Utflyktsrevival

När vi bodde i lägenhet och inte hade barn så var vi på utflykt väldigt ofta. Det var något särskilt med att komma ut i friska luften och låta hunden springa fritt. Utflykterna skedde året runt, i sol, regn och snö.

När vi flyttade ut till huset där vi bor nu så var det mycket naturen som lockade. 400 meter till havet, skogen bakom huset. Men av någon anledning så har vi kommit av oss. Naturligtvis så är Elvira en anledning, när hon var väldigt liten så var det inte så enkelt att ta sig ut men det är ingen ursäkt längre.

I och med att vi flyttade så hamnade vi också två mil längre bort från Öland, vilket alltid varit vårt favoritmål. Sandbergen, i närheten av byn där jag växte upp, Äleklinta och Jordtorpsåsen har senaste åren inte fått så många besök.

Vi har pratat om det under senaste halvåret men nu var det på tiden att det blev av.

Ett besök vid Sandbergen blev vår utflyktsrevival och nu ska det bli minst en varje helg. Raja njöt som fisken i vattnet och Elvira tjöt av glädje. Tror bestämt att både frun och jag var väldigt nöjda också.


När man har korta ben så är det tur man har en pappa med bärstol


En överförtjust hund på klintens kant


Fika är ett måste och utsikten är inte tokig


En slagen hjältinna

Gråta till Idol...

Ibland händer det, ett ögonblick som rör vid något inom en.

Idag var det under Idol och Eriks relation till sin pappa.

En sådan relation som jag önskar att jag skulle ha till min pappa och en sådan som jag önskar att jag får till min dotter.

Dagens pass: 6,2 km - ??.??

Dagens pass kvalificerar in som årets sämsta. Dåligt motiverad och med 12 dagars träningsuppehåll stack jag ut i ett för högt tempo och hann se första och andra kilometern passera på 4.25 och 4.18. När tredje kilometermarkeringen kom så var klockan död (men visst laddade jag batteriet efter Jämjöhalvan...?).

Luften gick ur mig och jag gick lite. Sprang lite och gick lite. Gick lite till och sprang sedan hem. 6,2 km på jag vet inte vilken tid. Det kan kvitta.

Tror ändå att passet fyllde någon funktion. Det rensade nog systemet.

På söndag är jag tillbaka.

vad händer egentligen...?

Inga inlägg på en vecka.
Ingen löpning på elva dagar heller kan jag meddela.

Vad har hänt? Baconfebern? Tappad sug?

Njä, mest tankarna på annat håll kan jag säga. Det händer mycket i livet just nu.

Pappaledigheten börjar närma sig sitt slut och Elvira ska börja på dagis. En brytpunkt i livet på något sätt. Och där det finns en sådan brukar det lura fler runt hörnet.

Vi har beslutat oss för att flytta. Inte så långt, en och en halv mil kanske. Från skogen och havsnära läge till närhet till dagis, skola och med bättre kollektivtrafik.

Vi flyttade till ett nybyggt hus för två år sedan och trodde att naturen och lugnet skulle väga upp för bristande kommunikationer och lite längre avstånd till det mesta. Att behöva ha två bilar har gnagt mest hela tiden och senaste tiden så har tankarna på när Elvira blir större kommit allt oftare. Här finns ingen gatubelysning och ingen lekplats, inte heller någon pulkabacke. När det är dags för skola om några år och kvällsaktiviteterna kanske kommer igång så kommer det bli lite mer meckande än vad som känns nödvändigt.

Vi har vänt på det tusen varv men är nu säkra på att vi gör rätt. Huset kommer ut till salu i det snaraste och vi sveper av Hemnet dagligen efter ny boning.

Detta var skälet till min bortavaro från bloggosfären, men ikväll blir det löpning!!

Min massmördarhobby

Tänkte försöka berätta lite mer om mig själv på bloggen. Tycker själv att det är kul att läsa om andras liv, åsikter och fritidsintressen vid sidan om enbart löpningen.

Först ut blir mitt modellbyggande.

Jag har byggt motrcykelmodeller i åtta år, uteslutande skala 1/12 och nästan enbart Gp500/MotoGP-cyklar. 2001 hade jag precis slutat plugga (första gången) och hade inte råd att köpa hoj. Av en händelse var jag inne i en leksaksaffär och såg att det fanns motorcykelmodeller, precis som det finns bilar eller stridsvagnar. Jag köpte en och var sedan helt fast.

Vid sidan om löpningen så är det här den enda hobby som jag inte släppt eller tröttnat på. Nu för tiden är det inte så mycket byggande eftersom jag är hemma med Elvira men det blir någon timma i veckan i alla fall.

Byggsatserna är i plast och väldigt detaljrika. Man får själv limma ihop allt och måla delarna. Det finns en stor marknad för andra dekaler än de som kommer med byggsatsen och delar/detaljer för att göra modellen än mer verklighetstrogen.

Jag postar några bilder på hojar jag byggt. Den som är intresserad kan se mer på www.onetwelvth.com.








