Tvåårskalas

Det var dåligt med inlägg under förra veckan.

Naturligtvis beror det till viss del på att jag sprungit lite för lite och att jag inte har så mycket marathonfunderingar att reflektera över längre.

Tanken är att jag ska presentera lite nya målsättningar för min träning snart. Fram till dess lägger jag tiden på att reflektera över att min dotter, grunden till att den här bloggen startades, fyllde två år i fredags.

Det var traditionellt födelsedagskalas även om gästerna stannade vid mormor, morfar, farmor och farfar.

Eftersom man alltid ska överdriva så bjöds det på rutschkana, cyklar, dockvagn och stolar. Jag förväntade att all manna som rann ur paketen skulle göra tillställningen avslagen för Elvira men hon tog sig igenom dagen med flaggan i topp.



Flaggan i topp blev det inte på tomten eftersom någon lyckats med att få ena änden av linan uppe i toppen på stången. Det var nog ett tag sedan också eftersom det vuxit upp träd som gör att stången inte går att fälla...

När min pappa frågade vad han kunde köpa till Elvira så föreslog jag en leksaksspis. Naivt trodde jag då att vi pratade om en klassisk röd briospis i mazonit. Icke. I give you the spis from hell, the OBH Nordica spis med ljus och ljudeffekter, diskbänk, micro och skåp... Tiden har rusat ifrån mig.

Dagens pass: Some kind of transportlöpning

Dagen bjöd på fika hos goda vänner på andra sidan stan. Fick för mig att jag skulle springa hem då det borde vara runt en mil. Sagt och gjort, packade väskan och höll tummarna för att det inte skulle bli allt för varmt mitt på dagen.

Mina önskningar föll in. Visst var det varmt men med soldis och lite fin vind.

Om man är lite klurig så kan man springa gammal landsväg från vännernas hem till vårt. Naturskönt och väldigt lite trafik.

Jag körde bälte och eftersom vätskeladdningen varit undermålig så tog jag en flaska varannan kilometer. Keps och solbrillor hjälpte också till att hålla värmeslaget borta.

Hela rundan flöt på fint med någon kilometer ner mot 4.30, även om jag siktade på 4.50 - 4.55.

Sträckan visade sig vara knappa milen, 9,3 km, och den avverkades i 4.50-tempo på strax över 45 minuter. Skönt att inte värmen gick värre åt mig den här gången. Ser jag bara till att dricka och hålla tempot nere så är inte värmen en sån fiende trots allt.

Dagens pass: Korta backintervaller

Har fått bassning av min fru för att jag inte tar mig ut och springer trots att jag sagt det. Lätt förbannad på mig själv tänkte jag att ett Piratpass skulle passa. Ni minns väl definitionen?

"här skall jävlar smakas blod, mjölksyra skall spruta som skum ur mungiporna som på en rabiessmittad flygekorre och benen skall pendla som benen på en ökenråtta på språng"

Jag har spanat in en backe i närheten av där jag bor och den var målet för dagen. Har höftat att den borde vara runt 200 meter lång vilket skulle bli perfekt.

Jag började med 2,5 km uppjogg i femminuterstempo. Uppjoggen avslutades med en nedförslöpa i den aktuella backen. Hade ställt in klockan så att ett av fälten visade sträcka och blev lite besviken när backen bara var runt 145 meter lång. Kunde iofs ha börjat lite längre bort men det föll mig faktiskt inte in...

Upplägget i tanken var åtta intervaller i ett tempo under 3.55. Kroppen svarade bra på de första intervallerna vilket gjorde att jag bestämde mig för att köra två set. Alltså 2*8*145 meter @ < 3.55. Jogg och gåvila mellan intervallerna tills pulsen sjunkit under 145 bpm och setvila tills pulsen droppat under 105 bpm.

Kroppen svarade som sagt fint och trots att jag trampade på ordentligt så fick jag aldrig upp pulsen över 174 bpm...

Här är tiderna;
Set 1:
1. 32.11 (3.40)
2. 32.42 (3.37)
3. 30.44 (3.30)
4. 30.70 (3.23)
5. 29.33 (3.22)
6. 29.28 (3.21)
7. 29.63 (3.17)
8. 30.12 (3.20)

Set 2:
1. 28.68 (3.14)
2. 29.38 (3.12)
3. 30.17 (3.26)
4. 29.72 (3.25)
5. 29.10 (3.22)
6. 28.49 (3.11)
7. 27.27 (3.06)
8. 26.14 (3.04)

Som ni ser så undervärderade jag min kapacitet å det grövsta. Jag siktade på åtta repetitioner under 3.55/km och landade på 16 reps med en sämsta tid på 3.40... (att tid kontra tempo slår lite olika bland repetitionerna beror på att sträckan pendlat mellan 144 och 153 meter).

Efter 1,3 km nedjogg sumerar jag nöjt 9 km på 50 minuter och ett fint Piratpass till handlingarna.

Bara i Oskarshamn....

Ett gott skratt förlänger livet

Dagens pass: 12,4 km - 1.07.44

Insåg efter morgonens gnällinlägg att jag är en patetisk råtta som försöker få sympatier för något så löjligt som att jag är 35 år och inte har fokus i min tillvaro.

Istället för att spika lister i hallen så blev det 12,4 km lågpulslöpning.

Har haft på känn att spänningarna i fotvalvet kan bero på lite högt tempo och mycket riktigt, idag kändes det inte av alls.

