Där fick ni :-)

Jag har tidigare skrivit om att jag inte gillar att laga mat.

Jag har upplevt, och frustrerats över, att det är på modet att vara sådär inihelvetes påläst på mat. Att sitta vid fikabordet på jobbet och prata om vilka sofistikerade maträtter man tillagat och vad som är rätt och fel.

Igår gjorde jag det enda rätta och gick min egen väg. Jag åt "vardagsbiff" från Citygross, på en lördag.

Dagens pass: 10 km - 47.36

Så var det dags att snöra på skorna igen. Två veckors uppehåll och det har känts bra i knäet den senaste fyradagarsperioden. Ska inte säga att det känts dåligt innan men det har ju uppenbarligen blivit sämre av löpningen så lite vila var nog på sin plats.

Vädret såg ut att vara fint, -9 men in gropen där vi var verkade vinden inte nå fram. Tur att jag tog fleecen under vindjackan för väl uppe på vägen så blåste det riktigt bra. 13-14 minus i byarna är nog ingen dålig gissning. Om torson fått rätt klädsel så var mössan definitivt för tunn...

Det blev ett skönt pass utan någon som helst knäkänning. Det kändes faktiskt som att frånskjutet i vänsterbenet var tillbaka på gamla nivåer. Sedan ITB-problemen började i november så har vänsterbenet saknat kraft.

Tempot är 4.46/km i snitt och det var behagligt. Pulsen var ovanligt hög, 169 i snitt och 179 som max, men snarare på grund av högt koffeinintag under morgonen än på grund av att jag tog i för mycket.

Tanken inför den kommande veckan blir att köra några småpass omkring 5-6 km för att inte överanstränga mig efter bortavaron. Jag är aningens nervös för att träningsmängden är för låg men det är å andra sidan fyra månader kvar och det är bättre att ta det lugnt nu och vara hel i juni än att få ställa in.

Vilken George vill du bli?

Med tanke på en känd skådespelares uppmärksammade besök i Sverige så bjuder jag på ett skönt Schyffertcitat;

"Det börjar bli dags att välja vilken George man vill bli, George Clooney eller George Costanza".

Till alla gräddälskare

Normal semla underst. Joels semla överst.




Inte mycket löpning på sistone. Ni som hänger med i tramset, som under uppehållet tagit löpningens plats, har förstått att det beror på en lättare smärta i vänster knä. Knäet ömmar under de första kilometrarna och efter passet. Vila har känts som det enda rätta.

Men imorgon är det dags. Då blir det ett milpass i lugnt tempo. Får hoppas att det inte kommer mer snö och att det är välplogat på vägen.

Vi hade riktig snöstorm här i onsdags. När jag gick kvällsrundan med hunden så träffade jag en granne som löptränar inför Göteborgsvarvet. Han frågade om det var jag som varit ute och sprungit. "Är det Joel-idiot som är ute i det här vädret" tror jag uttalandet löd. Jag tar det som en komplimang.

Grattis i efterskott Löpningen

Igår var din dag.

Jag önskar att jag kunde ha närvarat vid det officiella firandet.

Ingen kan säga att jag inte tänkte på dig i alla fall.

Löpningens dag

Enligt säkra källor så infinner sig löpningens dag imorgon.

På flera ställen i landet kommer det anordnas löpning i grupp, eller i alla fall möjlighet därtill.

Tror att det är dags att känna på knäet igen men kan inte säga att det blir utomhus då jag jobbar till 22 och firandet är satt till 18-19.30. Kan jag komma ifrån en stund så blir det löpbandet i gymmet på jobbet.

Självklart iförd reflexväst :-)

Armhävningar med komplikationer

Armhävningsutmaningen rullar på. Körde tredje passet idag.

Elvira övar sig på att räkna men blir konfunderad när vi kommer över tio. Dessutom har hon kommit på att det är roligt att krypa under mig när jag gör armhävningarna med följden att jag inte kan låta bli att skratta. Dagens pass innehöll 13-15-9-9-13 där jag bytte ut sista mot 15, eller rättare sagt 5+5+5 med skrattvila mellan seten ;-)

Blåvit nostalgi

I samband med packandet och rensandet i huset hittade jag en låda på vinden. Den låg ibland lite gamla leksaker som min mamma sparat.

En ett- och etthalvtåring fick sig en rolig lekstund och i brist på löpning fick jag en promenad längs Memory Lane.

Best on Blocket

Ni kanske känner till Best of Blocket?

Nu är det officiellt att det är familjen Rydh, norr om Kalmar, som är Best ON Blocket.

