ReklamTV i all ära men hur trött blir man inte på TV4:s nyhetsavbrott i söndagsfilmen?? Inte nog med att det ska in en kvart nyheter, på varje sida om detta block ska de sända 1000 minuter reklam. Plus ordinarie reklamavbrott.
Visst förlorade de en tvist om just detta mot Claes Eriksson för något år sedan? Betydde den rättegången bara att de inte får avbryta just hans filmer...?
Hur bra film det än är så hinner jag tappa intresset under en halvtimmes avbrott.
Uruselt.
söndag 25 oktober 2009
Dagens pass: 12 km - 57.11
Stack ut på en tolvkilometare idag för att känna på vänsterknät som strulat lite i veckan. Har försökt att sträcka ut ITB-senan så gott det går och ska nog försöka få tag på en foam roller som Daniel rekommenderade. De senaste dagarna har det börjat kännas lite bättre, sannolikt lika mycket beroende på vilan som på stretchen.
Hur som helst så skulle det inte gå allt för fort idag och jag skulle vara uppmärksam på eventuella känningar i knäet.
Jag höll tempot på mellan 4.45 och 5 blankt, med undantag för kilometer 3-6 där jag lät tempot gå ner mot 4.40. Jag ville känna om det höll att gå på lite och det verkade det ju göra (vet egentligen inte om hastigheten påverkar senan negativt men det blir ju mer frånskjut och en snabbare uträtning av benet...)
Rundan innehåller lite upp- och nedförslut och det var väl mest här jag var orolig egentligen då senan som sagt verkar ha en tendens att irriteras när benet rätas ut till max i frånskjutet. Det gick dock fint, enda känningarna kom under första och sista kilometern och de var inte allvarliga.
Snittempot blev 4.49 och medelpulsen 159 bpm.
Sammanfattningsvis så kompenserade jag nog lite i steget för att inte anstränga knäet för mycket vilket gjorde att det kändes lite illa i vänster skinka istället. När jag stannade och gick efter avslutat pass så var det också som att knäleden överflexade lite men det händer mig å andra sidan lite titt som tätt. Fortsatt stretching dagligen och jag tror att jag ska komma tillrätta med problemen.
Hur som helst så skulle det inte gå allt för fort idag och jag skulle vara uppmärksam på eventuella känningar i knäet.
Jag höll tempot på mellan 4.45 och 5 blankt, med undantag för kilometer 3-6 där jag lät tempot gå ner mot 4.40. Jag ville känna om det höll att gå på lite och det verkade det ju göra (vet egentligen inte om hastigheten påverkar senan negativt men det blir ju mer frånskjut och en snabbare uträtning av benet...)
Rundan innehåller lite upp- och nedförslut och det var väl mest här jag var orolig egentligen då senan som sagt verkar ha en tendens att irriteras när benet rätas ut till max i frånskjutet. Det gick dock fint, enda känningarna kom under första och sista kilometern och de var inte allvarliga.
Snittempot blev 4.49 och medelpulsen 159 bpm.
Sammanfattningsvis så kompenserade jag nog lite i steget för att inte anstränga knäet för mycket vilket gjorde att det kändes lite illa i vänster skinka istället. När jag stannade och gick efter avslutat pass så var det också som att knäleden överflexade lite men det händer mig å andra sidan lite titt som tätt. Fortsatt stretching dagligen och jag tror att jag ska komma tillrätta med problemen.
lördag 24 oktober 2009
Konvalescent
Nu har jag vilat alldeles för många dagar efter löparknäkänningen. Börjar gå mig själv på nerverna av att inte få komma ut. Rastlös som en...ja vad är det för sköna djur som brukar få symbolisera rastlöshet???
Har sedan igår börjat få till stretchen som Staffan tipsade om och när jag klivit på lite under hundpromenaderna så har det känns rätt ok. Det luriga med löparknä är att det sällan känns förrän man sprungit en bra bit, eller i en backe. Frågan är om jag vågar mig ut på långpass imorgon?
Tanken var att ta ett lugnt pass idag för att få känna på hur jag ligger men det fanns inte tid till det. Sannolikt blir det ett 12-kilometerspass eller liknande imorgon för att inte gå på för hårt.
Har sedan igår börjat få till stretchen som Staffan tipsade om och när jag klivit på lite under hundpromenaderna så har det känns rätt ok. Det luriga med löparknä är att det sällan känns förrän man sprungit en bra bit, eller i en backe. Frågan är om jag vågar mig ut på långpass imorgon?
Tanken var att ta ett lugnt pass idag för att få känna på hur jag ligger men det fanns inte tid till det. Sannolikt blir det ett 12-kilometerspass eller liknande imorgon för att inte gå på för hårt.
torsdag 22 oktober 2009
Pest eller kolera?
