En egenskap som jag saknar. I alla fall inom idrotten. Jag har som så många andra provat en massa idrotter under min uppväxt. Jag har tyckt att en del varit roligare än andra men jag har aldrig känt att jag skulle vilja bli riktigt bra på någon av dem. Utom med undantag för löpningen och där har det stannat vid en känsla.
Att jag sprungit två marathonlopp med ambitionen att ta mig runt de 42 kilometrarna är symptomatiskt kan man säga. Jag har inte pannbenet att våga gå ut hårt och sedan öka... Istället tar jag det överdrivet lugnt för att vara säker på att komma i mål.
Den här satsningen på marathon under fyra timmar kommer sig av två anledningar. Ett, jag behöver något att träna för om det ska bli av över huvud taget. Två, min fru säger att jag kan bli bättre än vad jag tror.
När sedan Marathonfarsan kommenterade gårdagens pass så började jag undra om jag återigen har för låg ambitionsnivå.
Antar att det handlar om fler faktorer utöver den egna förmågan. Det är ju inte som att jag slåss om SM-medaljerna. Dessutom kostar det en hel del att anmäla sig och att ta sig till och från Stockholm. För att inte tala om bostad när man är där. Då vill jag ju att det ska bli en bra upplevelse också.
Men frågan hänger kvar, kanske är fyra timmar återigen en tid med marginal? En tid satt för att inte misslyckas. Självklart skulle jag vilja springa på 3.45 eller 3.30. Jag vet bara inte om jag vågar...
måndag 14 september 2009
söndag 13 september 2009
Dagens pass: 14 km - 1.07.44
Dags att återigen trycka ut distansen. Eftersom jag har sagt att jag ska över 15 kilometer under september så var det dags för 14 idag. Regnigt och ruskigt hela förmiddagen och tight om tid innan vi skulle fika med grannarna klockan tre. Kom ut strax efter halv två efter en snabbkörning till macken för att köpa mjölk...
Dagens sträckning gick åt motsatt håll än jag annars brukar springa. Västerut, mot centralorten (haha) Rockneby. Sträckningen innebär betydligt mer kuperad väg och dessutom hundra gånger tråkigare. För att visa hur sexig bansträckningen är så bjuder jag på den här "action bilden"
E22 nordlig riktning, strax efter 5 km och strax före 9 km...
Det rullade faktiskt på rätt bra fram till vändpunken, bortsett från första kilometern som gick på fem minuter så höll jag stadiga tider kring 4.50. Det gjorde jag i och för sig även på hemvägen men jag började känna av distansen runt 10 kilometer. Med två kilometer kvar fick jag skärpa till mig för att upprätthålla en bra teknik i steget och sista kilometern skvalpade magen rejält.
Drag var det minsta jag kände här. Dessutom är det en
glädjeskylt eftersom det är 4,5 kilometer hem...
Det kändes att jag hade intervallerna i benen men det var också fint att prova på lite mer backig sträckning. Nu är det inga större höjdskillnader men det går lite upp och ner hela vägen.
Summerat så hade jag kilometertider mellan 4.36 och 5.11 (vänding och vätska) samt ett snitt på 4.50 per kilometer.
Dagens sträckning gick åt motsatt håll än jag annars brukar springa. Västerut, mot centralorten (haha) Rockneby. Sträckningen innebär betydligt mer kuperad väg och dessutom hundra gånger tråkigare. För att visa hur sexig bansträckningen är så bjuder jag på den här "action bilden"
Det rullade faktiskt på rätt bra fram till vändpunken, bortsett från första kilometern som gick på fem minuter så höll jag stadiga tider kring 4.50. Det gjorde jag i och för sig även på hemvägen men jag började känna av distansen runt 10 kilometer. Med två kilometer kvar fick jag skärpa till mig för att upprätthålla en bra teknik i steget och sista kilometern skvalpade magen rejält.
glädjeskylt eftersom det är 4,5 kilometer hem...
