Pectoralis, varför har du övergivit mig?

Första veckans andra pass i armhävningsutmaningen. Bröstmusklerna och triceps har under dagen gnällt så fort jag sträckt mig åt fel håll. Att ställa sig på hanflatorna med armarna axelbrett var inte trevligt.

Jag är så svag.

Dagens pass bjöd på en stege med följande mesmängd, 10, 12, 8, 8, 12. Det blev inte lika djupa och fina reps idag kan jag säga. Men för att straffa mig lite extra för min ynkedom så tog jag i alla fall 15 reps i sista setet.

Naturligtvis beror smärtorna i sig inte på mängden repetitioner, träningsprogrammet är mycket måttligt på den fronten, snarare på den totala brist på styrketräning under det senaste året.

Förhoppningen är att utmaningen plus lite styrkeövningar från Paolo Robertos bok ska ge mig lite bättre grundfysik under våren.

Dagen har annars gått i rastlöshetens tecken. Känns som att man befinner sig i något limbo för tillfället. Vi står och väntar. Vi väntar på att få tillträde till huset, vi väntar på att få offerter på badrumsrenoveringen, vi väntar på att kunna beställa vitvaror till köket.

Vi ska vara ute ur vårt nuvarande hus om två och en halv månad men har redan börjat packa så smått för att ha lite att göra och för att slippa stressa i slutet av mars.

Trots allt är det inte så länge kvar så det blir att stålsätta sig och träna armhävningar så länge.