Kommer ni ihåg leken? Man ska välja mellan två helt absurda alternativ och man måste välja något av dem. T.ex., Vilket väljer du, att ha dubbelt så mycket hud som du behöver eller att ha något otalt med Hells Angels? Ja ni fattar.
Nu till kopplingen till den här bloggen.
Vilket väljer du, att springa ett halvmarathon med vätskebälte och kunna dricka när du springer men samtidigt bära extra vikt ELLER att stanna och dricka vid varje vätskekontroll?
Nu till kopplingen till den här bloggen.
Vilket väljer du, att springa ett halvmarathon med vätskebälte och kunna dricka när du springer men samtidigt bära extra vikt ELLER att stanna och dricka vid varje vätskekontroll?
Löparknä
Fortfarande ont i vänster knä och surfade runt lite på nätet efter lösningar.
Hittade den här artikeln som på ett bra sätt belyser problematiken och hur man blir av med skiten.
Undermålig stretching, dåliga skor och pronation var faktorer jag kände till sedan tidigare men jag har inte tänkt på att underlaget spelar så stor roll. Som jag beskrivit tidigare så lutar den väg jag brukar springa på rätt kraftigt. Artikelförfattaren beskriver detta som en av de vanligaste faktorerna till problemet. Att symtomen ofta dyker upp vid backlöpning var också nytt för mig och en förklaring till varför det kändes så illa igår.
Jag ska se till att stretcha ordentligt de närmaste dagarna, köra på lite zongel och sedan testa ett lugnt pass i helgen. Jag får transportera mig med bil till lite jämnare terräng.
Hittade den här artikeln som på ett bra sätt belyser problematiken och hur man blir av med skiten.
Undermålig stretching, dåliga skor och pronation var faktorer jag kände till sedan tidigare men jag har inte tänkt på att underlaget spelar så stor roll. Som jag beskrivit tidigare så lutar den väg jag brukar springa på rätt kraftigt. Artikelförfattaren beskriver detta som en av de vanligaste faktorerna till problemet. Att symtomen ofta dyker upp vid backlöpning var också nytt för mig och en förklaring till varför det kändes så illa igår.
Jag ska se till att stretcha ordentligt de närmaste dagarna, köra på lite zongel och sedan testa ett lugnt pass i helgen. Jag får transportera mig med bil till lite jämnare terräng.
onsdag 21 oktober 2009
Dagens pass: 12,7 km med backintervaller
Mina vader brinner men leendet går inte att ta fel på, det här var bättre!
Sist jag körde backe var det inget vidare. Jag körde någon Szalkaihistoria och det var bara tråkigt.
Szalkai åkte ut som mentor och in kom Piratfarsan. Jag citerar hans backträningsfilosofi ordagrannt;
Sammanfattningsvis, lite mer ved på brasan alltså...
Uppjogg drygt 3 km i 4.40-tempo och sedan 2*5 backar i 4.20 tempo med 15-30 sekunders gåvila emellan repetitionerna och en minut mellan seten. Backen är ganska flack, ca 23 höjdmeter över 300 meter, men det bränner ändå gott när man tar i. Avslutade med en nerjogg på dryga 3 km i 4.55-tempo.
Skönt revanschpass men jag har en liten otäck förnimmelse av löparknä i vänsterbenet. Kände av det redan efter långpasset i söndags så jag får ta det lite lugnt och inte älga på för mycket under den närmaste tiden.
Sist jag körde backe var det inget vidare. Jag körde någon Szalkaihistoria och det var bara tråkigt.
Szalkai åkte ut som mentor och in kom Piratfarsan. Jag citerar hans backträningsfilosofi ordagrannt;
...här skall jävlar smakas blod, mjölksyra skall spruta som skum ur mungiporna som på en rabiessmittad flygekorre och benen skall pendla som benen på en ökenråtta på språng..
Sammanfattningsvis, lite mer ved på brasan alltså...
Uppjogg drygt 3 km i 4.40-tempo och sedan 2*5 backar i 4.20 tempo med 15-30 sekunders gåvila emellan repetitionerna och en minut mellan seten. Backen är ganska flack, ca 23 höjdmeter över 300 meter, men det bränner ändå gott när man tar i. Avslutade med en nerjogg på dryga 3 km i 4.55-tempo.
