I en veckas tid har jag varit kattvakt (och fiskvakt) åt grannarna som är utomlands. Eftersom jag egentligen inte gillar katter så har jag lyckats klara mig undan med endast en vecka, nu har jag lämnat över stafettpinnen åt en annan granne i området.
När jag var och lämnade nyckeln till henne så blev det lite löparprat då både hon och hennes sambo ska springa Göteborgsvarvet i vår. Sambon siktar även på seedningsloppet för att få starta längre fram.
Det är kul att snacka lite med honom då han har ett strikt träningsupplägg utifrån ett program han fått av en välmeriterad friidrottstränare från trakten. Jag kan inte säga att det skulle vara mitt upplägg om jag fick välja fritt men det ska bli kul att följa hans träning. Han är en idrottskille per definition men har aldrig sysslat med löpträning tidigare.
En annan sak vi pratade om var att byta klockor. Han funderar på en ny med gps och ville gärna testa Garmin innan ett eventuellt köp och jag vill gärna testa en annan pulsklocka för att se om mina pulsvärden är att lita på eller inte. Vi får se när det blir av.
Till sist ska jag tacka min fru och dotter för en fantastisk fars dag. Frukost på sängen, presenter och ombrydnad hela dagen. Underbart!
söndag 8 november 2009
lördag 7 november 2009
Jämjöhalvan 21,1 km - 1.37.34
Prolog
Så var det då dags. Första loppet sedan Göteborgsvarvet 2007 och med lätta löparknäproblem i bagaget så är det en underdrift att säga att jag var nervös när jag somnade igår.
Loppet skulle starta redan klockan 10.00 och jag har en timmes körning ner till Jämjö så jag gick upp vid 07.00. Tryckte lite frukost och började packa ihop sakerna jag lagt fram. Hade lite svårt att få ner frukosten så jag tog med lite kaffe och banan tillsammans med vatten i bilen.
Temperaturen var 6 grader när jag åkte och det ändrades inte under vägen. Jag pimplade vatten och skrålade till U2:s With or without you. Det började kännas rätt bra.
Men säg den lycka som varar. Två mil från Jämjö stannade jag för en blåskontroll (inte polisens...) och klev över ett säkerhetsräcke och ner för en kort slänt. Tänkte hur typiskt det vore om jag sträckte gluteus nu så här presis innan loppet. Gick upp för slänten med denna tanke i huvudet och slängde högerbenet över räcket. Eller det kom inte så långt eftersom det stod en stolpe i vägen... Jag drog högerknäts vänstra ovansida med full kraft i stolpen och fick lägga mig på marken när jag tagit mig över och skrika av smärta. Fy fan så onödigt.
Kan man ringa vägverket om den här??
Var helt säker på att det skulle bli att ställa in men åkte i alla fall ner till Team Blekinges Orionstuga utanför Jämjö och provsprang lite grand. Helt omöjligt att flexa knät i ytterlägena men det kändes ändå som att det skulle gå att springa.
Justerade för säkerhets skull målsättningen från 4.30 per kilometer till 4.30.
Loppet
Betalade 100 kr i startavgift och kvitterade ut startnummer 359. Bytte om och värmde upp med lätt jogg en knapp kilometer. Det kändes ändå rätt ok och rätt vad det var så var det bara två minuter kvar till start. Av med överdragskläderna och fram i startfållan.
Valde att springa i korta tights med långa tights över, kortärmad funktionströja, tunn vindjacka och tunn mössa.
Svårt att säga hur många det var som kom till start då det inte publicerats några resultatlistor men jag skulle tippa på drygt 50 stycken.
Starten gick och det kändes som att fältet hölls ihop ganska bra, tills jag insåg att det berodde på att vi skulle igenom en liten flaskhals i form av en stig ut på vägen.
Efter det vanliga sicksackandet så försökte jag snabbt hitta mitt tempo. Jag visste att det skulle bjudas kraftigt motlut fram till fem kilometer och sedan plana ut lite så jag försökte att inte dras med i för högt tempo.
Uppförsbackarna visade sig inte vara så branta som jag trott, snarare var de låååånga. Dessutom var det inte alls flackt efter fem kilometer utan mer upp och ner. Inte så farligt så man drog på sig syra men det satte sig ändå i benen.
