Phytagoras sats, Archimedes princip, gyllene snittet. Tre olika formler för att beskriva naturliga fenomen.
Här hemma råder vartredjedagregeln. Precis lika grundläggande som någon av de ovanstående.
Jag måste helt enkelt springa minst var tredje dag för att hålla motivationen uppe. Inget "vila sig i form" här inte...
Dag ett efter ett pass så går jag fortfarande på endorfinångorna. Som en pundare på kokain. Störst, bäst och snabbast. På jakt efter nya kickar. Eventuellt skulle jag en sådan dag kunna springa ett 24-timmars ultralopp.
Dag två är jag fortfarande het och det kliar ordentligt i kroppen efter att få snöra på mig skorna.
Dag tre är den springande punkten. Dag tre är jag fortfarande driven att komma ut och det känns fortfarande roligt.
Så fort jag vaknar dag fyra så är det inte lika spännande längre. Varför ska man egentligen löpträna? Är inte chips och glass lika bra drivkrafter för välbefinnande? Jag kommer aldrig att orka springa maraton...
Idag är det dag fem sedan jag sist sprang. Två dagar över tiden och med förkylningen fortfarande i kroppen. Jag är INTE het.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Surt när det känns så! Men jag känner lite igen mig i ditt resonemang. Det gäller att rida på vågen liksom... MEN, det är viktigt att låta förkylningar och annan sån skit ha sin gång så att det inte blir värre. Jag vet inte om det var det det berodde på men jag började träna för tidigt efter en förkylning/influensa i höstas och fick nån form av lunginflammation på köpet. Inte alls kul!
SvaraRaderaNej du har ju helt rätt. Jag inser ju det. Men det är rätt häftigt att kroppen kan tappa geist på bara så få dagar.
SvaraRadera