Skönt revanschpass men jag har en liten otäck förnimmelse av löparknä i vänsterbenet. Kände av det redan efter långpasset i söndags så jag får ta det lite lugnt och inte älga på för mycket under den närmaste tiden.
tisdag 20 oktober 2009
Skynda långsamt
När vi fick vårt hus byggt för några år sedan så snålade vi in på helt onödiga saker, som badrumsskåp till exempel. Istället för en färdig badrumslösning så byggde vi själva ihop ett IKEA-skåp, bänkskiva och handfat. För att få rätt höjd så tvingades jag kapa runt tio centimeter på skåpet. Detta i sin tur gjorde att skåpsdörrarna inte passade.
Som vi har funderat på lösningar på problemet. Måttbeställa dörrar? Fästa upp något tyg framför som man kan dra på en lina eller liknande? Allt har stannat vid funderingar och vi har mest gått runt och retat oss på hur skåpet ser ut utan dörrar.
I förra veckan så tittade jag på IKEAs hemsida och hittade ett par andra dörrar som skulle passa. Jag har varit säker på att detta inte var ett alternativ eftersom jag kapat lite på frihand utan tanke på dörrarna. Dessutom var jag ABSOLUT säker på att även om det fanns dörrar i lagom höjd så skulle gångjärnen inte passa.
I fredags köpte vi två dörrar och se på fan, det funkade. Gångjärnen passade i de absolut sista hålen i varje ände... Fint att vi väntade två år på detta, eller hur.
Nu ska vi se hur länge det kommer se ut som på bilden, eftersom vi bara lyckades få med oss en uppsättning gångjärn....
Notera även kaffekoppen på kanten, den föräldraledige pappans bäste vän!
Som vi har funderat på lösningar på problemet. Måttbeställa dörrar? Fästa upp något tyg framför som man kan dra på en lina eller liknande? Allt har stannat vid funderingar och vi har mest gått runt och retat oss på hur skåpet ser ut utan dörrar.
I förra veckan så tittade jag på IKEAs hemsida och hittade ett par andra dörrar som skulle passa. Jag har varit säker på att detta inte var ett alternativ eftersom jag kapat lite på frihand utan tanke på dörrarna. Dessutom var jag ABSOLUT säker på att även om det fanns dörrar i lagom höjd så skulle gångjärnen inte passa.
I fredags köpte vi två dörrar och se på fan, det funkade. Gångjärnen passade i de absolut sista hålen i varje ände... Fint att vi väntade två år på detta, eller hur.
Nu ska vi se hur länge det kommer se ut som på bilden, eftersom vi bara lyckades få med oss en uppsättning gångjärn....
Notera även kaffekoppen på kanten, den föräldraledige pappans bäste vän!
måndag 19 oktober 2009
Jämjöhalvan 7/11
För att få in ett lopp nu på höstkanten bestämde jag för några veckor sedan att jag ska springa Jämjöhalvan den 7 november. Jämjö ligger strax öster om Karlskrona i Blekinge.
På Team Blekinges hemsida kan man läsa att loppet går på en vändbana i naturskön miljö och mestadels på grusväg.
Det är bara en timma att köra för mig så det blir perfekt.
Tanken är att satsa på en tid under 1.39. Jag tror att jag det bör kunn gå vägen. Hade det gått på asfalt hade jag nog kört på 1.38.
Ett orosmoln är en 30-meters stigning mellan en och tre kilometer. Inte allt för blodigt med tanke på att det blir utförslöpa i slutet av loppet :-)
Träningen under de tre veckorna fram till loppet kommer jag att disponera så här. Kvalitetsträning denna veckan med intervaller och backe. Därefter ett tungt veckoprogram med två långpass och sedan småfisa lite genom tävlingsveckan. Hur låter det?
På Team Blekinges hemsida kan man läsa att loppet går på en vändbana i naturskön miljö och mestadels på grusväg.
Det är bara en timma att köra för mig så det blir perfekt.
Tanken är att satsa på en tid under 1.39. Jag tror att jag det bör kunn gå vägen. Hade det gått på asfalt hade jag nog kört på 1.38.
Ett orosmoln är en 30-meters stigning mellan en och tre kilometer. Inte allt för blodigt med tanke på att det blir utförslöpa i slutet av loppet :-)
Träningen under de tre veckorna fram till loppet kommer jag att disponera så här. Kvalitetsträning denna veckan med intervaller och backe. Därefter ett tungt veckoprogram med två långpass och sedan småfisa lite genom tävlingsveckan. Hur låter det?
söndag 18 oktober 2009
Dagens pass: 18 km - 1.23.32
Idag var jag fortfarande irriterad på gårdagens pass och full av revanschlystnad mot förra veckans långpass där jag tyckte att pulsen låg väl högt.
