Lord av Lindsdal??

Ni har väl inte glömt Mia som tillsammans med Tene, Miranda och Bernt erövrade Kungsholmen den 13 februari? Jag har det inte.

Nu när man flyttat och hamnat i en liten, avgränsad, del av Kalmar så har tanken om att göra något liknande vaknat. Lindsdal avgränsas i ytterkant på ett liknande sätt som Kungsholmen, inte av vatten men av Lindsdalsvägen och Nils Holgerssons väg. Mitt igenom hela skiten går Kalmarvägen.

Sträckan runt hela Lindsdal är, som ni kunde läsa häromdagen, sju km blankt. Från de tre vägarna ovan går det in kvarter i traditionellt 70-talsmanér. Orten i övrigt är sammanbunden av mängder med cykelvägar, dessa skulle jag kunna tänka mig att skippa. Gator och vägar farbara med bil alltså.

Tänkte använda ett kartprogram på jobbet för att uppskatta hur långt det skulle kunna vara för att se om det är genomförbart. Om det blir uppemot Mia&Companys sträcka på sju mil så kan det nog tänkas att jag gör det på två dagar... Som ni kan läsa i titeln så aspirerar jag inte på någon kungatitel...

Dagens pass: 10 km - 48.40

Vi har flyttat till sovstaden Lindsdal som ligger en knapp mil utanför Kalmar centrum. Idag var det på tiden att jag fick till ett milpass så jag tänkte börja med att, i sann Kungsholmenanda, ringa in det lilla samhället.

Hur långt är det då runt 6000 personers hemvist? 7020 meter visade det sig. Om man springer yttervarv.

Det hela inleddes med några snabba kilometrar i 4.40-4.50-tempo. Kilometer fyra gick flackt uppåt och efter sex kilometrar började jag lugna ner tempot. De sju kilometrarna, som varvet runt innebar, följdes upp med en tur ut i Förlösa och tillbaka för att landa på totalt 10 km. Jag hade några kilometrar på slutet som snittade över fem minuter per kilometer men kunde lätt avsluta i 4.35-tempo på den sista.

Det känns helt fantastiskt att få lite barmark under fötterna. Även om jag inte har de mil jag ville i benen så tror jag att de två sista månaderna kommer ge mig tillräckligt med kraft för att jag ska kunna lida mig igenom en fyratimmarsmara.

Det var inte så varmt idag, runt sju grader, men eftersom jag inte hittade mina tights så blev det shorts. Aningens kallt runt knäna men helt ok. Så, shortspremiären - check.

Färdigflyttat

ni som hängt med har läst att vi köpt ett nytt hus. Idag var det så dags att flytta våra pinaler tio den nya bostaden. Min fru har packat som en gnu de senaste veckorna och igår körde vi det sista racet, jäklar vad grejer man har...och då flyttade vi för två och ett halvt år sedan.

Idag stack jag iväg och hämtade ett hysläp som var så stort att det inte gick att pressa bilen över tillåten hastighet. Ett riktigt as till släp.

Min fru fick ta hand om Elvira idag och resterande krafter var jag, min mamma oc min svärfar. Inget större flyttsällskap...

Trodde aldrig att det skulle gå men tre släp- och nio billaster senare var allt på plats. Min fru gjorde ett tappert försök att styra lådorna till rätt rum med Gnällvira hängande i hasorna. Vi har en del att ta tag i i veckan...

Kvällen bjöd på mat och vin hos svärföräldrarna hos vilka vi kommer att bo tills badrummet är klart.

Nu är det en som kommer att somna ovaggad. God natt!

Dagens pass: 5,64 km - 26.20

Vad hände egentligen? Sist jag sprang ute så var det 10 minusgrader, idag sprang jag i vårsol, åtta plus och utan varken mössa eller vantar. Fantastiskt.

Passet blev korta 5,6 km men i ett bra tempo, mellan 4.35 och 4.50 på hela sträckan. Jag sprang på arbetstid så jag kunde inte sticka iväg för långt om min kompetens skulle behövas (obs, ironi).

Jag sprang i mina gamla hoods, i området där vi bodde innan vi flyttade till vårt nuvarande hus. Det är ett större grönområde relativt centralt i Kalmar. Blev lite grusväg och backar men framförallt en god dos vårkänsla!

Ett sjuttiotal dagar kvar till den 5 juni. Nu kör vi igen!

Blev det något sprunget igår?

Nej.

Ljuset i slutet av tunneln

är oftast en "ej utgång"-skylt om man frågar Murphy. För min del så tror jag att det faktiskt är vägen ut ur sjukdomsträsket. För den här gången.

Åkte dit på dotterns maginfluensa i onsdags kväll och var bra risig torsdag och fredag för att hämta upp mig till lördag lunch. Tre dagars sjukskrivning och otaliga toabesök senare är jag nu på rätt köl igen. Känns riktigt bra.

Har lagt dagen på att tapetsera köket i vårt nya hus. Det bröjar närma sig nu eftersom vi flyttar grejerna till helgen. Tror inte att badrummet är klart förrän till påsk men det kan kvitta. Vi får bo hos svärföräldrarna ett par dagar.

