Oj, idag gick det fort. Kanske var det ilskan från bilreparationen som skulle ut. Jag skrek nämligen inte ett ända fult ord medan jag lagade bilen så någonstans ska ju frustrationen ta vägen.
Jag var inte sugen på att springa idag. Jag sa till min fru att jag lufsar sex kilometer bara för att komma ut. Sedan startade jag klockan och lättade.
6,2 kilometer på 26.33 och en kilometertid på 4.17 vilket raderar ut det tidigare på 4.24 med fin marginal.
Ska erkännas att jag hade en lätt spykänsla mellan tre och fyra kilometer men steget var fint.
När jag vände vid 3,1 km på 13.34 så trodde jag att det skulle gå utför på hemvägen men som vanligt lurar jag bara mig själv. 12.58 hem, 12 sekunder snabbare per kilometer - var hittade jag dem?
Nu ska jag gå och lägga mig och läsa om livet i Afghanistan på 80-talet och sedan sova och drömma om krängningshämmare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilken fart! Men med lite uppdämd ilska och frustration så kan man klara allt!
SvaraRaderaShit!! Du är snabb!! Tycker det låter som du får snabba resultat av din träning. Kanon!
SvaraRaderaJohan: Visst är det så! Jag har gjort mina bästa pass när jag varit arg. Kanske man ska dra någon lärdom av.
SvaraRaderaDaniel: Trevligt att bli kallad snabb av bloggvärldens gasell :-) Men du har rätt, träningen har verkligen flutit kanon och tagit mig i helt rätt riktning hittills.