Förra veckan blev återigen en vecka i samma tema som så många andra. Mängden löpta kilometrar kom inte i närheten av vad jag önskat. Söndagens långpanna fick ställas in så jag inte skulle avlida av stress. Livet gick före. Återigen.
Igår hade jag ett beslut att fatta. Springa marathon femte juni eller inte. Jag vet att saken varit på tapeten tidigare men under våren har jag verkligen sprungit kraftigt i underkant för att uppnå mina mål. Jag skrev nyligen ett inlägg om dessa tankar och eftersom jag då också skrev att jag skulle satsa ordentligt sista veckorna så blev förra veckan en besvikelse. Alltså kom det en ny brytpunkt igår. Minst sjutton kilometrar skulle avverkas, i som lägst fem och femtontempo.
Jag var nervös som sjutton inför passet. Lyckades klä mig för varmt och fick stanna efter fem kilometer och ta av ett lager och sedan springa ytterligare en mil med jackan i handen. På detta så hade jag magskvalp igen. Men på den positiva sidan så var steget helt okej, inga blåskänningar och inte ont någonstans förrän i slutet av passet.
Snitthastigheten blev 5.12 och snittpulsen på 162 bpm. Jag kan självklart känna att 17,5 km inte är i närheten av 42 men beslutet om att springa maran eller ej skjuts på framtiden igen. Efter sydkustloppet kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar