Anna: Jag tror de flesta motionärer från och till har de här funderingarna. Som du säger så är det ju i första hand en fråga om att kombinera arbete och motion, de som har de bästa förutsättningarna är såklart de som kan lägga upp dagarna efter träningen.
SvaraRaderaEn ytterligare faktor till framgång skulle därför vara barnlös singel ;-)
Janne: Jag tror att du har rätt. Jag skulle inte tycka det var kul att ägna hela mitt tillvaro åt träning. Men för att skaffa sig perspektiv på den nivå man ligger nu så är tanken intressant.
Varför blev just 3.55 målet för 2010?