Fram till nio kilometer gick det på hårt packat grus, nästan som betong. Mycket potthål i vägen som dessutom lutade utåt på båda sidor. Sista biten fram till vändningen vid 10,5 km gick på grov asfalt och bjöd på lite bättre underlag för benen.
Jag hoppade vätskekontrollen vid fem kilometer men tog lite saft vid 10 km. Fick knappt i mig en droppe från plastmuggen och drog på mig lite lätt håll genom att försöka.
Mellan kilometer ett och 6 fladdrade jag lite mellan 4.33 per kilometer och 4.40 beroende på motlutet. Fram till vändningen höll jag sedan planerade 4.35 för att då bara ligga drygt 10 sekunder efter min tänkta snittid. Jag kände mig rätt lätt i benen och tänkte att det inte skulle vara några problem att gå in på 1.36.30 eller liknande.
Det visade sig vara minst lika mycket uppförsbackar på hemvägen. Trots att utvägen bjudit på drygt 40 höjdmeter så var backarna aldrig så långa att det blev längre utförslöpor och efter de som var så kom det snabbt en ny uppförsbacke.
Vid 14 km så var jag definitivt seg och jag började med mitt tysta peptalk. Jag försökte fokusera på de sista sju kilometrarna av en runda hemma och på det sättet hålla farten uppe. Det gick inget vidare.
Trots att jag upplevde att jag klev på ordentligt så började kilometertiderna att dala. Jag var inte under 4.40 mer än på sjuttonde kilometern och då med knappa 4.38. Jag var riktigt stiff i benen men fäste blicken på en kille framför och stred på.
Något jag missat på utvägen var att det faktiskt gick ordentligt utför under första kilometern. Så ni kan ju gissa vad det innebar. Ordentlig stigning upp mot mål. Sista kilometern lyckades jag dock hålla 4.32 och gick i mål på 1.37.34 knappt minuten efter målsättningen. Måste ändå säga att jag är grymt nöjd. Löparknät kändes inte av alls och med tanke på vägkvaliteten och backarna så kunde jag inte presterat bättre idag.
Jag gjorde mitt eget lopp från fyra kilometer och in i mål. Sprang helt själv med en klunga 100 meter framför. Jag blev omsprungen av en person och tog själv några platser de sista kilometrarna och var långt ifrån sist i mål.
Pulsklockan levde sitt eget liv idag. Snittade 177 med max 182. Känns som att den låg 10 slag för högt hela tiden.
Sammanfattning
Om loppet kan jag säga att det var bra ordnat och Team Blekinge verkar vara en trevlig klubb. Kul att springa ett lopp där deltagarantalet inte är femsiffrigt.
Klubbens hemsida beskriver banan som "en vändbana i naturskön miljö". Nu är väl få ställen vackra i november men så fasligt naturskönt var det inte. Underlaget var också ganska trist men det var ju å andra sidan lika för alla. 100 pix och nära hem gör att jag verkligen inte ångrar att jag ställde upp. Nu väntar jag bara på resultatlistorna.
Epilog
Så fort jag stannat efter målgång så kände jag hur ont jag hade i högerknät. Gick inte att stretcha framsidan av höger lår och knappt att jogga ner. Nu på kvällen gör det fortfarande rätt ont och nu har även vänster knä stämt in i klagosången.
Jag har också lyckats med konststycket att starta klockan utan att först skapa ett nytt pass. Tiderna har alltså lagt sig efter tisdagens pass. När jag ska exportera loppet till Sporttracks så kommer bara tisdagens pass med. R-Ö-V. Men det går ju att lägga in manuellt. Att jag missar pulsdatan må va hänt med tanke på det jag skrev ovan.
Jag är SÅ nöjd att jag inte tryckte i mig den Vitargo-gel som jag köpte i veckan. Jag hade den i fickan men stod över eftersom jag inte provat den på träning. Jag tog den efter loppet i stället och höll på att kräkas. Mer konstgjord jordgubbssmak får jag nog leta länge efter.
Nu har jag fikat och ätit god mat, druckit en öl och ska framåt kvällen se på "Slumdog millionaire" och äta chips.
Tack för tumhållningen.
På återseende.
Ps. Om det ser ut såhär i hålfoten efter 21 km, hur ska det då vara efter dubbla distansen. Business as usual...