Målsättningarna med dagens löpning var:
* Samma runda som förra söndagen
* Lägre snittpuls
* Snabbare totaltid
Jag hade vätskat upp mig lite bättre idag och även skippat ett lager kläder jämfört med förra veckan. Det var fyra grader ute och vindstilla - jag chansade på funtionstshirt och vindjacka vilket visade sig funka jättebra.
Jag gick ut runt femminuterstempo första kilometern och började sedan sakta öka upp emot en tänkt målhastighet på 4.45-tempo. Benen kändes lätta trots gårdagens maxpulstest.
Jag hade ställt in Träningspartnern på min Garmin Forerunner, vilket innebär att man kan springa mot sig själv om man sprungit samma runda tidigare. Fram till vändningen vid 9 km, där jag började krokna förra veckan, låg jag mellan 20 och 50 meter "före" min gamla tid. Vid 13 km så hade jag snittat 4.40-tempo med en puls som låg stadigt runt 164. Jag låg nu 140 meter före.
Jag kände att det var dags att välja. Mycket kraft kvar i kroppen så att lägga till några kilometer skulle knappast vara ett problem, förutom att jag fightades mot mitt förra pass då. Återstod att lägga på lite ved på brasan.
Sista fem kilometrarna gick i en snitthastighet på 4.30/Km och avståndet till mig själv ökade. När jag kom hem så hade jag distanserat min förra runda med 416 meter.
Kanske var det onödigt att ta ut sig? Kanske skulle jag fortsatt mala? Men jag var som sagt förbannad och revanschlysten. Och pain is temporary, glory is forever.
Sluttid 1.23.32 (två minuter och två sekunder snabbare än sist)
Snittid 4.39/km (6 sek snabbare än sist)
Snittpuls 163 bpm (7 slag lägre än sist)
Mission accomplished.
Målsättningarna med dagens löpning var:
* Samma runda som förra söndagen
* Lägre snittpuls
* Snabbare totaltid
Jag hade vätskat upp mig lite bättre idag och även skippat ett lager kläder jämfört med förra veckan. Det var fyra grader ute och vindstilla - jag chansade på funtionstshirt och vindjacka vilket visade sig funka jättebra.
Jag gick ut runt femminuterstempo första kilometern och började sedan sakta öka upp emot en tänkt målhastighet på 4.45-tempo. Benen kändes lätta trots gårdagens maxpulstest.
Jag hade ställt in Träningspartnern på min Garmin Forerunner, vilket innebär att man kan springa mot sig själv om man sprungit samma runda tidigare. Fram till vändningen vid 9 km, där jag började krokna förra veckan, låg jag mellan 20 och 50 meter "före" min gamla tid. Vid 13 km så hade jag snittat 4.40-tempo med en puls som låg stadigt runt 164. Jag låg nu 140 meter före.
Jag kände att det var dags att välja. Mycket kraft kvar i kroppen så att lägga till några kilometer skulle knappast vara ett problem, förutom att jag fightades mot mitt förra pass då. Återstod att lägga på lite ved på brasan.
Sista fem kilometrarna gick i en snitthastighet på 4.30/Km och avståndet till mig själv ökade. När jag kom hem så hade jag distanserat min förra runda med 416 meter.
Kanske var det onödigt att ta ut sig? Kanske skulle jag fortsatt mala? Men jag var som sagt förbannad och revanschlysten. Och pain is temporary, glory is forever.
Sluttid 1.23.32 (två minuter och två sekunder snabbare än sist)
Snittid 4.39/km (6 sek snabbare än sist)
Snittpuls 163 bpm (7 slag lägre än sist)
Mission accomplished.
Ute ur garderoben
Höstmörkret har belägrat mitt liv. Varje dag känns det aningens aningens jobbigare att ge sig ut och springa. Jag behöver motivation, en spark i rumpan för att hålla ångan uppe.
Jag outade mitt löparprojekt på Facebook. Jag har mycket åsikter om ansiktsboken men här finns ändå många gamla (och nya) vänner som, vid sidan av er som redan läser Tredje gången gillt, kan slänga in lite stöd.
Om jag känner mina vänner bra så lär det nog bli mest smisk och gliringar men det är så jag vill ha det.
Välkomna, ni förvirrade själar som hittar hit via mitt kliv ut ur garderoben.
Jag outade mitt löparprojekt på Facebook. Jag har mycket åsikter om ansiktsboken men här finns ändå många gamla (och nya) vänner som, vid sidan av er som redan läser Tredje gången gillt, kan slänga in lite stöd.
Om jag känner mina vänner bra så lär det nog bli mest smisk och gliringar men det är så jag vill ha det.
Välkomna, ni förvirrade själar som hittar hit via mitt kliv ut ur garderoben.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
