måndag 17 maj 2010

Min löpning är mitt hår...

Löpningen tenderar att bli mer och mer som klippningen av mitt hår. Eller som borstningen av min hund. Eller städningen av mitt hus.

Löpningen läggs åt sidan för något annat. Något annat som jag inte kan definiera.

Jag tycker inte att det är tråkigt att ge mig ut, längtar rent av till det varenda dag. Men ändå blir det inte av i den utsträckning jag vill.

Detsamma är det alltså med hårklippningen. Jag vet att jag behöver köra av håret en gång i veckan för att inte se ut som en Mon-Chi-Chi. Jag vet att jag bara behöver lägga hälften så mycket tid om jag borstar hunden varannan vecka istället för var sjätte. Jag vet att det är skönt att vara i ett någorlunda nystädat hus men tar allt för sällan tag i dammtrasan.

Ibland blir jag så ledsen på mig själv för mitt bristande driv. En tomhet i hjärtat att inte få tummen ur med sådant jag mår bra av.

Skriver det jag alltid brukar säga. Bryt ihop och kom igen.

4 kommentarer:

  1. Ah det har kanns lite de ja vu! (eller hur man nu stavar det). Det ar nog darfor jag har langt har for da syns det inte lika mycket nar man inte klippt sig pa ett tag:) Likt forbannat har jag inte dammsugit lagenheten den har veckan...:)

    SvaraRadera
  2. Men du kommer ut på dina löpturer oftare än vad jag gör i alla fall. Då kan man leva med lite damm i hörnen.

    SvaraRadera
  3. Det går upp och det går ner, det viktigaste är att det brukar jämna ut sig över tid och när jag får mina dippar (och tro mig det får jag också) så brukar jag tänka att vad gör ett inställt pass i det långa loppet?

    SvaraRadera
  4. Senaste fyra veckorna har jag sprungit ett pass i veckan. Iofs är det efter beslutet om att ställa in SM men det känns ändå rätt beige. Men efter dagens pass så kanske det går uppåt igen.

    SvaraRadera