Här säljs delar av bohaget på löpande band, prylarna har knappt lagts ut innan vi blir av med dem.

Ett hett tips för framgång på nämnda säljsite är att bygga ett hus och fylla det med möbler. Efter några år flyttar du till ett mindre hus och säljer prylarna billigt på grund av platsbrist.



En kanske ovidkommande fråga är om en asocial löpare egentligen behöver ett åttapersoners matsalsbord i massiv ek...probably not.

Pectoralis, varför har du övergivit mig?

Första veckans andra pass i armhävningsutmaningen. Bröstmusklerna och triceps har under dagen gnällt så fort jag sträckt mig åt fel håll. Att ställa sig på hanflatorna med armarna axelbrett var inte trevligt.

Jag är så svag.

Dagens pass bjöd på en stege med följande mesmängd, 10, 12, 8, 8, 12. Det blev inte lika djupa och fina reps idag kan jag säga. Men för att straffa mig lite extra för min ynkedom så tog jag i alla fall 15 reps i sista setet.

Naturligtvis beror smärtorna i sig inte på mängden repetitioner, träningsprogrammet är mycket måttligt på den fronten, snarare på den totala brist på styrketräning under det senaste året.

Förhoppningen är att utmaningen plus lite styrkeövningar från Paolo Robertos bok ska ge mig lite bättre grundfysik under våren.

Dagen har annars gått i rastlöshetens tecken. Känns som att man befinner sig i något limbo för tillfället. Vi står och väntar. Vi väntar på att få tillträde till huset, vi väntar på att få offerter på badrumsrenoveringen, vi väntar på att kunna beställa vitvaror till köket.

Vi ska vara ute ur vårt nuvarande hus om två och en halv månad men har redan börjat packa så smått för att ha lite att göra och för att slippa stressa i slutet av mars.

Trots allt är det inte så länge kvar så det blir att stålsätta sig och träna armhävningar så länge.

Hundred push-ups

Hakade på Daniels utmaning häromdagen och idag gick startskottet.

Har sett det här träningsprogrammet på papper tidigare och tror att det florerade lite i bloggosfären i höstas men nu när Daniel hittade en applikation till Iphone som håller reda på statistiken så är det inget att backa på.

Ska bli intressant att se om sillmjölken Joel kommer fixa 100 (!) armhävningar i rad på sex veckors träning.

Jag krackelerar

Jag har fått en hudspricka på stortån. Det gör för jävla ont.

Man ska ta hand om sina fötter.

Kom ihåg det.

Det var bara det...

Dagens pass: Tredjedelsmaran - 1.11.08

Längsta passet på länge och vad jag har längtat.

Idag blev det 14065 meter, give or take 10-15 meter. Ett tredjedels marathon.
Det är rätt kul att tänka på distanser så där tycker jag. Det skulle kunna vara rätt demoraliserande och det är det väl också de där passen i början när det är tufft att jogga fem kilometer. Då brukar jag ha svårt att förstå hur jag över huvud taget ska orka ens en halvmara. Men sedan tar det sig.

Dagens pass har jag som sagt längtat efter. På grund av knäproblemen så har jag tagit det lungt med långpassen sedan en bit innan jul. Dessvärre är de inte helt borta och imorgon får jag ringa min kompis Fredrik Naprapaten.

ITB-problemen verkar borta men insidan på vänsterknäet ömmar fortfarande när jag springer. Ingen paniksmärta men det känns och jag märker att högerbenets steg är bra mycket bättre än det vänstra. Idag blev det 14 kilometer och upp till åtta kändes det i knäet. Det kan inte vara bra. Jag har samlat ihop Petras och Mias knäträningstips och funderar på att inhandla en balansbräda. Av tradition har jag alltid tränat på och ignorerat sådana här varningssignaler men om det här med löpning för första gången ska bli något bestående måste jag bli betydligt bättre med att ta hand om de små musklerna.

I övrigt var det ett bra pass. Jag höll nere tempot, försökte hitta ett tempo för maran. På 140 dagar ska jag nog kunna lyfta mig lite till men idag är nog femminuterstempot ett bra riktmärke på långpassen. Jag höll mig straxt över det och ett jämnt och fint tempo.

Nya reflexvästen var verkligen kanon (vad annat kan man begära för flera hundra spänn?).