Rundan gick på cykel- och grusvägar, förbi Kalmar Golfklubb och ut till friluftsområdet Värsnäs. Ett varv i 2,5-kilometersslingan och så hem igen.

Inget revolutionerande mer än att jag tog det jäkligt lugnt. Siktade på att hålla pulsen under 155 bpm och lyckades mestadels utom i några uppförsbackar och i slingan som är lätt kuperad.

Ett tag var tempot nere runt 5.25/km men höll sig oftast runt 5.15.

Riktigt nöjd med rundan och antar att det var det här jag behövde. Tog med en bild från Sporttracks för att visa sträckningen. Fantastiskt fint ute mot vattnet.

Min löpning är mitt hår...

Löpningen tenderar att bli mer och mer som klippningen av mitt hår. Eller som borstningen av min hund. Eller städningen av mitt hus.

Löpningen läggs åt sidan för något annat. Något annat som jag inte kan definiera.

Jag tycker inte att det är tråkigt att ge mig ut, längtar rent av till det varenda dag. Men ändå blir det inte av i den utsträckning jag vill.

Detsamma är det alltså med hårklippningen. Jag vet att jag behöver köra av håret en gång i veckan för att inte se ut som en Mon-Chi-Chi. Jag vet att jag bara behöver lägga hälften så mycket tid om jag borstar hunden varannan vecka istället för var sjätte. Jag vet att det är skönt att vara i ett någorlunda nystädat hus men tar allt för sällan tag i dammtrasan.

Ibland blir jag så ledsen på mig själv för mitt bristande driv. En tomhet i hjärtat att inte få tummen ur med sådant jag mår bra av.

Skriver det jag alltid brukar säga. Bryt ihop och kom igen.

Ilandsproblem

Läste ett inlägg på Petras blogg som jag ville kommentera. Satt och plitade en stund men insåg när jag skulle publicera att det max fick vara 500 tecken i kommentaren. Why?

Sedan detta med att kommentarerna publiceras i fallande ordning, med den äldsta kommentaren sist. Likadant hos Sofie på Runners world. Helt obegripligt.

Såja, nu gick magsyran ner lite.

Nya prylar och music maestro

Jag ska erkänna att jag principiellt varit emot löpning till musik. Detta kan nog härledas till ett par faktorer;

1. Jag har aldrig varit så musikintresserad.
2. Jag inbillar mig att min löptakt bygger mycket på min egen andning och rytmen i steget. Genom att lyssna på musik så tror jag att jag ska tappa takten/andningen.
3. Det är bökigt att bära runt på mp3-spelare och lurarna hoppar ur öronen.

Nu har jag i alla fall förstått att det är många som springer med musik (även på tävling) och har så smått börjat fundera på att testa. Tidigare försök har bekräftat mina farhågor ovan, men jag tänkte att det kan vara värt ett nytt försök. Efter att ha läst det här inlägget hos Ultraschmultra så bestämde jag mig.

Ett besök hos Teknikmagasinet resulterade i följande inköp:



Ett par Sonylurar med bygel och ett armfodral till Iphonen. Eftersom min fru ogillar att jag ger mig ut utan mobiltelefon så slår jag två flugor i en smäll genom att ta med Iphonen, även om den är klumpig.

Hur gick det då under gårdagens pass? Lite blandat kan man nog säga. Det gick undan. Kanske beroende på musiken kanske för att jag hade lust. Svårdefinierat. Armfodralet satt som gjutet på armen men jag och lurarna kom inte riktigt överens.

Lurarna är in-ear-proppar och levereras med tre storlekar på propp och tre storlekar på bygel. Sladden till lurarna pressas fast i bygeln som i sin tur håller fast luren runt örat. Det tog en hel del tid att prova ut rätt storlekar men visst satt propparna kvar efter passet och det var ju det som var meningen. En irriterande sak med in-ear-lurar är att ljudet från när kabeln slår mot kroppen hörs inne i örat. Positivt med de här lurarna var att sladden var kort och att det kom med ett clip som man fäster i kläderna.

Jamen seså, jag vet att ni vill!

Dagens pass: 7,6 km - 34.42

Jag har verkligen sug efter mer löpning nu när Sydkustloppet är avklarat och maran avbokad. Jag bannar mig själv för att jag inte anmälde mig till Göteborgsvarvet men man kan inte lyckas med allt.

Blev ett lite snabbare pass idag. Har gjort ett par inköp som jag får recensera senare. Ett par hörlurar och ett fodral för att kunna lyssna på musik i Iphonen medan jag springer. Har haft svårt för detta genom alla år men kände att det kan vara värt ett försök, det måste finnas en anledning till att så många gillar det. Men, men, mer om detta imorgon kanske?

Passet som slutade på 7,6 km höll ett rätt bra tempo redan från början. Sträckan startar med ett litet utförslut så där rullar det på fint. Fick stanna och rätta till ena örpluggen så första kilometern gick på 5.04. Därefter blev det idel fina kilometertider: 4.33, 4.36, 4.28, 4,29, 4.30, 4.23 samt de sista 600 metrarna med en snittfart på 4.24.

Jämnt och bra tempo trots musiken men jag som inte har så mycket i biblioteket måste leta upp rätt musik. Tror att dagens låtar var lite lätt aggressiva för passet, lite mer intervallvarning på något sätt. Men när Iron Maidens "Run to the hills" rullade igång, då flög jag fram!