Skillnaderna: 1. Löpsteget

Det började för ungefär ett år sedan. Jag blev sugen på löpning igen, efter så gott som ett års uppehåll. Jag hade under semestern funderat på varför jag alltid blev skadad när jag drog upp veckodistansen och varför jag under mina två maror (den första 15-årsjubilerade i år) fått svåra blåsor och knappt kunnat gå efteråt. En viss del av förklaringen ligger såklart i träningsupplägget men jag har identifierat mitt löpsteg som den största boven. Jag har begåvats med en rätt bra teknik för löpning och har ofta fått höra att jag har ett fint steg. Spänstigt steg är nog en bättre beskrivning egentligen, ett bra frånskjut med mycket "lufttid" och som landar på hälen. Under ett marathon självklart med svårt slitage på höfter och knän och med mycket friktion på foten under hälrullningen. Jag började så smått att experimentera med ett nytt steg, kortare och snabbare med en mellanfotslandning. MY GOD VAD SVÅRT DET VAR! Det kändes helt enkelt fel. Fel och långsamt men det senare kom snabbt på skam. Testade att växla mellan gammalt och nytt under ett pass och kunde konstatera att även om det kändes fel så gav det nya steget minst samma hastighet som det gamla. Trots att det kändes fel så var den tidigare obligatoriska träningsvärken i höfter och vader borta, till en början iofs ersatt av lite värk i ljumskarna. Det tog definitivt några månader, kanske t.o.m ett halvår, men jag är grymt nöjd med förändringen. Den minskade mängden träningsvärk och allmänt slitage fick mig att börja snegla på mitt gamla löfte igen. Jag lännade bloggen för två år sedan, skadad och bitter, men nu börjar jag åter tro att det är möjligt.