Yes. Nytt personligt rekord på milen med över en halv minut. Och ska jag vara riktigt ärlig så vet jag inte hur klockan fick till tiden när jag sprang på 45.21. Då gick det ju riktigt dåligt på grund av värmen. Det är verkligen inget man kan säga om kvällens pass.
Det var på håret att det inte blev något milpass eftersom jag, djupt nersjunken i soffan, saknade allt som stavas motivation. Men eftersom jag alltid säger till frun att det är bättre att komma ut och springa runt kvarteret än inte alls så bytte jag om.
Det har ju hunnit bli mörkt om kvällarna också. Duktigt mörkt. Och kallt, 12,5 grad på termometern, men det gör mig ingenting. Vindjacka, reflexväst och pannlampa gjorde dock att jag inte väntade mig några bättre tider.
Det var benen som satte standarden för passet. De rullade på friskt ner mot vattnet och jag kände att det var något bra på gång. Jag bestämde mig för att gå på milen och att rulla på i högt tempo ner till fem kilometer och därifrån avgöra hur hemresan skulle läggas upp. Sjukt trist att jag inte har en pulsklocka för det hade varit kul att visa att pulsen inte låg många slag över vilopuls när jag vände. Det gick så jäkla bra. Tyst och svalt ute och ingen trafik alls så jag kunde springa mitt i vägen.
Minns ni den gamla Mel Gibson-rullen "Vad kvinnor vill ha"? Där han jobbar som copy och gör en reklamfilm åt Nike med sloganen "It's you and the road". Det var precis så det var.
Vändning och lite vätska och med vetskapen att det bär uppför till sex kilometer gjorde att det kändes lite tungt att klockan stod på 22.29 (närmare 22.45 när jag väl kom iväg). Snabb matematik och det krävdes en tid under 22.52 på hemvägen för att peta bort min gamla tid. 4.35 i snitt... Well, bära eller brista. Nedförslöpan mot sju kilometer hjälpte säkert till för att rädda tiden för jag var tung i benen när jag kom till krönet. Tre sista kilometrarna började pulsen gå upp men jag hade bra andning och tänkte på tekniken. Slängde en blick på klockan när det var 900 meter kvar och såg att det var lugnt, 4.20 kvar för ett nytt personligt rekord. Klev på lite extra och fick en riktigt go känsla när jag stannade klockan på 44.45.8. Sista 900 på 3.45.
Du hade rätt Anna, jag har varit en mes.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Grattis Joel till ett väl genomfört pass! jag hade också ett sånt lätt pass igår, ruskigt flyt, se bloggen. Visst är känslan grym när det händer.
SvaraRaderaSom flera andra är jag övertygad om att du har mera i dig, keep up the good work nu när det är lite mera utmanande i mörkret och kylan så ska du se att dina pers ryker all världens väg en efter en...
Tack Staffan! Ibland behöver man få ett annat fokus och för ögonen för att höja ribban lite. Har nog alltid sprungit på säkerhet, vilket inte behöver vara fel förstås, men nu har jag fått smak på något annat.
SvaraRaderafunkar det att kommentera nudå
SvaraRaderaehh ja
SvaraRaderaAv nån anledning gick det inte så bra igår
SvaraRaderaGrymt att komma under 45 minuter!
SvaraRaderaFabbe: Nu funkar det i alla fall. Välkommen hit förresten!
SvaraRaderaJohan: Trodde inte att det skulle ge en sådan tillfredsställelse som det faktiskt gjorde. Vore riktigt häftigt att göra det på ett officiellt millopp också. Får hitta en flack bana ;-)