När jag slog på min Garmin inför passet så visade den på låg batterinivå. Tur att jag inte hunnit halvvägs. Fick bli min gamla Nike Triax (som varit med på båda mina tidigare maror) istället. Kilometertiderna var som följer:

5.15, 5.03, 4.50, 5.02, 5.04, 4.58, 4.58, 5.07, 5,05, 5.04, 5.05, 4.57, 5.08, 5.07

Sista 60 på 22 sekunder...

Ny queen of hill

Inte av backträning - men i På spåret. Och inte i positiv bemärkelse.

Hélène Benno har axlat manteln efter Susanne Axell när det gäller besserwissertendenser och helt överflödiga inflikningar och anekdoter.

Dagens pass: 10 km - 48.53

Utnyttjade idag den fystimma som verket bjuder på varje vecka. Jag är personligen för fys på arbetstid men frågan är om det inte bara är vi som ändå skulle träna som utnyttjar det. Det vore nog bra att ordna lite gruppträning också för att pusha de som har svårt att komma igång. Förvisso kan vi också välja bort timmen och ta rabatterade gymkort istället men varför det när vi har ett nytt och fräscht gym på jobbet. Inte gigantiskt men fullt tillräckligt.

En liten utvikning bara.

Dagens pass gick på löpband igen och jag tog det medvetet lugnt eftersom jag tog så slut i lördags. Siktade på 10 kilometer idag och kom i mål med det. Höll femminuterstempo utom på kilometer fyra, fem och åtta då jag gick ner på 4.50-4.40. Jag har otroligt svårt att hålla samma tempo som ute på löpbandet. Steget känns okej men det är alldeles för tungt att andas. Grymt imponerad av er som gör tider under fyra minuter på bandet, även om det gäller intervaller.

Till detta svettas jag floder vilket naturligtvis ökar på tröttheten. Blev ett par snabba avhopp från bandet för att dricka.

Lägg till detta att jag efter fem kilometer hade en puls som aldrig var under 170 och med en ökande snittpuls hela vägen. Under kilometer nio var toppnoteringen på 181 slag per minut. Sett till hastigheten så är det rätt förvånande då jag gör milen på 45 minuter med puls runt 170 ute.

Tror ändå jag ska fortsätta springa något pass i veckan på bandet, om inte annat för att vänja mig vid att svettas och springa när det är varmt.

Reflexväst inköpt

Efter att i månader ha tittat avundsjukt på Daniels löparbilder slog jag idag till på en reflexväst från Craft.

250 pix är bra dyrt för en sådan men den verkar funktionell och jag hade ett presentkort på Sportson liggande som jag inte hittat något annat att köpa för. Flyt för mig att de hade just craftvästen.

Smiter åt fint jämfört med min tidigare sunkhistoria med kardborreband.

Dagens pass: 10 km - 44.35

Trots att jag är igång så smått igen så känns det som att jag inte springer längre. Jag har ändå sprungit tre pass den senaste löpande veckan men jag tror att det är långpassen jag saknar. Får planera in ett nu till helgen eftersom knäna känns bättre.

Milpass idag och nollgradigt väder med packad snö som underlag. Känslan fanns i kroppen man jag var lite orolig för knäna. Bäst att öppna lugnt och känna efter. Första kilometern på knappa fem minuter och endast lite lätt känning i vänster ITB de första två hundra meterna.

Tanken var att fortsätta i samma tempo men så gick plötsligt kilometer nummer två på 4.29. I lätt nedåtlut i och för sig men även kilometer nummer tre gick i samma tempo. Det flöt på riktigt bra alltså men fram emot vändpunkten vid fem kilometer fick jag den där jobbiga känslan i kroppen. Rösten som säger att det här kommer inte att hålla.

Eftersom det inte kändes aktuellt med pers idag så rullade jag på, skulle inte spelat någon roll om de sista kilometrarna gick långsamt. Tror att femman, sexan och sjuan höll sig runt 4.20 med en dipp på åttan och nian till 4.30 för att sedan avsluta rätt fint med 4.25.

Totalt 44.35 och endast en halvminut över pers. Lite huvudräkning och snittet borde vara knappa 4.28 per kilometer. Nollgradigt verkar vara mitt rätta habitat. Inget bra tecken inför 5 juni...

Hoppas nu att knäna håller och att jag kan få mig ett långpass till helgen.

Premiär

Första semlan för säsongen är nere. Aningen torr men jag tror på bättre exemplar framöver. Ni som kommer hävda att säsongen startar på fettisdagen kan dra ert förlegade traditionstäcke över er ;-)

Groundhog day

Kommer ni ihåg filmen? Groundhog day hette "Måndag hela veckan" på svenska och Bill Murray spelar Phil Connors, en journalist som varje morgon när han vaknar inser att det är samma dag som det var igår. Han lever alltså om samma dag år ut och år in. Fantastiskt rolig film faktiskt.