Det kändes att jag hade intervallerna i benen men det var också fint att prova på lite mer backig sträckning. Nu är det inga större höjdskillnader men det går lite upp och ner hela vägen.
Summerat så hade jag kilometertider mellan 4.36 och 5.11 (vänding och vätska) samt ett snitt på 4.50 per kilometer.
lördag 12 september 2009
Kids, don't try this at home...
Med två mil till gymmet får man hitta sina egna sätt att köra core...
fredag 11 september 2009
Dagens pass: Intervall 8*400 meter
Idag skulle jag ju ta igen det förlorade kvalitetspasset från igår. Sedan jag kom igång med löpningen i somras så har jag mestadels satsat på att komma upp lite i distans, möjligen med några inslag av fartlek.
Det är väl en välankrad sanning att kvalitetsträning i form av intervaller och backe förbättrar din prestation även på distanspassen så min tanke är att satsa på ett kvalitetspass i veckan och då växla mellan backe och intervall.
Har förstått att många kör tusenmetersintervaller och det krävs väl lite distans för att bättra på flåset på de längre distanserna. Jag tänkte dock börja lite försiktigt med 400-metersintervaller. Jag mätte upp en sträcka med bilen i förrgår så om de är exakt på metern 400 är väl högst osäkert.
Passet blev sprunget direkt efter att frun kommit hem från jobbet, runt 16.45. Detta med anledning av att det vankades paj med lite spännande drycker till middag.
Av samma anledning blev det inte mycket tid över till upp- och nerjogg idag. Värmde upp med en 1800-meterssträcka och lite stretching och körde sedan igång. Sträckan är asfalterad med en lätt puckel i mitten som ger lite lutning åt båda hållen.
Jag hade svårt att bestämma mig vilket tempo det skulle bli. Har läst om många som gör sina tusingar på strax över fyra minuter per kilometer så målsättningen blev att i alla fall ligga under fyra på min korta distans.
Första gick lite försiktigt för att känna på fyraminuterstempot och landade på tiden 1.31 vilket motsvarar 3.48. Det kändes som att det gick att krama ur mer vilket ni också kan se i listan nedan (tempo inom parentes). Började svampa lätt i låren efter femte repetitionen men jag höll hela vägen.
1. 1.31 (3.48)
2. 1.26 (3.35)
3. 1.28 (3.40)
4. 1.27 (3.38)
5. 1.26 (3.35)
6. 1.28 (3.40)
7. 1.27 (3.38)
8. 1.24 (3.30)
Jag ska försöka läsa mig till lite bättre kunskap om intervallträning. Jag har inte så bra koll på vilken hastighet och vilket antal repetitioner som rekommenderas.
Intressant att tillägga är att jag ligger en halvminut efter herrarnas marathonsnitthastighet...när jag intervalltränar.
Det är väl en välankrad sanning att kvalitetsträning i form av intervaller och backe förbättrar din prestation även på distanspassen så min tanke är att satsa på ett kvalitetspass i veckan och då växla mellan backe och intervall.
Har förstått att många kör tusenmetersintervaller och det krävs väl lite distans för att bättra på flåset på de längre distanserna. Jag tänkte dock börja lite försiktigt med 400-metersintervaller. Jag mätte upp en sträcka med bilen i förrgår så om de är exakt på metern 400 är väl högst osäkert.
Passet blev sprunget direkt efter att frun kommit hem från jobbet, runt 16.45. Detta med anledning av att det vankades paj med lite spännande drycker till middag.
Av samma anledning blev det inte mycket tid över till upp- och nerjogg idag. Värmde upp med en 1800-meterssträcka och lite stretching och körde sedan igång. Sträckan är asfalterad med en lätt puckel i mitten som ger lite lutning åt båda hållen.
Jag hade svårt att bestämma mig vilket tempo det skulle bli. Har läst om många som gör sina tusingar på strax över fyra minuter per kilometer så målsättningen blev att i alla fall ligga under fyra på min korta distans.
