Mitt nya jag - ett avsked

Under helgens långpass så funderade jag på löpningen och min generella inställning till träning. Det har flutit mycket vatten under broarna sedan jag startade den här bloggen men så här i släpljuset så känns syftet med den lite fel. "Tredje gången gillt" låter som att nu jävlar ska jag ta revansch. Men det finns ingen revansch att ta, de två marathon jag sprang för snart 15 år sedan var med inställningen att ta mig runt, det fanns ingen annan ambition och därför uppfyllde jag ju målet. Efter hand har tanken smugit sig på att jag kan så mycket bättre, en självkritik där jag utgår ifrån att jag så ofta bara "ställt ut skorna". Därför ska jag på något sätt bevisa att jag kan sätta upp ett mål och uppfylla det. Detta samtidigt med någon form av känsla av att jag ska vara en "bra löpare" eftersom jag alltid haft ganska lätt för det och gillat det. Men måttet bra i det fallet utgår från prestation, för att vara en "bra löpare" så måste jag vara en löpare som springer marathon på under fyra timmar men vem fan har bestämt det. Det är något jag lägger på mig själv. jag ska bli en "glad löpare". Jag har mer och mer insett att jag vill träna för att leva länge och för att visa för mina barn att pappa motionerar. Det var också lite av det som framgick i mitt allra första inlägg. Men att träna inför marathon för med sig så mycket annat som inte är relaterat till hälsa. När jag läser de senaste rönen så handlar det mycket om att träna 3 gånger i veckan i normaltempo och se till att hålla igång vardagsmotionen. Mitt nya jag skriver inte tider och race reports på en blogg. Jag är anmäld till Berlin i höst och det kommer vara fantastiskt. Jag kommer sannolikt att springa under fyra timmar men gör jag det inte så kommer jag inte lipa för det. Jag ska dit och ha roligt. Därefter kommer jag att jobba för att balansera min träning till motionsnivå utan att försöka bli påverkad av elitträningshystering som pågår i samhället. När jag läser på FB att någon sprungit ett lopp så kommer frågan inom tre kommentarer, "vad blev det för tid". Mitt nya jag är inte en del av detta. Claes Åkesson skrev vid något tillfälle "Löpning är idrott, Idrott är tävling, tävling är resultat". Jag tycker att Åkesson är helt jävla tokigt ute och myntar ett eget litet uttryck. Löpning är livet. Åtminstone mitt liv. Ibland. Kanske ett par gånger i veckan efter den 28 september 2015 :-) Tack till er som läst mina funderingar under åren som gått.

Från 15 - 20

Har den senaste tiden känt att det börjar bli dags för nya skor. Trampar igenom lite grand och det har börjat kännas i benhinnorna. Har kollat runt på butikerna efter något att byta till. Har sprungit i Asics Kayano under många år, mycket för att pronationskilarna känts bra för mina fötter. Nu när jag ändrat mitt löpsteg så tänkte jag att de kanske inte behövs i samma utsträckning och har provat igenom de mer neutrala skorna. Varken Saucony, Adidas eller Nike erbjöd något som föll mig i smaken och till slut retirerade jag till kända marker. Av någon anledning så har Asics av modell nr 21 helt plötsligt smalnats av framme vid tårna. Helt omöjligt för mig att använda dem vilket är skumt. Testade nr 20 istället och det gick bra, om jag klev upp ett halvnummer. Beställde från England för 1200 inkl frakt och gjorde mina första 8 km i dem igår kväll. Helt ok även om jag är aningens tveksam till om jag kanske skulle hållit mig vid 44,5. Vi får se om de börjar kippa i hälen.

Har funderat på hur länge jag haft mina tidigare skor. Några år tänkte jag men det visade sig att modellen är nr 15 vilket borde innebära att jag skaffade dem 2009 eller så... På tiden att byta alltså! Förutom en tuff orange färg så har skorna helt klart blivit bra mycket lättare.

Fjärde passet 2015

Sådär, efter en månads dålig känsla i kroppen kom årets fjärde pass. Ett lugnt sexkilometerspass för att känna på kroppen. Har tagit några extra dagar "ledigt" från löpningen för att verkligen vara på banan igen och det kändes bra igår.

Jag känner att jag har negativa tankar på grund av känslan efter Sylvesterloppet som så totalt dränerade mig på energi. Förkylningen uppe på det var inte bra. Jag har haft några sådana här långkörarinfektioner tidigare, där jag inte varit borta i dagar utan veckor eller någon månad. Men nu är det blicken framåt!

Nya löparskor bör anlända från England ikväll, känner att jag börjar trampa igenom de gamla med benhinneproblem som följd. Har varit och testat andra märken och modeller men det landade till sist på ett par Kayanos igen.

2015 startar dåligt

Sylvesterloppet på nyårsafton tog knäcken på mig. Antingen hade jag något i kroppen eller så blev jag mottaglig  när jag totalt dränerade mig på energi. Oavsett vilket så har de första 17 dagarna av januari spenderats i någon form av halvförkylning.

I dag gjorde jag det andra passet för året, andra passet på sex kilometer. I övrigt har det vaknats och somnats med lätt halsont, det har nysts och ögonen har runnit. Dagtid har halsontet varit borta men jag har saknat energi.

Men nu kör vi, drygt åtta månader kvar till start. Två månader kvar till jag tänker gå på någon form av träningsprogram. Den tiden ska spenderas på fortsatt uppbyggnadsträning så jag är redo för runt 20 km när programmet drar igång. Håller jag mig sedan frisk så kommer jag åtminstone vara bättre förberedd i september än jag varit tidigare.

Ett annat beslut är att det inte blir några mer milsatsningar fram till maran. Den senaste starten rev ner mer än den byggde upp.