Där fick ni :-)

Jag har tidigare skrivit om att jag inte gillar att laga mat.

Jag har upplevt, och frustrerats över, att det är på modet att vara sådär inihelvetes påläst på mat. Att sitta vid fikabordet på jobbet och prata om vilka sofistikerade maträtter man tillagat och vad som är rätt och fel.

Igår gjorde jag det enda rätta och gick min egen väg. Jag åt "vardagsbiff" från Citygross, på en lördag.

Dagens pass: 10 km - 47.36

Så var det dags att snöra på skorna igen. Två veckors uppehåll och det har känts bra i knäet den senaste fyradagarsperioden. Ska inte säga att det känts dåligt innan men det har ju uppenbarligen blivit sämre av löpningen så lite vila var nog på sin plats.

Vädret såg ut att vara fint, -9 men in gropen där vi var verkade vinden inte nå fram. Tur att jag tog fleecen under vindjackan för väl uppe på vägen så blåste det riktigt bra. 13-14 minus i byarna är nog ingen dålig gissning. Om torson fått rätt klädsel så var mössan definitivt för tunn...

Det blev ett skönt pass utan någon som helst knäkänning. Det kändes faktiskt som att frånskjutet i vänsterbenet var tillbaka på gamla nivåer. Sedan ITB-problemen började i november så har vänsterbenet saknat kraft.

Tempot är 4.46/km i snitt och det var behagligt. Pulsen var ovanligt hög, 169 i snitt och 179 som max, men snarare på grund av högt koffeinintag under morgonen än på grund av att jag tog i för mycket.

Tanken inför den kommande veckan blir att köra några småpass omkring 5-6 km för att inte överanstränga mig efter bortavaron. Jag är aningens nervös för att träningsmängden är för låg men det är å andra sidan fyra månader kvar och det är bättre att ta det lugnt nu och vara hel i juni än att få ställa in.

Vilken George vill du bli?

Med tanke på en känd skådespelares uppmärksammade besök i Sverige så bjuder jag på ett skönt Schyffertcitat;

"Det börjar bli dags att välja vilken George man vill bli, George Clooney eller George Costanza".

Till alla gräddälskare

Normal semla underst. Joels semla överst.




Inte mycket löpning på sistone. Ni som hänger med i tramset, som under uppehållet tagit löpningens plats, har förstått att det beror på en lättare smärta i vänster knä. Knäet ömmar under de första kilometrarna och efter passet. Vila har känts som det enda rätta.

Men imorgon är det dags. Då blir det ett milpass i lugnt tempo. Får hoppas att det inte kommer mer snö och att det är välplogat på vägen.

Vi hade riktig snöstorm här i onsdags. När jag gick kvällsrundan med hunden så träffade jag en granne som löptränar inför Göteborgsvarvet. Han frågade om det var jag som varit ute och sprungit. "Är det Joel-idiot som är ute i det här vädret" tror jag uttalandet löd. Jag tar det som en komplimang.

Grattis i efterskott Löpningen

Igår var din dag.

Jag önskar att jag kunde ha närvarat vid det officiella firandet.

Ingen kan säga att jag inte tänkte på dig i alla fall.

Löpningens dag

Enligt säkra källor så infinner sig löpningens dag imorgon.

På flera ställen i landet kommer det anordnas löpning i grupp, eller i alla fall möjlighet därtill.

Tror att det är dags att känna på knäet igen men kan inte säga att det blir utomhus då jag jobbar till 22 och firandet är satt till 18-19.30. Kan jag komma ifrån en stund så blir det löpbandet i gymmet på jobbet.

Självklart iförd reflexväst :-)

Armhävningar med komplikationer

Armhävningsutmaningen rullar på. Körde tredje passet idag.

Elvira övar sig på att räkna men blir konfunderad när vi kommer över tio. Dessutom har hon kommit på att det är roligt att krypa under mig när jag gör armhävningarna med följden att jag inte kan låta bli att skratta. Dagens pass innehöll 13-15-9-9-13 där jag bytte ut sista mot 15, eller rättare sagt 5+5+5 med skrattvila mellan seten ;-)

Blåvit nostalgi

I samband med packandet och rensandet i huset hittade jag en låda på vinden. Den låg ibland lite gamla leksaker som min mamma sparat.

En ett- och etthalvtåring fick sig en rolig lekstund och i brist på löpning fick jag en promenad längs Memory Lane.

Best on Blocket

Ni kanske känner till Best of Blocket?

Nu är det officiellt att det är familjen Rydh, norr om Kalmar, som är Best ON Blocket.

Här säljs delar av bohaget på löpande band, prylarna har knappt lagts ut innan vi blir av med dem.

Ett hett tips för framgång på nämnda säljsite är att bygga ett hus och fylla det med möbler. Efter några år flyttar du till ett mindre hus och säljer prylarna billigt på grund av platsbrist.



En kanske ovidkommande fråga är om en asocial löpare egentligen behöver ett åttapersoners matsalsbord i massiv ek...probably not.

Pectoralis, varför har du övergivit mig?

Första veckans andra pass i armhävningsutmaningen. Bröstmusklerna och triceps har under dagen gnällt så fort jag sträckt mig åt fel håll. Att ställa sig på hanflatorna med armarna axelbrett var inte trevligt.

Jag är så svag.

Dagens pass bjöd på en stege med följande mesmängd, 10, 12, 8, 8, 12. Det blev inte lika djupa och fina reps idag kan jag säga. Men för att straffa mig lite extra för min ynkedom så tog jag i alla fall 15 reps i sista setet.

Naturligtvis beror smärtorna i sig inte på mängden repetitioner, träningsprogrammet är mycket måttligt på den fronten, snarare på den totala brist på styrketräning under det senaste året.

Förhoppningen är att utmaningen plus lite styrkeövningar från Paolo Robertos bok ska ge mig lite bättre grundfysik under våren.

Dagen har annars gått i rastlöshetens tecken. Känns som att man befinner sig i något limbo för tillfället. Vi står och väntar. Vi väntar på att få tillträde till huset, vi väntar på att få offerter på badrumsrenoveringen, vi väntar på att kunna beställa vitvaror till köket.

Vi ska vara ute ur vårt nuvarande hus om två och en halv månad men har redan börjat packa så smått för att ha lite att göra och för att slippa stressa i slutet av mars.

Trots allt är det inte så länge kvar så det blir att stålsätta sig och träna armhävningar så länge.