Första gick lite försiktigt för att känna på fyraminuterstempot och landade på tiden 1.31 vilket motsvarar 3.48. Det kändes som att det gick att krama ur mer vilket ni också kan se i listan nedan (tempo inom parentes). Började svampa lätt i låren efter femte repetitionen men jag höll hela vägen.
1. 1.31 (3.48)
2. 1.26 (3.35)
3. 1.28 (3.40)
4. 1.27 (3.38)
5. 1.26 (3.35)
6. 1.28 (3.40)
7. 1.27 (3.38)
8. 1.24 (3.30)
Jag ska försöka läsa mig till lite bättre kunskap om intervallträning. Jag har inte så bra koll på vilken hastighet och vilket antal repetitioner som rekommenderas.
Intressant att tillägga är att jag ligger en halvminut efter herrarnas marathonsnitthastighet...när jag intervalltränar.
torsdag 10 september 2009
Dagens pass: Inget alls
Dagens pass är inställt på grund av en springsugen fru.
Passet kommer att utföras vid ett senare tillfälle. Typ imorgon.
Passet kommer att utföras vid ett senare tillfälle. Typ imorgon.
Live long and prosper
Skrev i gårdagens inlägg om min pappa och hans lårbenshalsbrott. Konstigt hur en del drar på sig skador som klistrigt papper attraherar flugor.
Min pappa har brutit båda lårbenshalsarna. Han har haft en hjärtinfarkt och en hjärnblödning. Han är typ 1-diabetiker och har till följd av denna en lucka i skallbenet där en tryckande blödning avlägsnats efter ett fall.
Well, detta är inte meningen att vara någon snyfthistoria, mer en vädjan till er alla att ta vara på er och fortsätta träna för ett långt, och förhoppningsvis friskt, liv.
Min pappa har brutit båda lårbenshalsarna. Han har haft en hjärtinfarkt och en hjärnblödning. Han är typ 1-diabetiker och har till följd av denna en lucka i skallbenet där en tryckande blödning avlägsnats efter ett fall.
Well, detta är inte meningen att vara någon snyfthistoria, mer en vädjan till er alla att ta vara på er och fortsätta träna för ett långt, och förhoppningsvis friskt, liv.
Nytt bloggfynd: Mina utmaningar
Frun tipsade mig idag om ytterligare en inspirerande löparblogg.
Mina utmaningar
Daniel skriver om sin fight mot MS och sin löpträning inför New York Marathon.
God damn vad jag också vill springa det loppet någon gång!
Mina utmaningar
Daniel skriver om sin fight mot MS och sin löpträning inför New York Marathon.
God damn vad jag också vill springa det loppet någon gång!
onsdag 9 september 2009
En dag i den föräldraledige löparpappans liv
??:??: Hör att ytterdörren går igen när frun åker till jobbet. Har inte ens hört hennes klocka ringa...
07:20: Vaknar av att världens sötaste lilla tjej sitter upp i sängen och säger hej.
07:30-09:00: Tre nyhetssändningar senare är frukosten avklarad.
09:00-09:30: Påklädning, tandborstning, sagostund.
09:30-10:00: Första hundpromenaden. Hinner diskutera med granne 1 om huruvida Africatwinnen är världens bästa motorcykel eller inte, och titta till deras nya växthus.
10.00-10:45: Fönsterputsning i höstvärmen, typ andra gången sedan vi flyttade hit... Elvira äter banan på trappan.
10:45-11:15: Badning av den lilla puddingen
11:15: Saga
11:30-12:15 Försöker äta blodpudding. Går sådär. Eller, för mig går det rätt bra. Elvira gillar tydligen kall blodpudding bäst. Och lite blodpudding.
12:30 Ny hundpromenad och dags för pica att sova. Ganska varmt och skönt ute nu.
13-14:30: Mer fönsterputs. Mer grannprat, fast denna gång med andra grannen. Borde man tillåta fri jakt på rådjur? Ja, när de äter upp ens plantor och träd. Definitivt då och annars också. De kommer hela tiden undan med den där Bambiskiten.