I morgon blir det kvällsjobb och förhoppningsvis en löptur. Inte på bandet utan på barmark. Inget mer jävla löpband nu.

De stora hoten - del 2

Under min första bloggmånad så påbörjade jag en serie inlägg om vad som står i vägen för en marathontid under fyra timmar. Det blev bara ett inlägg, om blåsor, så jag tänkte ta vid nu, ett halvår senare.

Det har gnällts ordentligt över vinterkylan de senaste månaderna. Jag har stått längst fram i ledet av gnällspikar eftersom jag inte gillar att springa på halt underlag. I andra änden av barmark och vårsol finns dock min andra stora antagonist - sommarhettan.

Jag mår fysiskt dåligt av att springa i för stark värme. Jag har alltid svettats floder under fysisk ansträngning och i sommarhettan så får jag ofta vätskebrist med frossa och huvudvärk som följd.

Bara att vätska upp säger ni men det är en bra bit mellan vätskestationerna och det är även en fin gräns till hur mycket man kan dricka utan magskvalp. Men eftersom det finns folk som gör Stockholm Marathon på 2.15-tider så finns det såklart möjlighet att göra det på fyra timmar, trots värmen.

Vid sidan av mer vätska måste finnas att sänka ansträngningen, dvs att springa långsammare. Men för att klå fyratimmarsgränsen så kan det inte gå hur sakta som helst.

Vad finns det mer för tips? Öve värmetålighet kanske? Hur gör man det?

Andra tips från mina läsare mottages tacksamt.

Jag vill ha fredagsmys

Jag har bestämt mig för att försöka byta tjänst på jobbet.

Det känns som att jag sedan årsskiftet inte fått ihop min vardag och att jag träffar min familj alldeles för lite. Mitt nuvarande jobb innebär att jag jobbar varannan helg varav den ena dagen fram till 22, utöver detta gör jag en till två kvällar i veckan.

Jag har helt tappat överblicken över tillvaron känns det som. Svårt att planera och att få flyt i tillvaron. Min fru drar ett alldeles för stort lass hemma och det känns som att vår hund inte lever det liv hon skulle vilja.

För några dagar sedan blev jag "uppvaktad" av två kollegor på en annan avdelning som gärna ville få över mig till deras grupp. Det skulle innebära långt färre helgpass och inte ens en kväll per vecka. På minussidan står att de däremot gör ett och annat halvnattspass men det känns som att det i stort skulle vara bättre.

Jag ska prata med min chef imorgon och även ta en kontakt med chefen för den andra avdelningen för att se hur det skulle kunna gå att lösa.

Inget är som väntans tider

Frun och dottern har de senaste dagarna legat sjuka i maginfluensa.

Nu kurrar magen - och inte är det av hunger.

Förtydligande

Om det är någon som trott att jag renoverar badrummet själv så får jag ödmjukast be om ursäkt att jag misslett er tilltro till mitt handlag med snickeriarbeten :-) en firma sköter den biten och jag är SÅ tacksam för detta.

Idag andas jag slipdamm vilket säkert är nyttigt för lungorna. Kökstaket är målat och väggarna snart klara för tapet. Igår rev jag ut en äcklig gammal, kattpissdoftande, plastmatta och framåt eftermiddagen blir det nog golvläggning på schemat.

Ikväll, löpning!

Gårdagens pass: 10 km - 49.00

Onsdagens pass blev inställt på grund av överladdning på jobbet. Har inte lyckats ta ut min fystimma på flera veckor och hade bestämt mig för att det skulle bli av i tisdags. Slutade med att jag satt kvar på jobbet till 02.30 trots att jag skulle slutat 22... Blev att ta igen det igår och det var på håret. Klockan 21.10 klev jag upp på bandet samtidigt som en kollega körde styrketräning till metalmusic på maxvolym. Högtalarna är monterade framför löpbanden så mina öron fick en del stryk. Självklart var jag för snäll för att sänka.

Det blev 10 km på 49 minuter. Mestadels femminuterstempo men ett par kilometer i 4.45 och lite fartlek i 4.30 och 4.50 kapade den där minuten till 49 blankt.

Som vanligt så var det jobbigt på bandet. Försökte tänka på vad det är som är annorlunda. Det är inte så jobbigt mentalt utan det är något med steget, som att jag inte har rullet på foten och inte är tillräckligt avslappnad i fotleden. Efter ett löpbandspass har jag ofta känningar i benhinnorna, det har jag så gott som aldrig utomhus. Tur att det är vår i annalkande!

Idag var det tänkt att jag skulle köra en heldag i nya huset med takmålning och tapetsering i köket. Snickarna hade dock kvar alla sina saker i det rummet och det känns alltid lite dumt att hålla på i huset samtidigt som dom, som att jag är i vägen. Jag och svärfar tog istället tag i högen som var på bild i förra inlägget. Eller rättare sagt, den och en lika stor till. Det blev tre rundor till tippen + ett fulladdat släp till morgondagen. Styrketräning behövs inte idag. Däremot vore det fint med lite fin ryggstretch eller massage.

