tisdag 10 mars 2015

Mitt nya jag - ett avsked

Under helgens långpass så funderade jag på löpningen och min generella inställning till träning. Det har flutit mycket vatten under broarna sedan jag startade den här bloggen men så här i släpljuset så känns syftet med den lite fel. "Tredje gången gillt" låter som att nu jävlar ska jag ta revansch. Men det finns ingen revansch att ta, de två marathon jag sprang för snart 15 år sedan var med inställningen att ta mig runt, det fanns ingen annan ambition och därför uppfyllde jag ju målet. Efter hand har tanken smugit sig på att jag kan så mycket bättre, en självkritik där jag utgår ifrån att jag så ofta bara "ställt ut skorna". Därför ska jag på något sätt bevisa att jag kan sätta upp ett mål och uppfylla det. Detta samtidigt med någon form av känsla av att jag ska vara en "bra löpare" eftersom jag alltid haft ganska lätt för det och gillat det. Men måttet bra i det fallet utgår från prestation, för att vara en "bra löpare" så måste jag vara en löpare som springer marathon på under fyra timmar men vem fan har bestämt det. Det är något jag lägger på mig själv. jag ska bli en "glad löpare". Jag har mer och mer insett att jag vill träna för att leva länge och för att visa för mina barn att pappa motionerar. Det var också lite av det som framgick i mitt allra första inlägg. Men att träna inför marathon för med sig så mycket annat som inte är relaterat till hälsa. När jag läser de senaste rönen så handlar det mycket om att träna 3 gånger i veckan i normaltempo och se till att hålla igång vardagsmotionen. Mitt nya jag skriver inte tider och race reports på en blogg. Jag är anmäld till Berlin i höst och det kommer vara fantastiskt. Jag kommer sannolikt att springa under fyra timmar men gör jag det inte så kommer jag inte lipa för det. Jag ska dit och ha roligt. Därefter kommer jag att jobba för att balansera min träning till motionsnivå utan att försöka bli påverkad av elitträningshystering som pågår i samhället. När jag läser på FB att någon sprungit ett lopp så kommer frågan inom tre kommentarer, "vad blev det för tid". Mitt nya jag är inte en del av detta. Claes Åkesson skrev vid något tillfälle "Löpning är idrott, Idrott är tävling, tävling är resultat". Jag tycker att Åkesson är helt jävla tokigt ute och myntar ett eget litet uttryck. Löpning är livet. Åtminstone mitt liv. Ibland. Kanske ett par gånger i veckan efter den 28 september 2015 :-) Tack till er som läst mina funderingar under åren som gått.

1 kommentar:

  1. Tolkar det här som ett avslut och att du landat i varför du ska träna/till vad du ska ha träningen och det är bra. Jag tror fler skulle må bra av att skärskåda sig själva och ställa sig den frågan emellanåt istället för att bara "ryckas med". Quick fixes är det som gäller samtidigt som man jagar resultat, av den kombinationen kommer sällan något gott!

    Jag fortsätter på min inslagna väg med regelbunden träning och tävling i en omfattning jag mår bra av, för nu. Förr eller senare tror jag också att jag kommer att trappa ner och bli en vardagsmotionär men när det blir får vi se, jag ser inte mig själv hålla på och träna och tävla lika målinriktat om 10-20 år men jag hoppas jag fortfarande springer och mår bra av det! Tack själv för den här tiden och lycka till med både Berlin och livet framöver! Allt gott! /Staffan

    SvaraRadera