14.30 Elvira vaknar och samtidigt får jag samtal från min pappa som berättar att han ligger på ortopeden med nylagad lårbenshals. Den andra på tjugo år. Jag lovar att hälsa på under kvällen.
Vi trixar med äppelbitar och smörgås. Går inget vidare. Det som går utmärkt är mitt smusslande med kanelgifflar och kaffe.
16:00 Åter på uppfarten och pratar med granne 1. Granne 1:s dotter och Elvira leker i gruset. Elvira är nämligen grusfetischist. Frun kommer hem.
17:00 Åker till stan för att hälsa på pappa. Köper två dosor snus på vägen. Det var vad han ville ha. Prickar för en gångs skull besökstiden och stannar till 19. Han och två män till på samma rum. Tre sextiplusare med sina katetrar. Fin utsikt hade de i alla fall.
20:00 Hemma igen och sitter i soffan och småleker med Elvira, pratar med frun och ser på TV. Frun nattar Elvira medan jag ser vidare på en repris av någon TV-serie om skolmaten och sedan lite Idol. Granne 2 har bjudit på plommon som frun bakat lite kaka på. Eftersom den kanske blev "sådär" så blev vi tvugna att äta upp den istället för att frysa in den. Den hade nog ändå inte gått att bjuda på.
22.20 Nu sitter jag här.
22:30 (sannolikt): Sista hundpromenaden. Jaga lite cats, sniffa runt lite. Sedan i säng och fundera på, för femte natten i rad, varför jag bytte till duntäcke egentligen....
Busy life som ni förstår. Imorgon blir det nog ett kvalitetspass.
God natt.
07:20: Vaknar av att världens sötaste lilla tjej sitter upp i sängen och säger hej.
07:30-09:00: Tre nyhetssändningar senare är frukosten avklarad.
09:00-09:30: Påklädning, tandborstning, sagostund.
09:30-10:00: Första hundpromenaden. Hinner diskutera med granne 1 om huruvida Africatwinnen är världens bästa motorcykel eller inte, och titta till deras nya växthus.
10.00-10:45: Fönsterputsning i höstvärmen, typ andra gången sedan vi flyttade hit... Elvira äter banan på trappan.
10:45-11:15: Badning av den lilla puddingen
11:15: Saga
11:30-12:15 Försöker äta blodpudding. Går sådär. Eller, för mig går det rätt bra. Elvira gillar tydligen kall blodpudding bäst. Och lite blodpudding.
12:30 Ny hundpromenad och dags för pica att sova. Ganska varmt och skönt ute nu.
13-14:30: Mer fönsterputs. Mer grannprat, fast denna gång med andra grannen. Borde man tillåta fri jakt på rådjur? Ja, när de äter upp ens plantor och träd. Definitivt då och annars också. De kommer hela tiden undan med den där Bambiskiten.
14.30 Elvira vaknar och samtidigt får jag samtal från min pappa som berättar att han ligger på ortopeden med nylagad lårbenshals. Den andra på tjugo år. Jag lovar att hälsa på under kvällen.
Vi trixar med äppelbitar och smörgås. Går inget vidare. Det som går utmärkt är mitt smusslande med kanelgifflar och kaffe.
16:00 Åter på uppfarten och pratar med granne 1. Granne 1:s dotter och Elvira leker i gruset. Elvira är nämligen grusfetischist. Frun kommer hem.
17:00 Åker till stan för att hälsa på pappa. Köper två dosor snus på vägen. Det var vad han ville ha. Prickar för en gångs skull besökstiden och stannar till 19. Han och två män till på samma rum. Tre sextiplusare med sina katetrar. Fin utsikt hade de i alla fall.
20:00 Hemma igen och sitter i soffan och småleker med Elvira, pratar med frun och ser på TV. Frun nattar Elvira medan jag ser vidare på en repris av någon TV-serie om skolmaten och sedan lite Idol. Granne 2 har bjudit på plommon som frun bakat lite kaka på. Eftersom den kanske blev "sådär" så blev vi tvugna att äta upp den istället för att frysa in den. Den hade nog ändå inte gått att bjuda på.