Så var det då dags. Första loppet sedan Göteborgsvarvet 2007 och med lätta löparknäproblem i bagaget så är det en underdrift att säga att jag var nervös när jag somnade igår.
Loppet skulle starta redan klockan 10.00 och jag har en timmes körning ner till Jämjö så jag gick upp vid 07.00. Tryckte lite frukost och började packa ihop sakerna jag lagt fram. Hade lite svårt att få ner frukosten så jag tog med lite kaffe och banan tillsammans med vatten i bilen.
Temperaturen var 6 grader när jag åkte och det ändrades inte under vägen. Jag pimplade vatten och skrålade till U2:s With or without you. Det började kännas rätt bra.
Men säg den lycka som varar. Två mil från Jämjö stannade jag för en blåskontroll (inte polisens...) och klev över ett säkerhetsräcke och ner för en kort slänt. Tänkte hur typiskt det vore om jag sträckte gluteus nu så här presis innan loppet. Gick upp för slänten med denna tanke i huvudet och slängde högerbenet över räcket. Eller det kom inte så långt eftersom det stod en stolpe i vägen... Jag drog högerknäts vänstra ovansida med full kraft i stolpen och fick lägga mig på marken när jag tagit mig över och skrika av smärta. Fy fan så onödigt.
Var helt säker på att det skulle bli att ställa in men åkte i alla fall ner till Team Blekinges Orionstuga utanför Jämjö och provsprang lite grand. Helt omöjligt att flexa knät i ytterlägena men det kändes ändå som att det skulle gå att springa.
Justerade för säkerhets skull målsättningen från 4.30 per kilometer till 4.30.
Loppet
Betalade 100 kr i startavgift och kvitterade ut startnummer 359. Bytte om och värmde upp med lätt jogg en knapp kilometer. Det kändes ändå rätt ok och rätt vad det var så var det bara två minuter kvar till start. Av med överdragskläderna och fram i startfållan.
Valde att springa i korta tights med långa tights över, kortärmad funktionströja, tunn vindjacka och tunn mössa.
Svårt att säga hur många det var som kom till start då det inte publicerats några resultatlistor men jag skulle tippa på drygt 50 stycken.
Starten gick och det kändes som att fältet hölls ihop ganska bra, tills jag insåg att det berodde på att vi skulle igenom en liten flaskhals i form av en stig ut på vägen.
Efter det vanliga sicksackandet så försökte jag snabbt hitta mitt tempo. Jag visste att det skulle bjudas kraftigt motlut fram till fem kilometer och sedan plana ut lite så jag försökte att inte dras med i för högt tempo.
Uppförsbackarna visade sig inte vara så branta som jag trott, snarare var de låååånga. Dessutom var det inte alls flackt efter fem kilometer utan mer upp och ner. Inte så farligt så man drog på sig syra men det satte sig ändå i benen.
Fram till nio kilometer gick det på hårt packat grus, nästan som betong. Mycket potthål i vägen som dessutom lutade utåt på båda sidor. Sista biten fram till vändningen vid 10,5 km gick på grov asfalt och bjöd på lite bättre underlag för benen.
Jag hoppade vätskekontrollen vid fem kilometer men tog lite saft vid 10 km. Fick knappt i mig en droppe från plastmuggen och drog på mig lite lätt håll genom att försöka.
Mellan kilometer ett och 6 fladdrade jag lite mellan 4.33 per kilometer och 4.40 beroende på motlutet. Fram till vändningen höll jag sedan planerade 4.35 för att då bara ligga drygt 10 sekunder efter min tänkta snittid. Jag kände mig rätt lätt i benen och tänkte att det inte skulle vara några problem att gå in på 1.36.30 eller liknande.
Det visade sig vara minst lika mycket uppförsbackar på hemvägen. Trots att utvägen bjudit på drygt 40 höjdmeter så var backarna aldrig så långa att det blev längre utförslöpor och efter de som var så kom det snabbt en ny uppförsbacke.
Vid 14 km så var jag definitivt seg och jag började med mitt tysta peptalk. Jag försökte fokusera på de sista sju kilometrarna av en runda hemma och på det sättet hålla farten uppe. Det gick inget vidare.
Trots att jag upplevde att jag klev på ordentligt så började kilometertiderna att dala. Jag var inte under 4.40 mer än på sjuttonde kilometern och då med knappa 4.38. Jag var riktigt stiff i benen men fäste blicken på en kille framför och stred på.