Fick god mat av min fina fru när jag kom hem. En balja rödvin och kanske en Ballerina Kladdkaka eller två till På spåret så blir kvällen riktigt fin.

Under construction

Dagens pass: 8 km - sub 40

Tre minus
* Det är bara 90 dagar kvar till Stockholm marathon...
* Det är fortfarande svinkallt ute...
* Jag har skramlat ihop drygt nio mil sedan årsskiftet...

Tre plus
* Dagens pass gick till 70 procent på barmark!!
* Denna veckan har jag sprungit tre gånger. Det har inte hänt på sex veckor!!
* Knähändelsen från igår var ingenting som påverkade löpningen!!

När Daniel idag skrev att han var halvvägs igenom Szalkais träningsprogram för SM så fick jag lite ont i magen. Det känns som att jag sitter i samma sits som inför mina två tidigare marathonstarter trots att det skulle bli annorlunda i år. Skadeproblem är såklart inget att jäkta igenom, det som får bli skillnaden den här gången är att jag kommer igång igen efter skadan. Tre månader borde i alla fall kunna bli 30 mil i benen. Kan jag dessutom öva pannben så tror jag att det ska kunna gå vägen.

Ett stort löparafrodisiak skulle vara lite vår. Bara lite. En snödroppe är det enda jag ber om, ska det vara så jävla svårt!!!

Lite om passet också kanske? Ett åttakilometerspass med lite lättare fartlek mellan km 3 och 7. Klockan låg oladdad på skrivbordet så bättre tidsräkning än sub 40 blir det inte idag. Skrev jag att det var barmark idag :-)

Ondskefull repris

Minns ni min fadäs inför Jämjöhalvan i november? En oskuldsfull kissepaus som slutade i en rejäl smäll på höger knäs insida.

Nu har det hänt igen. Med vänster knä den här gången. Dock utan kissepaus :-)

Ett besök på det tyska byggvaruhuset drog ut på tiden och när jag lastade in i bilen så svängde jag snabbt runt åt vänster och slog då knät i bilens dragkrok. Inte så ont precis i skadetillfället men nu kan jag inte gå i trappor utan att se ut som Alain i Fångarna på fortet. Att sitta på huk är stenkört.

Bara att gilla läget och se hur det går med löprundan imorgon. Men varför är jag inte förvånad??

Tankar för dagen

Idag går mina tankar till trettonåringen som dog i ett ventilationsschakt vid Slussen i Stockholm. Självklart hade han inte där att göra men vilket jävla öde.

Gårdagens tankar spenderades på de miffon som valde att lämna sin lilla bebis hemma i Sverige för att vara med i någon TV-såpa där man ska driva Bed&Breakfast i Italien. Man undrar hur en del resonerar.

Hoppas att morgondagens funderingar innehåller något glädjande.

Dagens pass: 8 km - 38.50

Jaha, då kröp kvicksilvret nedåt igen... Lyckliga ni i Skåne som tydligen haft vår i veckan. I skrivande stund har vi 8 minus och det var 6,7 när jag gav mig ut vid 19.15. Andra passet på en vecka - formkurvan håller i sig :-)

Lite småkallt var det alltså. Och var jag sprang kan ni också gissa vid det här laget, gamla hederliga Revsuddevägen. Fyra kilometer ut och fyra hem. Kan faktiskt inte fatta hur bra det gått med de här vändturerna under hösten. Alltid samma väg ut och hem. Det enda positiva är att man får en tydlig mellantid och sedan kan välja därifrån hur "spliten" ska bli.

Idag blev det ett par lugna öppningskilometrar på 5.14 och 4.55 vilka följdes av tre "snabbare" kring 4.40. Avslutade med tre kilometrar runt 4.50. Inte något planerat upplägg direkt utan det föll sig ganska naturligt med en liten tempoväxling i mitten.

Totaltiden 38.50 ger ett snitt på 4.51/km vilket verkar vara tradition i väntan på barmark.

Månadssammanfattning februari 2010

Eller kanske inte.

Nu är det mars. Ingen tid att titta bakåt.

Tre månader kvar till dagen M. M som i Mmmmmmarathon.

Dagens pass: 6,2 km - 30.18

Att en löprunda kan vara så skön trots snöblandat regn, halka och snålblåst!

Förkylningen är borta och jag tog mitt första pass på vad som känns som mycket länge. Bara en och en halv vecka när jag tänker efter. Stressen inför att komma oförberedd den 5 juni börjar smyga sig på, jag har inte råd med mer skador eller förkylningar. Lycka till med det sista med en knatte på dagis.

6,2 km blev det idag i en snittfart på 4.51/km helt ok med tanke på den saftiga motvindenpå hemvägen.

Kan jag klara mig från Mystisk Fibros i lungorna efter slipdammet jag suger i mig under husrenoveringen så är jag kanske på G nu...!?