Idag smakade jag på samma sak. När jag svängde in på uppfarten vid 22.30 igår efter jobbet så spelades Darins cover av Viva la vida på radion. Idag när jag satte mig i bilen vid 7.30 för att återvända till jobbet så spelades....Darin och Viva la vida. Dessutom kom jag in i samma vers.

Tilläggas bör att Phil i filmen alltid vaknar till "I got you babe" med Sony och Cher på klockradion.

Tilläggas bör också att det var Rix FM inställt på bilstereon vilket min egen lilla upplevelse aningen mindre otrolig.

Spaningar

Har inte bloggat så mycket de senaste dagarna men några spaningar måste jag få utlopp för:

1. Fick min Iphone häromdagen. Verkar vara en underbar telefon. Om telefoner kan vara underbara. Men varför ska det vara så komplicerat med ring- och sms-signalerna?

2. Välkomnar den nya bloggläsaren Lars och har vid sidan av hans marathonblogg även hittat hans blogg om vardagsmoral. Intressant läsning som jag kommer följa.

3. Varför kan vi landa på månen men inte konstruera en muggdispenser på offentliga toaletter som bara spottar ut EN mugg i taget?

Dagens pass: 8 km - 38.41

Ska jobba under kvällen och passade på att ta ett pass på löpbandet före det.

Det var länge sedan jag sprang på löpband och med tanke på att man inte svettas så mycket så här års när man springer ute så blev det ett jobbig pass. Fick inte igång den forcerade ventilationen i gymmet och svettades floder. Jag hade siktat på 12 km men kom igång lite sent och fick kliva av vid åtta.

Har läst lite tips om bandlöpning och sett att man bör ha lite motlut för att det ska bli så likt utomhuslöpningen som möjligt. Körde på steg ett, vet inte hur mycket det motsvarar i procent men det kändes bra.

Vi har riktigt fina löpband på jobbet så det kan bli fler pass där i framtiden.

Jag flackade lite i hastighet eftersom jag blev så varm men höll mig mestadels mellan 4.40 och 4.55 per kilometer.

En god stretching och lite magövningar före en tur i bastun gjorde passet ännu bättre.

Dagens pass: 8 km - 39.42

Så där ja. Decenniets första pass avklarat.

Åtta kilometer i måttlig takt men på välplogad väg. Ingen känning på vänsterknäets insida men lätt ITB-känning på båda knäna. Fram med mattan igen.

Hur eller hur, två veckors vila och jag är tillbaka.

Avgiftning

Jag håller som bäst på att avgifta mig från heltidsumgänge med min dotter. Det är rätt tufft. Jag gillar mitt arbete, men det är ju inte Betty Ford Clinic direkt.

Tredje dagen på jobbet idag och huvudet fullt av allt möjligt. Eller tomt. Det svänger lite från timma till timma.

Trettondagen idag vilket inenbär tunn bemanning på jobbet. Tror att det blir skönt.

Det har varit tunnt med inlägg de senaste dagarna. Det har inte funnits ork efter en lite gungig nyårshelg. Det har mest blivit John Adams och Morden i Midsommer på Svtplay.

Vad gäller löpningen så har jag tagit det lugnt längre än vanligt. Jag har inte sprungit sedan förra decenniet ;-) Snart två veckor sedan i alla fall och knäet känns riktigt bra. Ska nog ta mig en första provrunda ikväll om det inte är schneesturm ute.

Retrospektiv 2009 - prospektiv 2010

2009 blev året när jag lovade sig själv att löpningen skulle bli en del av mitt liv, att må bra och hålla formen för min dotters skull. Att vara ett föredöme på något vis.

Uppstarten var förvånade bra och jag har förstått att jag kan springa snabbare än vad jag trott. Dessvärre har jag också insett att det innebär en större skaderisk och jag har varit lite småsliten under senaste månaderna.

Inför tidigare maror så har jag nog inte tränat mer inför loppen än den distans jag nu tillryggalagt redan fem månader före starten, drygt 50 mil. Lyckas jag bara hålla mig någorlunda skadefri så ska jag knäcka fyratimmarsgränsen med råge.

Vägen till framgång ska stavas kontinuitet. Att göra kroppen van vid nötandet. Lite mer styrketräning och fler förberedande lopp är också ett löfte.

Framförallt ska jag ta hand om mig och de mina.

Vi kanske ses i spåret?!