måndag 14 september 2009

Vinnarskalle

En egenskap som jag saknar. I alla fall inom idrotten. Jag har som så många andra provat en massa idrotter under min uppväxt. Jag har tyckt att en del varit roligare än andra men jag har aldrig känt att jag skulle vilja bli riktigt bra på någon av dem. Utom med undantag för löpningen och där har det stannat vid en känsla.

Att jag sprungit två marathonlopp med ambitionen att ta mig runt de 42 kilometrarna är symptomatiskt kan man säga. Jag har inte pannbenet att våga gå ut hårt och sedan öka... Istället tar jag det överdrivet lugnt för att vara säker på att komma i mål.

Den här satsningen på marathon under fyra timmar kommer sig av två anledningar. Ett, jag behöver något att träna för om det ska bli av över huvud taget. Två, min fru säger att jag kan bli bättre än vad jag tror.

När sedan Marathonfarsan kommenterade gårdagens pass så började jag undra om jag återigen har för låg ambitionsnivå.

Antar att det handlar om fler faktorer utöver den egna förmågan. Det är ju inte som att jag slåss om SM-medaljerna. Dessutom kostar det en hel del att anmäla sig och att ta sig till och från Stockholm. För att inte tala om bostad när man är där. Då vill jag ju att det ska bli en bra upplevelse också.

Men frågan hänger kvar, kanske är fyra timmar återigen en tid med marginal? En tid satt för att inte misslyckas. Självklart skulle jag vilja springa på 3.45 eller 3.30. Jag vet bara inte om jag vågar...

4 kommentarer:

  1. Hmm. Jag hade som mål att klara milen sub 40 iår men av ett antal skäl inser jag att jag inte kommer lyckas. Målet står fast men jag flyttar tidsramen till nästa år. Inte blev jag deprimerad över att jag inte klarade det i år utan ser med glädje fram mot att klara det nästa år, jag försöker analysera vad som gick fel i upplägg, träning och andra faktorer (pannben etc,) och har då kommit fram till vissa slutsatser om varför det gick som det gick. Jag har redan börjat planeringen inför nästa säsong med att lägga om träning och annat för att försöka lyckas då istället. Lyckas jag inte då är det ju bara att sätta kurs mot säsongen efter det :-)
    Så tänker jag, vet inte om jag har lite för "slapp" inställning kanske och detta motverkar min kurs mot att klara 40 minutersmålet men det gör att jag fortsätter träna och må bra och det anser jag vara det viktigaste, jag menar chansen att bli världsmästare har jag ju troligen sumpat med sisådär 20-talet år så då roar jag mig med att sätta mina alldeles egna mål bara för att jag inte skall ledsna på träningen.
    Vet inte riktigt vad detta inlägg gav men svamla kan jag :-)

    SvaraRadera
  2. haha ja det kan du :-)
    För mig, som inte har Snorkfrökens ultraben så blir det ju högst ett marathonlopp per år. Det känns som att det är då det gäller, eller inte, beroende på hur man ser det. Jag vill ju utmana men även få en bra upplevelse. Millopp skulle jag ju kunna testa någon gång i månaden.

    MEN, I see your point. Att ha kul och få motion är faktiskt min stora målsättning så jag ska tagga ner lite.

    SvaraRadera
  3. Du är helt klart en mes:) Du om allt är som det är nu då så kommer du kunna springa in på under 3.45. Mitt mål är 3.45 just nu. Klart allt under det är en superbonus.

    SvaraRadera
  4. Mes var ordet sa Bill. Mes sa Bull...

    SvaraRadera