fredag 19 november 2010

Hur var det här då?

Tittut i höstmörkret!

Det kan väl inte ha undgått någon att bloggandet varit obefintligt de senaste månaderna. Detta efter att ha levt en tynande tillvaro efter mitt inställda marathonlopp.

Bloggen fungerade såklart som en morot i träningen inför Stockholm Marathon och när det inte blev av så tappade jag styrfart med skrivandet. När jag mest tränade planlöst och ostrukturerat så var det inte lika kul att skriva om det längre. Kanske blev det till och med en stress.

Någonstans fanns nog också ett sting av avund (jag vet att det är tragiskt Staffan...) gentemot er som höll hela vägen fram och satte fina tider.

Livet med barn och renovering gör att det inte är helt enkelt att få till en struktur i träningen. Jag vet att flera av er lyckas fint med det men jag är den förste att erkänna att jag inte får till det. Det "kostar" för mycket att styra upp min vecka så hårt att jag får till träning i den omfattning som behövs.

Bloggen kommer i och med detta inlägg att läggas i total träda men jag fortsätter att följa era strapatser och flera av er håller jag koll på via ansiktsboken.

Vi hörs(!) och ses(?).

7 kommentarer:

  1. Kommer sakna dina inlägg Joel men bloggen ska definitivt inte kännas stressande. Bra beslut!

    Du vet var jag finns också ifall du känner för något löparäventyr eller bara har vägarna förbi här i söder! ;)

    Ha en riktigt bra helg och ta hand om dig!

    SvaraRadera
  2. Joel, för att kontra så är jag avundsjuk på drivet och orken du har när det gäller renoverandet. Jag skulle minsann behöva lite av det jag också (förmodligen ihop med en rejäl dos av ditt kunnande kring det också...).

    Varken träning eller bloggande ska "kosta på", då blir det meningslöst. Det gäller i tillvaron att fokusera på det som ger energi, inte det som stjäl dito.

    Jag kommer också att sakna dina blogginlägg men får bevaka dina göranden via ansiktsboken istället!

    Sköt om dig och fortsätt med springandet utan någon som helst stress, det vinner du på!

    SvaraRadera
  3. Det är inte så jättekul att skriva om träningen när jag inte har några målsättningar som jag tränar inför.

    I bloggens första inlägg skrev jag att jag det var slut med periodandet men vafan, det är sådan jag är. Det blir bara att försöka se till att uppehållen inte blir för långa. För tillfället blir det mest styrketräning.

    Med tanke på din loppfrekvens Daniel så ses vi säkert framöver och har jag vägarna förbi dina trakter Staffan så ska jag boka in den där fikapausen!

    SvaraRadera
  4. Att tvinga fram blogginlägg och att känna stress är bara onödigt, så det låter som bra beslut. Lycka till framöver, och kanske dyker du ändå upp i nån pre-lopp-pepp-blogg-träff.

    SvaraRadera
  5. Vilken tur att jag har dig på facebook. ´Man kan inte alltid få ihop allt. Det är det här med tiden. Tänk om man kunde få lite mer av den varan. Ha det gött. Ses på anisktsboken.

    SvaraRadera
  6. Jag kommer med att sakna dina inlägg. har kolat in titt som tätt för att se om något hänt. Skönt att du mår bra i alla fall!

    SvaraRadera
  7. Åh, livet är långt och det finns så mycket att använda benen till, ingen ide att stressa. När tiden och lusten är inne så gör du nog vad du ska göra.

    SvaraRadera