22.20 Nu sitter jag här.
22:30 (sannolikt): Sista hundpromenaden. Jaga lite cats, sniffa runt lite. Sedan i säng och fundera på, för femte natten i rad, varför jag bytte till duntäcke egentligen....
Busy life som ni förstår. Imorgon blir det nog ett kvalitetspass.
God natt.
Boktips: Maratonmålet
Så är den då publicerad, MarathonJohans egen bok Maratonmålet!
Boken är en skönlitterär 30-something-bok om Simon Svenssons liv och satsning på att bli marathonlöpare.
Titta in på Johans sida om boken. Där kan du även läsa de tre första kapitlen i PDF-format.
Eller gå direkt till Vulcan.se och gör din beställning!
tisdag 8 september 2009
Dagens pass: 10 km - 46.03
Känner ni igen känslan? Det känns som att man har flytet. Allt funkar, benen rullar på och pulsen känns som att den ligger strax över vilonivå. Och så tittar man på klockan och känner....besvikelse.
Idag var en sådan dag. Jag gick ut i ett ok tempo med tanke på förra veckans förkylning och hade lite strul med vätskebältet första kilometern. Inget anmärkningsvärt. Hela vägen upp till vändningen kändes så otroligt avspänd. Jag var därför lite förvånad när jag tryckte på ett nytt varv och såg att de första 5k metrarna gått på måttliga 23.17. Det hade känts betydligt snabbare.
Snabb matematik i huvudet. Bästa miltiden är 45.21. Hem på 22.04 kan inte vara omöjligt. En liten vattenslurk och så iväg.
Det rullade på bra även om benen började svampa lite efter åtta kilometer. Det kändes i alla fall som att jag kunde gå på hårdare än vanligt och bjöd till och med på en 400-metersspurt.
Hur förvånad blir man då när klockan stannar på 46.01 och sista fem på 22.46? 31 sekunder snabbare på hemvägen... Så här i efterhand så känns det inte sannolikt att jag kunnat kapa många sekunder på hemvägen. För pers hade jag alltså behövt ta runt 40 sekunder på utvägen, hur troligt är det när det bara skilde en halvminut mellan en ordinär utresa och en glödhet hemfärd?
Ja ja, hjärnan spelar en lite spratt ibland. Inget pers ikväll och det spelar ingen roll, känslan ska inte vara besvikelse det var trots allt ett riktigt bra pass.
Idag var en sådan dag. Jag gick ut i ett ok tempo med tanke på förra veckans förkylning och hade lite strul med vätskebältet första kilometern. Inget anmärkningsvärt. Hela vägen upp till vändningen kändes så otroligt avspänd. Jag var därför lite förvånad när jag tryckte på ett nytt varv och såg att de första 5k metrarna gått på måttliga 23.17. Det hade känts betydligt snabbare.
Snabb matematik i huvudet. Bästa miltiden är 45.21. Hem på 22.04 kan inte vara omöjligt. En liten vattenslurk och så iväg.
Det rullade på bra även om benen började svampa lite efter åtta kilometer. Det kändes i alla fall som att jag kunde gå på hårdare än vanligt och bjöd till och med på en 400-metersspurt.
Hur förvånad blir man då när klockan stannar på 46.01 och sista fem på 22.46? 31 sekunder snabbare på hemvägen... Så här i efterhand så känns det inte sannolikt att jag kunnat kapa många sekunder på hemvägen. För pers hade jag alltså behövt ta runt 40 sekunder på utvägen, hur troligt är det när det bara skilde en halvminut mellan en ordinär utresa och en glödhet hemfärd?
Ja ja, hjärnan spelar en lite spratt ibland. Inget pers ikväll och det spelar ingen roll, känslan ska inte vara besvikelse det var trots allt ett riktigt bra pass.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
