Beslut

Jag har grubblat en del senaste veckan. Essensen i grubblerierna är Stockholm marathon eller inte Stockholm marathon. Tanken har hela tiden varit att ta revanch på 2001 då jag sprang med alldeles för få mil i benen. Revanchen skulle grundas i kontinuitet och gott självförtroende. Det har gått fyra månader av 2010 och jag är inte i den form jag önskar och har inte de mil i bagaget som hade varit bra inför den 5 juni.

Jag har sprungit Stockholm marathon två gånger tidigare. Båda gångerna med ambitionen att ta mig runt. Jag är inte intresserad av ett lopp till med samma målsättning. Jag vill ha en god chans att klara mig under fyra timmar. Om jag inte ärligt kan säga att jag har det så kanske det är lika bra att ta det någon annan gång.

Men så var det ju det här med vinnarskallen. Var det inte den som skulle fram. Lite mer jävlar anamma och målmedvetenhet.

Så igår beslutade jag mig för att springa den 5 juni. Okej om jag inte klarar fyratimmarsgränsen men allt över 4.15 kommer att vara en besvikelse. Taktiken har jag diskuterat tidigare. Några 42 kilometer i jämnt tempo kommer inte att vara realistiskt. Tanken är istället 27-30 km i femminuterstempo för att därefter kunna köra 12-15 km i uppåt sjuminuterstempo. Det kommer inte att vara snyggt och det kommer antagligen att göra ont men jag tror faktiskt att jag måste göra det.