Något jag missat på utvägen var att det faktiskt gick ordentligt utför under första kilometern. Så ni kan ju gissa vad det innebar. Ordentlig stigning upp mot mål. Sista kilometern lyckades jag dock hålla 4.32 och gick i mål på 1.37.34 knappt minuten efter målsättningen. Måste ändå säga att jag är grymt nöjd. Löparknät kändes inte av alls och med tanke på vägkvaliteten och backarna så kunde jag inte presterat bättre idag.
Jag gjorde mitt eget lopp från fyra kilometer och in i mål. Sprang helt själv med en klunga 100 meter framför. Jag blev omsprungen av en person och tog själv några platser de sista kilometrarna och var långt ifrån sist i mål.
Pulsklockan levde sitt eget liv idag. Snittade 177 med max 182. Känns som att den låg 10 slag för högt hela tiden.
Sammanfattning
Om loppet kan jag säga att det var bra ordnat och Team Blekinge verkar vara en trevlig klubb. Kul att springa ett lopp där deltagarantalet inte är femsiffrigt.
Klubbens hemsida beskriver banan som "en vändbana i naturskön miljö". Nu är väl få ställen vackra i november men så fasligt naturskönt var det inte. Underlaget var också ganska trist men det var ju å andra sidan lika för alla. 100 pix och nära hem gör att jag verkligen inte ångrar att jag ställde upp. Nu väntar jag bara på resultatlistorna.
Epilog
Så fort jag stannat efter målgång så kände jag hur ont jag hade i högerknät. Gick inte att stretcha framsidan av höger lår och knappt att jogga ner. Nu på kvällen gör det fortfarande rätt ont och nu har även vänster knä stämt in i klagosången.
Jag har också lyckats med konststycket att starta klockan utan att först skapa ett nytt pass. Tiderna har alltså lagt sig efter tisdagens pass. När jag ska exportera loppet till Sporttracks så kommer bara tisdagens pass med. R-Ö-V. Men det går ju att lägga in manuellt. Att jag missar pulsdatan må va hänt med tanke på det jag skrev ovan.
Jag är SÅ nöjd att jag inte tryckte i mig den Vitargo-gel som jag köpte i veckan. Jag hade den i fickan men stod över eftersom jag inte provat den på träning. Jag tog den efter loppet i stället och höll på att kräkas. Mer konstgjord jordgubbssmak får jag nog leta länge efter.
Nu har jag fikat och ätit god mat, druckit en öl och ska framåt kvällen se på "Slumdog millionaire" och äta chips.
Tack för tumhållningen.
På återseende.
Ps. Om det ser ut såhär i hålfoten efter 21 km, hur ska det då vara efter dubbla distansen. Business as usual...
Peter Jihde på banan igen
Jag tycker sådär om Peter Jihde. När alla klagade på att han är för mycket så höll jag honom om ryggen men nu vet jag inte. I Idol så tycker jag faktiskt att han tar över och att hans sportkopplingar i kommentarerna börjar gå till överdrift.
Men igår så talade han direkt till mig när han skulle ge Eddie ett par ord på vägen efter ett mediokert framträdande.
"Man måste spänna bågen hårt - annars kan man skita i det"
Tack Peter, det var vad jag behövde.
Vi hörs i eftermiddag, förhoppningsvis skadefria.
Men igår så talade han direkt till mig när han skulle ge Eddie ett par ord på vägen efter ett mediokert framträdande.
"Man måste spänna bågen hårt - annars kan man skita i det"
Tack Peter, det var vad jag behövde.
Vi hörs i eftermiddag, förhoppningsvis skadefria.
fredag 6 november 2009
Uppladdning
Har inte varit så taggad de sista dagarna. Det är verkligen skit att vara småskadad. Dessutom har en massa andra delar av kroppen gjort sig till känna och av självömkan skrikit efter uppmärksamhet. Hålfoten, hälsenan och höften. Hmm alla på H... Håll käften säger jag!
Vartefter den tjocka glukosdrycken rinner ner så blir jag faktiskt mer och mer laddad!
Lunch på BK idag och en pastamiddag följt av ännu en laddning Vitargo så ska ni se på fan om jag inte ska göra någonstans runt 1.36 i alla fall.
Håll en liten tumme.
