Nattloppet, 5,9 km - 25.36

Det här var jäkligt kul! Sannolikt första loppet i mitt liv där jag gick ut hårt och höll hela vägen.

Riktigt trevligt lopp, mycket folk på stan och perfekt temperatur i luften. 

Det som inte gick vägen var matteövningarna före loppet. Skulle räckna ut en målsättning på 4.30-tempo över de sju kilometrarna men synapserna knöt inte riktigt och jag fick det till 23.30... Loppet flöt på fint, öppnade första på 4.16 och höll under 4.30 hela tiden. Mäkta förvånad när jag gick i mål på 25.34 (klocktid) :-) Efter lite ny matte så insåg jag ändå att det var minuten under målsättningen och att jag snittat 4.20!

RIKTIGT nöjd och måste rikta ett stort tack till all publik längs banan! Ni är fantastiska.

Prerace Nattloppet

T minus 65 minuter, 14 grader i luften. Ska vi säga under 26.30?

Nattloppet

Dags för Kalmars Nattlopp ikväll! 5,7 km på en tvåvarvsbana i city och ner mot slottet. Starten går kl 22 och alla startande tilldelas en tröja i flouroscerande gult. Kan bli ett kul lopp där jag tänker satsa hårt från start.

Känns som att vi fått en bra samling lopp till stan som alla har god uppslutning. Knappt 1400 anmälda till Nattloppet bekräftar detta. Kolla in www.irunkalmar.se för info om övriga lopp.

Dagens pass: Snabba 8 km

Idag kom ilskan ikapp löpningen och det var slut med myslöpning. Fortfarande ingen mjölksyra men bra snabbt var det. Riktigt skönt.

Sedan vårt tidigare boende (när jag startade bloggen) är jag van vid vändrundor och allt som oftast går turen längs med Norra Vägen i Kalmar. 5 km tur och retur till Snurrom, 6 km till Vimpeltorpet, 7,2 till Krafslösa Malm osv. När man vänder är det dags att öka. Jag är själv förvånad att det inte blir tråkigt men det är lätt mattematik och ingen gps-klocka behövs.

Dagens pass: 10 km myslöpning in anger

Jag har ett imaginärt blått skåp. Det är inget speciellt, har ingen "kunglig proviniens", men det är ett skåp jag håller högt och sätter stort värde på. Det blå skåpet innehåller bland annat min värdighet, självaktning och annat som jag samlat på mig under åren. Skåpet är försett med någon slags teflonmaterial för det är inte mycket smuts som fastnar på det. 

Idag har det tagit sig in en stor kringla skit i det blå skåpet och jag har varit heligt förbannad över de som lagt den där och över konsekvenserna som den ger mig. Det har inte handlat om svält eller skövling av regnskog men väl om hur man behandlar folk på en arbetsplats. På min arbetsplats.

Min fru såg varåt det barkade och sa, "jag lägger barnen om du vill ut och springa en sväng". Hon är fin så. Jag knöt skorna hårt och var på väg ut på en 6-7 km mjölksyreöverdos men hejdade mig. Istället blev det 10 km myslöpning i lätt duggregn. You can't beat fire with fire. Det finns en annan väg och jag ska hitta den. Skåpet ska bli rent igen. 

Dagens pass: 10 km

Värsnäs, i norra delen av Kalmar, bjuder förutom ett vackert naturskyddsområde och familjens favoribadplats även på ett fint motionsspår. Det är bara på 2,5 km men är i kalmarmått mätt mer kuperat än t.ex Stensö.

Springer man motsols så avslutas slingan med ett bra motlut, medan medsolsvarvet ger lite mer sug uppför mest hela tiden.

Idag blev det fyra varv medsols och jag känner att jag och milen börjar komma på speaking terms. Före nyår borde jag kunna vara under 45 min tycker jag. Vi säger väl att det är målsättningen då, Sylvesterloppet under 45 (om jag är på hemmaplan...).

Skillnaderna: 3. Målet

Målsättningen att springa marathon under fyra timmar finns kvar men jag känner att jag stirrat mig blind på Sockholmsmaran. Visst att det skulle vara tredje starten i Stockholm och något av en revanch men jag är jäkligt orolig för värmen. Det kan ju såklart variera men slutet av maj kan bjuda på riktig värme.

Började surfa runt och hittade Berlin Marathon i slutet av september. När jag sugit på det ett par dagar så har jag bestämt mig, det blir BERLIN!

Välrenommerat lopp, flackt och snabbt, envarvsbana och sannolikt svalare.

Nu gäller det bara att hänga på låset när startplatserna släpps!

10 km lätt terräng

Vi har spenderat de senaste dagarna i Byxelkrok på Ölands topp. Fina dagar och idag passade jag på att springa en runda från Homrevet i Bödabukten och norrut längs med kusten. Planerade för 8 km men det blev 10 eftersom sträckan var fantastiskt vacker. Skogsväg blandat med stig och sandstrand. Det gav verkligen mersmak på fina rundor!

Skillnaderna: 2. Uppstarten

Även om det går att gå ut och springa en mil otränad eller gå igång med fyra pass i veckan så har det för mig medfört skador. Skiftet till ett nytt löpsteg har gett mig en lugnare start än vanligt (starter är något en periodare har haft många av). Senaste året har jag bara sprungit pass upp till sju kilometer. Inte mer än tre pass per vecka.

I juni i år gjorde jag mitt första milpass och nu ligger jag kvar på den nivån ett tag.

Skillnaderna: 1. Löpsteget

Det började för ungefär ett år sedan. Jag blev sugen på löpning igen, efter så gott som ett års uppehåll. Jag hade under semestern funderat på varför jag alltid blev skadad när jag drog upp veckodistansen och varför jag under mina två maror (den första 15-årsjubilerade i år) fått svåra blåsor och knappt kunnat gå efteråt. En viss del av förklaringen ligger såklart i träningsupplägget men jag har identifierat mitt löpsteg som den största boven. Jag har begåvats med en rätt bra teknik för löpning och har ofta fått höra att jag har ett fint steg. Spänstigt steg är nog en bättre beskrivning egentligen, ett bra frånskjut med mycket "lufttid" och som landar på hälen. Under ett marathon självklart med svårt slitage på höfter och knän och med mycket friktion på foten under hälrullningen. Jag började så smått att experimentera med ett nytt steg, kortare och snabbare med en mellanfotslandning. MY GOD VAD SVÅRT DET VAR! Det kändes helt enkelt fel. Fel och långsamt men det senare kom snabbt på skam. Testade att växla mellan gammalt och nytt under ett pass och kunde konstatera att även om det kändes fel så gav det nya steget minst samma hastighet som det gamla. Trots att det kändes fel så var den tidigare obligatoriska träningsvärken i höfter och vader borta, till en början iofs ersatt av lite värk i ljumskarna. Det tog definitivt några månader, kanske t.o.m ett halvår, men jag är grymt nöjd med förändringen. Den minskade mängden träningsvärk och allmänt slitage fick mig att börja snegla på mitt gamla löfte igen. Jag lännade bloggen för två år sedan, skadad och bitter, men nu börjar jag åter tro att det är möjligt.

Back to basic

Tillbaka. Känns skönt att skriva det. Tillbaka men ändå inte. Målsättningen är densamma, ett marathon under fyra timmar, men i övrigt har nästan allt förändrats. Två år sedan jag skrev något sist och mycket har hänt. Mentalt är jag någon annan, löpglädjen är tillbaka och avunden och jämförandet förhoppningsvis borta. Nästa år blir det av - tredje gången gillt.