Så var det ju det här med "massmördarhobby"... Min fru och jag har kallat den det sedan det kom ut att "Helenmördaren", Ulf Olsson, gillar att bygga modeller. Nu är han väl ingen massmördare men modellbyggandet är lagom introvert för att passa en sådan.

Preliminärt resultat

Team Blekinge har publicerat preliminära resultat från gårdagens lopp och det visade sig att min tidtagning stämt på en sekund när - officiella tiden är alltså 1.37.35.

Detta gav mig en 28 plats bland 51 startande herrar på halvmaran.

Nu jagar vi vidare - Sylvesterloppet nästa :-)

Kattvakt och grannprat på fars dag.

I en veckas tid har jag varit kattvakt (och fiskvakt) åt grannarna som är utomlands. Eftersom jag egentligen inte gillar katter så har jag lyckats klara mig undan med endast en vecka, nu har jag lämnat över stafettpinnen åt en annan granne i området.

När jag var och lämnade nyckeln till henne så blev det lite löparprat då både hon och hennes sambo ska springa Göteborgsvarvet i vår. Sambon siktar även på seedningsloppet för att få starta längre fram.

Det är kul att snacka lite med honom då han har ett strikt träningsupplägg utifrån ett program han fått av en välmeriterad friidrottstränare från trakten. Jag kan inte säga att det skulle vara mitt upplägg om jag fick välja fritt men det ska bli kul att följa hans träning. Han är en idrottskille per definition men har aldrig sysslat med löpträning tidigare.

En annan sak vi pratade om var att byta klockor. Han funderar på en ny med gps och ville gärna testa Garmin innan ett eventuellt köp och jag vill gärna testa en annan pulsklocka för att se om mina pulsvärden är att lita på eller inte. Vi får se när det blir av.

Till sist ska jag tacka min fru och dotter för en fantastisk fars dag. Frukost på sängen, presenter och ombrydnad hela dagen. Underbart!

Jämjöhalvan 21,1 km - 1.37.34

Prolog
Så var det då dags. Första loppet sedan Göteborgsvarvet 2007 och med lätta löparknäproblem i bagaget så är det en underdrift att säga att jag var nervös när jag somnade igår.

Loppet skulle starta redan klockan 10.00 och jag har en timmes körning ner till Jämjö så jag gick upp vid 07.00. Tryckte lite frukost och började packa ihop sakerna jag lagt fram. Hade lite svårt att få ner frukosten så jag tog med lite kaffe och banan tillsammans med vatten i bilen.

Temperaturen var 6 grader när jag åkte och det ändrades inte under vägen. Jag pimplade vatten och skrålade till U2:s With or without you. Det började kännas rätt bra.

Men säg den lycka som varar. Två mil från Jämjö stannade jag för en blåskontroll (inte polisens...) och klev över ett säkerhetsräcke och ner för en kort slänt. Tänkte hur typiskt det vore om jag sträckte gluteus nu så här presis innan loppet. Gick upp för slänten med denna tanke i huvudet och slängde högerbenet över räcket. Eller det kom inte så långt eftersom det stod en stolpe i vägen... Jag drog högerknäts vänstra ovansida med full kraft i stolpen och fick lägga mig på marken när jag tagit mig över och skrika av smärta. Fy fan så onödigt.


Kan man ringa vägverket om den här??

Var helt säker på att det skulle bli att ställa in men åkte i alla fall ner till Team Blekinges Orionstuga utanför Jämjö och provsprang lite grand. Helt omöjligt att flexa knät i ytterlägena men det kändes ändå som att det skulle gå att springa.

Justerade för säkerhets skull målsättningen från 4.30 per kilometer till 4.30.

Loppet
Betalade 100 kr i startavgift och kvitterade ut startnummer 359. Bytte om och värmde upp med lätt jogg en knapp kilometer. Det kändes ändå rätt ok och rätt vad det var så var det bara två minuter kvar till start. Av med överdragskläderna och fram i startfållan.

Valde att springa i korta tights med långa tights över, kortärmad funktionströja, tunn vindjacka och tunn mössa.

Svårt att säga hur många det var som kom till start då det inte publicerats några resultatlistor men jag skulle tippa på drygt 50 stycken.

Starten gick och det kändes som att fältet hölls ihop ganska bra, tills jag insåg att det berodde på att vi skulle igenom en liten flaskhals i form av en stig ut på vägen.

Efter det vanliga sicksackandet så försökte jag snabbt hitta mitt tempo. Jag visste att det skulle bjudas kraftigt motlut fram till fem kilometer och sedan plana ut lite så jag försökte att inte dras med i för högt tempo.

Uppförsbackarna visade sig inte vara så branta som jag trott, snarare var de låååånga. Dessutom var det inte alls flackt efter fem kilometer utan mer upp och ner. Inte så farligt så man drog på sig syra men det satte sig ändå i benen.

Fram till nio kilometer gick det på hårt packat grus, nästan som betong. Mycket potthål i vägen som dessutom lutade utåt på båda sidor. Sista biten fram till vändningen vid 10,5 km gick på grov asfalt och bjöd på lite bättre underlag för benen.

Jag hoppade vätskekontrollen vid fem kilometer men tog lite saft vid 10 km. Fick knappt i mig en droppe från plastmuggen och drog på mig lite lätt håll genom att försöka.