Vartefter den tjocka glukosdrycken rinner ner så blir jag faktiskt mer och mer laddad!
Lunch på BK idag och en pastamiddag följt av ännu en laddning Vitargo så ska ni se på fan om jag inte ska göra någonstans runt 1.36 i alla fall.
Håll en liten tumme.
torsdag 5 november 2009
Sirqus Alfon
Ikväll var frun och jag på Kalmar teater och såg Sirqus Alfon. Jag har velat se en föreställning med dem sedan svågern och hans tjej visade en dvd för några år sedan.
Helt galen technotrashdanshumor. Går inte att beskriva i ord med mitt bleka vokabulär.
Har du inte sett dem så kan det här klippet ge en liten inblick i vad man kan vänta sig:
Helt galen technotrashdanshumor. Går inte att beskriva i ord med mitt bleka vokabulär.
Har du inte sett dem så kan det här klippet ge en liten inblick i vad man kan vänta sig:
tisdag 3 november 2009
Dagens pass: 8 km - 40.16
En veckas uppehåll har tärt på drivet och förmågan att tro på mig själv. Det var riktigt svårt att ta mig ut idag, delvis på grund av 10 sekundmeters blåst i byarna och delvis på grund av att jag inte var redo för negativa formbesked.
Jag körde åtta kilometer i hastigheter mellan 4.50 och 5.05 per kilometer. Ett snitt på 5.02/kilometer och med en puls kring 157. Förhållandevis lugnt pass alltså. Allt för att testa om knät håller för en påfrestande halvmara på lördag.
Jag har egentligen inget superunderlag för ett sådant beslut eftersom hastigheten idag var för låg. Jag kände lite förnimmelser i knät. Inte smärta men lite seghet i musklerna kanske. Definitivt inte som i den högra motsvarigheten. När jag springer långsammare än vanligt så får jag problem att ta ut mitt vanliga steg. Det gör att jag belastar knä och höft mer än vanligt.
Jag lät hastigheten gå upp i en trehundrameters utförslöpa och under ett par hundra meter flack väg. Det kändes ingen smärta utav det och det måste ju vara positivt. Beslutet blir att jag kör Jämjöhalvan på lördag.
Farhågan är ju att benet kommer stumna efter 10-12 kilometer och att det blir svårt att rulla på i 4.30-tempo. Men jag ska göra ett försök. Jag har inget annat att förlora än några timmar från familjen och 100 spänn i anmälningsavgift. Svårt att tro att jag kan infria 1.35 men jag ska gå ut för det i alla fall.
Jag körde åtta kilometer i hastigheter mellan 4.50 och 5.05 per kilometer. Ett snitt på 5.02/kilometer och med en puls kring 157. Förhållandevis lugnt pass alltså. Allt för att testa om knät håller för en påfrestande halvmara på lördag.
Jag har egentligen inget superunderlag för ett sådant beslut eftersom hastigheten idag var för låg. Jag kände lite förnimmelser i knät. Inte smärta men lite seghet i musklerna kanske. Definitivt inte som i den högra motsvarigheten. När jag springer långsammare än vanligt så får jag problem att ta ut mitt vanliga steg. Det gör att jag belastar knä och höft mer än vanligt.
Jag lät hastigheten gå upp i en trehundrameters utförslöpa och under ett par hundra meter flack väg. Det kändes ingen smärta utav det och det måste ju vara positivt. Beslutet blir att jag kör Jämjöhalvan på lördag.
Farhågan är ju att benet kommer stumna efter 10-12 kilometer och att det blir svårt att rulla på i 4.30-tempo. Men jag ska göra ett försök. Jag har inget annat att förlora än några timmar från familjen och 100 spänn i anmälningsavgift. Svårt att tro att jag kan infria 1.35 men jag ska gå ut för det i alla fall.
Dagens citat
"Every morning in Africa, a gazelle wakes up. It knows it must outrun the fastest lion or it will be killed. Every morning in Africa, a lion wakes up. It knows it must run faster than the slowest gazelle, or it will starve. It doesn't matter whether you're a lion or gazelle - when the sun comes up, you'd better be running."
Vet inte riktigt vem som ursprungligen sagt detta. Det är helt klart en av mina favoriter!
Vet inte riktigt vem som ursprungligen sagt detta. Det är helt klart en av mina favoriter!
