För löpare 18374 i alla fall.
Idag, under en hundpromenad i vårvädret, fattade jag beslutet. Sannolikt inte en dag för tidigt.
Tror att ni vet det mesta som beslutet grundas på. Ett i stort sett obefintligt träningskapital under första kvartalet 2010. Till detta så saknas motivationen att göra ett sista ryck, jag var för sliten under veckans långpass på 17,5 km. Att springa dubbla sträckan + ytterligare 7 km kommer inte att bli någon njutning.
Som jag skrivit tidigare så vill jag göra ett fokuserat försök på fyratimmarsvallen. Kan inte säga att jag tror så mycket på det målet just nu och då kan det vara till en annan gång.
Beslutet är prestigelöst och jag hoppas att vi fortsätter ses under uppladdningen och på startlinjen vid andra lopp framöver!
Till er som ska springa. Jag håller alla tummar och sitter klistrad framför TV:n!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet hur du känner. Det är inte kul att springa ett lopp som maran om man inte kan slå sitt pb eller sin måltid. Det finns ju fler maror och det svåraste är gjort, beslutet. Jag velar fortfarande och kommer med största säkerhet göra det fram till sista veckan. Motivation och tid för träning måste finnas annars funkar de inte. Det r svårt att få ihop allt det där emellanåt.
SvaraRaderaVad tråkigt att höra Joel. Men jag är övertygad om att du kommer igen och dessutom fixar drömmålet!
SvaraRaderaI bland kommer helt enkelt själva Livet i vägen, och det måste så klart gå först.
Själv sprang jag årets längsta runda i dag, drygt 2 mil. Och nu hasar jag omkring i lägenheten och lider. Det var FRUKTANSVÄRT jobbigt och jag fattar inte hur jag ska lyckas springa dubbla (!) distansen om drygt en månad.
Kanske kommer livet emellan här också. Min pappa är riktigt dålig nu, så det kanske blir inställt lopp här med. Time will tell ...
Ha det gott!
Trist men klokt. Jag är/var ju i samma sits- Inget Lidingö ultra för mig. :-( Men du, vi kommer tillbaks!
SvaraRaderaTrist. Det är ju alltid jättetråkigt när det blir så. Själv har jag umgåtts med liknande tankar efter en benskada i slutet av februari.
SvaraRaderaOm du inte har sprungit Stockholm halvmarathon så tycker jag att du ska göra det i september. Det är verkligen ett jättetrevligt lopp.
Tack för era kommentarer!
SvaraRaderaDet tråkiga när man som motionär siktar på ett marathon är att det blir mycket fokus på en enskild dag då man måste prestera. Med mitt nuvarande liv så funkar det inte så bra. Det kommer framöver att siktas på "kortare" lopp där man kan anmäla sig kort tid före start och där jag inte behöver springa 3-milspass som uppladdning.
Cecilia: Tråkigt med din pappa, håller tummarna för att du står på startlinjen 5juni. Pannben har du så det räcker!
Ingmarie: Vi kommer tillbaka med besked, det lovar jag.
Lars: Tack för tipset om loppet, ska definitivt kolla upp det. Var det det som hette S:t Eriksloppet tidigare??
Joel, tråkigt men jag förstår hur du resonerar och tycker dessutom det är rätt smart tänkt!!
SvaraRaderaInte kul att åka upp till Stockholm och känna att du inte kan göra dig själv rättvisa. Vi ska springa hela livet och du kommer igen.
Liksom Lars så rekommenderar jag också varmt Stockholm Halvmarathon i september (även om jag just i år kommer att springa en mindre halvmara just det datumet...). Ett jättebra arrangemang och mera löpvänligt än Göteborgarnas jippo-varv i maj...
Hoppas vi ses på någon annan startlinje framöver!
Jättetråkigt Joel men ett bra beslut som jag förstår fullt ut.
SvaraRaderaDet är en lång väg till en mara och det är väl också det som gör det här med marathon så speciellt och laddat.
Jag kommer fortsätta heja på dig här givetvis, ser fram emot en massa häftiga "piratpass" och annat i framtiden ;)
Vi syns ju snart så får vi snacka mer! :)
Hej Joel!
SvaraRaderaHar tittat in här ibland, men inte kommenterat tidigare. Umgås själv med samma tankar - hälsena som krånglar. Ingen större lust att göra sämre tider än tidigare år. Tror att många faller bort i år på grund av taskigt underlag under vinter/vår...
Men du kommer igen - elelr hur?
Staffan och Daniel: Tack för stödet, idag känns det på något underligt vis lite vemodigt. Trots att jag vet att jag inte är tillräckligt tränad för utmaningen så har beslutet tyngt axlarna en tid. Tror att det är musten som gått ur.
SvaraRaderaLita på att jag inte tappar stinget. Jag går nog ner lite i sträcka bara.
Anneliten: Välkommen! Det är ett skit att vara skadad. Jag hade en kanonhöst men har sedan jul dragits med småskador och sjukdom. Många springer loppet som en kul grej, jag har gjort det (otränad även då) och lidit av sviterna en månad...Nu var det vältränad eller inget på något sätt. Hoppas att du får bukt med hälsenan! Och klart att jag kommer igen. Redan på lördag faktiskt.
Trist, men jag förstår dig. Jag såg fram emot att få höra hur det skulle gå med din positiva split som du berättade om tidigare. Första halvan på 1.45 för att ha råd att sagga ihop och springa andra halvan på 2.15.
SvaraRaderaTack vare dig planerar jag att lägga upp en positiv split men inte lika rejäl som din:-).
Det var den positiva splitten med stort P som länge var det som höll tanken vid liv, men som sagt slitaget lär bli massivt och skada mer än det hjälper.
SvaraRaderaSkönt att man inspirerat i alla fall :-) Jag tror du gör rätt för negativ tror jag är en utopi.
Trist, men säkert ett välgrundat och bra beslut. Men att springa marathon ska väl egentligen inte vara njutning hela vägen. Det ska ju vara lite att pressa sig själv att kämpa genom smärtan. Men det var bara en parentes...
SvaraRadera