Mellan kilometer ett och 6 fladdrade jag lite mellan 4.33 per kilometer och 4.40 beroende på motlutet. Fram till vändningen höll jag sedan planerade 4.35 för att då bara ligga drygt 10 sekunder efter min tänkta snittid. Jag kände mig rätt lätt i benen och tänkte att det inte skulle vara några problem att gå in på 1.36.30 eller liknande.

Det visade sig vara minst lika mycket uppförsbackar på hemvägen. Trots att utvägen bjudit på drygt 40 höjdmeter så var backarna aldrig så långa att det blev längre utförslöpor och efter de som var så kom det snabbt en ny uppförsbacke.

Vid 14 km så var jag definitivt seg och jag började med mitt tysta peptalk. Jag försökte fokusera på de sista sju kilometrarna av en runda hemma och på det sättet hålla farten uppe. Det gick inget vidare.

Trots att jag upplevde att jag klev på ordentligt så började kilometertiderna att dala. Jag var inte under 4.40 mer än på sjuttonde kilometern och då med knappa 4.38. Jag var riktigt stiff i benen men fäste blicken på en kille framför och stred på.

Något jag missat på utvägen var att det faktiskt gick ordentligt utför under första kilometern. Så ni kan ju gissa vad det innebar. Ordentlig stigning upp mot mål. Sista kilometern lyckades jag dock hålla 4.32 och gick i mål på 1.37.34 knappt minuten efter målsättningen. Måste ändå säga att jag är grymt nöjd. Löparknät kändes inte av alls och med tanke på vägkvaliteten och backarna så kunde jag inte presterat bättre idag.

Jag gjorde mitt eget lopp från fyra kilometer och in i mål. Sprang helt själv med en klunga 100 meter framför. Jag blev omsprungen av en person och tog själv några platser de sista kilometrarna och var långt ifrån sist i mål.

Pulsklockan levde sitt eget liv idag. Snittade 177 med max 182. Känns som att den låg 10 slag för högt hela tiden.

Sammanfattning
Om loppet kan jag säga att det var bra ordnat och Team Blekinge verkar vara en trevlig klubb. Kul att springa ett lopp där deltagarantalet inte är femsiffrigt.

Klubbens hemsida beskriver banan som "en vändbana i naturskön miljö". Nu är väl få ställen vackra i november men så fasligt naturskönt var det inte. Underlaget var också ganska trist men det var ju å andra sidan lika för alla. 100 pix och nära hem gör att jag verkligen inte ångrar att jag ställde upp. Nu väntar jag bara på resultatlistorna.

Epilog
Så fort jag stannat efter målgång så kände jag hur ont jag hade i högerknät. Gick inte att stretcha framsidan av höger lår och knappt att jogga ner. Nu på kvällen gör det fortfarande rätt ont och nu har även vänster knä stämt in i klagosången.

Jag har också lyckats med konststycket att starta klockan utan att först skapa ett nytt pass. Tiderna har alltså lagt sig efter tisdagens pass. När jag ska exportera loppet till Sporttracks så kommer bara tisdagens pass med. R-Ö-V. Men det går ju att lägga in manuellt. Att jag missar pulsdatan må va hänt med tanke på det jag skrev ovan.

Jag är SÅ nöjd att jag inte tryckte i mig den Vitargo-gel som jag köpte i veckan. Jag hade den i fickan men stod över eftersom jag inte provat den på träning. Jag tog den efter loppet i stället och höll på att kräkas. Mer konstgjord jordgubbssmak får jag nog leta länge efter.

Nu har jag fikat och ätit god mat, druckit en öl och ska framåt kvällen se på "Slumdog millionaire" och äta chips.

Tack för tumhållningen.
På återseende.

Ps. Om det ser ut såhär i hålfoten efter 21 km, hur ska det då vara efter dubbla distansen. Business as usual...

Peter Jihde på banan igen

Jag tycker sådär om Peter Jihde. När alla klagade på att han är för mycket så höll jag honom om ryggen men nu vet jag inte. I Idol så tycker jag faktiskt att han tar över och att hans sportkopplingar i kommentarerna börjar gå till överdrift.

Men igår så talade han direkt till mig när han skulle ge Eddie ett par ord på vägen efter ett mediokert framträdande.

"Man måste spänna bågen hårt - annars kan man skita i det"

Tack Peter, det var vad jag behövde.

Vi hörs i eftermiddag, förhoppningsvis skadefria.

Uppladdning

Har inte varit så taggad de sista dagarna. Det är verkligen skit att vara småskadad. Dessutom har en massa andra delar av kroppen gjort sig till känna och av självömkan skrikit efter uppmärksamhet. Hålfoten, hälsenan och höften. Hmm alla på H... Håll käften säger jag!

Vartefter den tjocka glukosdrycken rinner ner så blir jag faktiskt mer och mer laddad!

Lunch på BK idag och en pastamiddag följt av ännu en laddning Vitargo så ska ni se på fan om jag inte ska göra någonstans runt 1.36 i alla fall.

Håll en liten tumme.