Lägesrapport
En vecka sedan senaste passet och yogamattan används flitigt. Måste säga att den värsta smärtan släppt och att det nu inte heller gör ont att räta benet helt. Funderar på en lätt löprunda ikväll för att testa hur bra det bär.
Som vanligt så tappar jag geisten när jag tvingas till uppehåll. Idag frågar jag mig själv hur jag ska kunna springa ett halvmarathon på lördag...? Så fort det gått mer än tre dagar sedan jag sprang senast så börjar motivationen och självförtroendet att tryta.
Efter kvällens pass så tar jag beslutet. Springa eller inte springa, det är frågan.
Som vanligt så tappar jag geisten när jag tvingas till uppehåll. Idag frågar jag mig själv hur jag ska kunna springa ett halvmarathon på lördag...? Så fort det gått mer än tre dagar sedan jag sprang senast så börjar motivationen och självförtroendet att tryta.
Efter kvällens pass så tar jag beslutet. Springa eller inte springa, det är frågan.
måndag 2 november 2009
Måndadssammanfattning: oktober 2009
Oktober 2009 i siffror:
Antal kilometer: 121 km
Antal pass: 10
Längsta pass: 18 km
Snabbaste snittid: 4.28/km (10/14 km)
Positivt
Vet inte riktigt vad som passar in under den här rubriken faktiskt. Inget som har stuckit ut direkt. Det ska vara att jag stabiliserat mig kring 4.35 på långpassen och at jag har fått upp passlängden lite, två pass på 18 km. Snittpasset var drygt 12 km mot 9,5 under september.
Negativt
Inte heller oktober började så bra med begynnande förkylning som aldrig bröt ut orentligt. Sedan har jag ju dragit på mig lite löparknä vilket definitivt tagit udden av den sista veckan också. Jag lyckades pga detta inte att komma upp i månadsmålet på 19 km men det hade inte varit några problem utan skadekänningarna. Inte heller målet att komma igång med lite styrketräning har jag uppfyllt. Skärpning.
Inför november
Jämjöhalvan på 1.35
Bli kvitt löparknät
Total månadsdos 14 mil.
Eventuellt motverkar det första målet det andra, det lär visa sig.
Antal kilometer: 121 km
Antal pass: 10
Längsta pass: 18 km
Snabbaste snittid: 4.28/km (10/14 km)
Positivt
Vet inte riktigt vad som passar in under den här rubriken faktiskt. Inget som har stuckit ut direkt. Det ska vara att jag stabiliserat mig kring 4.35 på långpassen och at jag har fått upp passlängden lite, två pass på 18 km. Snittpasset var drygt 12 km mot 9,5 under september.
Negativt
Inte heller oktober började så bra med begynnande förkylning som aldrig bröt ut orentligt. Sedan har jag ju dragit på mig lite löparknä vilket definitivt tagit udden av den sista veckan också. Jag lyckades pga detta inte att komma upp i månadsmålet på 19 km men det hade inte varit några problem utan skadekänningarna. Inte heller målet att komma igång med lite styrketräning har jag uppfyllt. Skärpning.
Inför november
Jämjöhalvan på 1.35
Bli kvitt löparknät
Total månadsdos 14 mil.
Eventuellt motverkar det första målet det andra, det lär visa sig.
Max
Tillbaka på rätt sida av landet efter en mycket trevlig helg!
Allt har varit kanon men vad har egentligen hänt med hamburgerrestaurangen Max? När jag pluggade i Umeå för ett decennium sedan så var de enastående. Gott och stora hamburgare. Nu är de lika mediokra som alla andra och storleken på burgarna måste ha sjunkit betydligt. Förr hade jag lätta besvär att tugga i mig ett Suprememål nu känns det som ett happy meal ungefär...
Nä, det blir nog inga fler pitstops på Max i Jönköping på vägen över i framtiden.
Allt har varit kanon men vad har egentligen hänt med hamburgerrestaurangen Max? När jag pluggade i Umeå för ett decennium sedan så var de enastående. Gott och stora hamburgare. Nu är de lika mediokra som alla andra och storleken på burgarna måste ha sjunkit betydligt. Förr hade jag lätta besvär att tugga i mig ett Suprememål nu känns det som ett happy meal ungefär...
Nä, det blir nog inga fler pitstops på Max i Jönköping på vägen över i framtiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
